Den åttonde februari 2018 kunde jag inte hålla mej längre. Min son Svante hade genom en väns vän skaffat fram 11 får alldeles i närheten som jag skulle få valla på hur mycket jag ville, så varför vänta med att hämta hem Jing?
Kl 0715 gav jag mej i väg och vid kl 10 var jag i Norra Elmtåsa och blev mottagen av Eva Eriksson som jag köpt hunden av. Jing kommer egentligen från en kennel i Blekinge Sheepchaser´s, men Eva Erikssons Zalt är pappa, så Eva hade fått Jing som ”språngavgift”.
Efter det att alla nödiga papper var ifyllda och vi hade druckit kaffe och skvallrat lite om vallhundsvärlden var det dags att gå ut i vallhagen och se vad Jing lärt sig sedan sist och jag skulle också få valla lite med henne i långlina.
Så länge Eva vallade med Jing gick det väldigt bra, hon gick ut ordentligt kring fåren och hon la sig på Evas kommando, åtminstone så småningom.
Så tog jag på Jing långlinan och gick ut i hagen. Jag släppte ut linan lite för mycket, tyckte Eva och därmed kom Jing lite för nära fåren och hetsade upp sig. Lite för mycket.
Dessa saker bör jag tänka på sa Eva:
1. Håll i linan ganska stramt, men använd den bara när du behöver stoppa henne om hon inte lyder. Dra då mjukt i linan och säg ”stan”, eller ”stand” samtidigt. (Stan= sakta, stand = stanna. Lie down använder du inte alls i fösningen.
2. tänk på att hålla dig i bakgrunden och låta Jing jobba. vill du att hon ska gå åt höger eller vänster ge ett kommando och gå åt samma håll, men gå inte framåt.
3. Låt inte hunden komma för nära fåren utan stanna henne i god tid, så att varken fåren eller hunden blir stressad.
4. säg ”get up” när Jing ska gå rakt på. Lyder hon inte måste du dock dra fram henne, tills hon startar. Stanna henne om det blir hetsigt och börja om. Försök att hålla igen på ditt kroppsspråk. Tala lugnt, men lyder hon inte eller gör något dumt får du ryta till kort.
5. Var konsekvent med dina kommandon och använd bara ett för varje rörelse, t ex ”get up”, ”stan”, ”stand”, ”come bye”, ”away” och ”kom hit”. För att mana på henne kan du säga Jing, Jing, eller smacka, men bara då.
Jing låg sedan tyst och snäll i buren i bilen hela vägen hem. väl hemma gick vi en promenad och Jing träffade Skrållan, grannens snälla golden retrievertik. Hon var lös och sprang genast fram till Jing som blev så rädd att hon krände sig ur sitt halsband och sprang in i en port. Efter ett lät hon sig dock nosas på. Vi träffade ytterligare en stor hund under promenaden och den skyggade också Jing inför. Hon varken kissade eller bajsade.
Och det gjorde hon inte på nästa morgons promenad heller. På natten låg hon i mitt rum och ca kl 3 rev hon ner någonting med ett väldigt brak. Jing blev så rädd att hon hoppade upp i min säng och låg där en stund. På morgonen såg jag att hon dessutom tuggat sönder något slags papper. När jag fått på mej glasögon senare såg jag att det var gamla frimärken. Jag gick ner till bilen och hämtade upp buren som stod kvar där och klickade sedan in Jing i den. På kvällen gick hon åter in i den och där fick hon ligga den natten. Hon kände sig tydligen trygg där, för hon sov lugnt och tyst hela natten och var jätteglad att träffa mig på morgonen.
Tillbaka till dagen. Efter lunch den 9 feb åkte Jing och jag till fåren och det blev inte lätt. Så fort fåren fick syn på Jing stack de upp mot en bergssida och där stod de och tryckte. Jing hade inte en chans att få loss dem hur hon än försökte. Jag hade henne förstås i koppel och sedan långlina men de stampade mot Jing och brydde sig inte det minsta om när jag slog dem på nosen med herdestaven. Jag retirerade med Jing och band upp henne och försökte sedan locka fram tackorna. Jag visste inte var de förvarade pelletsen, så jag kunde inte locka med den, men fåren flyttade sig i alla fall lite grand ut i hagen. Då gjorde jag ett nytt försök, med Jing i långlina och då fick hon i alla fall fart på fåren. Lite för mycket fart dock. De sprang till skogsbrynet och blev stående där, tills vi kom. Då sprang de upp i bergen och när vi äntligen klättrat nerför berget igen fick vi syn på fåren, men inte bara dem utan två bordercollies till, en med munkorg som sprang runt och en som låg och passade på fåren. Ingen människa så långt ögat nådde dock.
Jag förstod att det var en av fårägarna och tog Jing och gick tillbaka till utgångspunkten. Mycket riktigt, där kom han Claes som han heter och vi gick tillsammans tillbaka till fåren. där utbröt en mindre kalabalik, när tre hundar skulle försöka få loss fåren och ingen lyckades mer än att ta ut ett får och jag det. Jag upptäckte att Jings koppel hamnat runt magen på henne och när jag försökte sätta det rätt igen, slet hon sej och kalabaliken eskalerade. Hon fick tag i en tacka som hon jagade, jag skrek och hon lydde inte och jag greps nästan av panik. Till slut löd hon mej dock och la sig ner och jag kunde binda upp henne igen. Vi gick tillbaka och hämtade kraftfoder och till slut fick Claes med hjälp av sin äldre hund in fåren i fållan.
På väg tillbaka i hagen stannade Jing till och bajsade riktigt ordentligt. Skönt!
Claes har planer på att köpa ett fårnät och på så sätt dela av hagen, så att den har riktiga fårstaket på tre sidor och fårnätet på ena. Då skulle vi kanske ha en chans att valla på fåren, framför allt om vi låter den svarta tackan vara kvar i fållan tillsammans med ett par till. Det lät bra.
