Så har snön kommit och fåren vill helst stå och tugga hö i sitt vindskydd hela dagarna. De blev inte alls glada, när Ace och jag kom i dag och försökte på olika sätt smita åt sidan, i stället för att gå ner till ängen. Men Ace var bestämd och till ängen kom de allihop, även Måssa. Måssa är ett mycket individuellt får. Hon går gärna för sig själv och hon sackar alltid efter, när Ace föser dem. I morse hade hon lagt sig under foderbordet och kunde inte komma fram, så jag blev tvungen att sätta på henne Ace’ halsband och koppel och dra ut henne, samtidigt som jag drog fram hennes framben. Hoppas, att hon lärt sig läxan, så att hon inte ligger där varje morgon framöver. I dag försökte hon maska och var på väg tillbaka till fårhuset, när vi tog ut flocken och jag tänkte låta henne vara kvar, men riktigt så ensam vill hon ändå inte vara, så hon kom pinnande efter en stund.
Jag har haft lina på Ace de tre senaste dagarna, för om möjligt lära honom vad lugn betyder och också få ett absolut stannande på sekunden. Lugn är svårt fortfarande, men resten går bra. Visselsignalerna vänster, höger och framåt, klarar Ace till 90% nu. I nästa vecka kan han dem till 100 %, tror jag. Stanna kan han inte alls och inte heller inkallning, men så har jag inte tränat det särskilt mycket heller.
Snön gör Ace livligare känns det som. I nästa vecka ska Ace och jag börja på en vallhundskurs. Sex tillfällen blir det, två i fårhus och resten utomhus. Det ska bli roligt. Hoppas fåren är precis sådana som han behöver träna på. Lite spingiga men inte alltför skygga.
På bilden vänder Måssa sig om och undrar vad det är frågan om. Ace vill helst ignorera henne, men han har lärt sig kommandot ”alla” och när jag använder det hämtar han upp henne.
