Så har Shep och jag gått våra första tävlingar! Maria Trenter, Sheps förra ägare var och tittade på torsdagen. Jag hade startnummer 28 och var inte riktigt lika nervös som jag brukade vara när jag skulle tävla med Ace.
Nästan alla skickade höger och jag förstod aldrig varför, för jag tyckte vänster såg minst lika bra ut. Föraren före mig skickade också höger och när jag stod där och tittade, så tänkte jag, att det är väl bäst att jag också gör det då, feg som jag är. Men när vi väl gick fram mot startpinnen visade Shep mycket tydligt, att han ville springa vänster, så då ändrade jag mig och la honom ordentligt vänd mot vänster. Det gick bra, även om han kom in alldeles för snävt bakom fåren och det gick fort fram i början. Jag lyckade hejda honom på halva vägen och han klarade att få fåren genom framdrivningsgrindarna, till min stora förvåning, men när han skulle ta fåren runt mig blev svängen väldigt vid. Jag var nu väldigt nervös, att Shep skulle driva fåren för fort framåt i fösningen, så jag la honom ideligen, vilket inte såg så vackert ut och själv lät jag nog något uppjagad. Shep fick dock igenom fåren genom grindarna (tror jag) och till slut kom vi fram till rännan innan delningen skulle börja men den ville de inte gå igenom. Efteråt såg jag varför och Maria påpekade också varför. Jag stod helt enkelt framför rännan och hindrade dem. (Det var ingen traditionell ränna, utan egentligen bara en markering av linjen).
Det visade sig redan från början att delningen skulle bli den svåraste nöten för de allra flesta. Den blev mycket riktigt lika svår som jag fruktat. Ju mer jag försökte, desto tätare flockade sig tackorna. Jag fick ett hål ett par gånger, men vips sprang de ihop igen, så Shep hann aldrig ta tag i dem. Där slutade alltså tävlingen. Vi fick i alla fall med oss 54 p, vilket är skapligt utan vare sig delning eller fålla, tycker jag. (Det hade ju kunnat bli 74 p. Fållan var relativt enkel för de flesta ekipage som kom så långt.
Men det allra största för mig, var att jag inte behövde vara orolig för att Shep skulle göra några dumheter, för det gör han aldrig! Det blir ju så roligt att tävla då!!
Nästa dag hade jag startnummer fem. Jag blev tillfrågad att byta till ett högt startnummer, men vägrade, då jag ville vara avslappad och lugn resten av dagen. Däremot erbjöd jag, att Shep och jag skulle ta in fåren i uttaget när vi gått vår runda.
I dag skickade jag höger och det verkade mer motiverat, för jag såg att fåren hade dragning åt vänster, då uttaget var åt det hållet. Men trots att jag skickade höger, sprang fåren som galningar åt vänster och dessutom splittrade Shep dem, då han återigen kom in alldeles för snävt bakom. Jag hade fullt sjå att få Shep att samla ihop tackorna igen och det lyckades till slut, men de sprang sedan långt utanför framdrivningsgrindarna. Däremot blev svängen runt mig betydligt snävare den här gången och i fösningen fick jag ner farten på Shep riktigt hyggligt, så det såg mycket bättre och lugnare ut. Och till min stora glädje, lyckades vi också dela fåren, visserligen först på andra försöket, men ändå. (Första gången drev Shep dem en bit, men inte tillräckligt, p g a min usla timing, vilket i sin tur berodde på att jag glömde vad som var vänster och höger i upphetsningen. Rännan som kom sist den här dagen, missade vi dock. Efteråt förstod jag att jag tagit fel sida. Det hade varit bättre om jag inte ställt mig i draget, utan låtit Shep göra det. I stort sett alla som gjorde det, klarade rännan galant. Poängen blev dock inte mycket att skryta med i dag- bara 45 poäng och ändå såg det mycket bättre ut! Hämtet var dock en katastrof.
Nu vet jag vad vi måste träna på! Att Shep släpper fåren i utgången och får ett djup bakom. Nr två är att få ner tempot, så att jag kan hålla honom på fötterna.
När vi hade tagit in 11 grupper får i uttaget var det dags för fårbyte och Shep och jag fick förtroendet att valla över hela den stora flocken till utställningsfållan. Härligt! Shep skötte sig mycket bra och vi gjorde det alldeles ensamma.
Resten av dagen kunde jag bara flyta omkring, prata med deltagarna och funktionärerna och fotografera. Jag trivdes som fisken i vattnet. God mat serverades också av Carina och Stefan Engström. Och vilket fält Stefan stod med. IK2-orna som startade dag 3 och 4 hade 420 meter.Visst ser det ut som om jag delade?
