Ace och jag har varit bortresta i drygt en vecka och under den tiden har Ace nog inte haft det så roligt. Han har mest fått ligga i bilen förutom en och annan långpromenad. Själv har jag ägnat mig åt dop och en begravning samt att passa och umgås med barnbarnen och gamla vänner.

Äntligen hemma har vi varit ute i vallhagen här hemma två gånger. Ace gör allting rätt, om än lite segt. Men det är inte lätt med dessa får där några av dem inte anser sig behöva flytta sig med mindre än att Ace säger till dem på skarpen. Och Ace går inte undan, även om han står och stirrar på dem in i det längsta, men säger jag till honom gör han ett litet utfall, så att tackan far i väg. Mer än så bli det inte. Ace tar visslorna åt både höger och vänster nu, riktigt bra. Jag började med framåt i går också.

Nej, nu är det dags att se sig om efter lagom rörliga får, som dock inte blir vettskrämda så fort de får se en hund.

Det känns plötsligt helt onödigt att ha satt upp 40 metersfållan. När jag skickade ut Ace i dag höger gjorde han en jättevid sväng och kom in ganska långt bakom fåren! Allt detta, tack vare kursen i går! Det verkar som om Ace nu äntligen har förstått, vad det är jag vill. På något sätt känns det som om han kommer att klara riktigt lättfotade djur också, men jag kanske redan blivit övermodig, så jag ska inte pröva ännu i alla fall. Men snart åker jag nog upp till Äleby och vallar lite på mina gamla får, det kan ju vara en bra övergång.

När Ace väl är bakom fåren har han dock jättesvårt att få fram dem till mig. Tackorna är som lejon och skyddar sina lamm och de vänder upp och går emot hunden i stället. Då vågar jag inte mana på Ace, eftersom jag inte vill att han ska vänja sig vid att göra utfall. Men igår var Arvid är och vallade och han gav sig på dem, så att de blev tvungna att flytta på sig. Han är inte dum mot dem, men han sätter dem på plats. Själv fick han sig en ordentlig smocka av en tacka vid ett tillfälle, men det brydde han sig inte om. I morse tyckte Anna att fåren rörde sig betydligt bättre för honom i alla fall. När sedan Fog var ute också, så såg jag att även han kunde flytta på tackorna, så något lärde de sig i alla fall. Nedan är en bild från i går på kursen.

I går lördag, gjorde jag en liten hage i den stora hagen, så att jag ska kunna ha kontroll på Ace, när jag vallar. Sedan tog jag långlinan på Ace och gick ut i skogshagen för att visa fåren, att de nu har ytterligare en stor härlig hage att beta på. Fåren stod dock inträngda på fel sida ett djupt dike och jag visste inte åt vilket håll de borde gå för att lättast komma över på rätt sida igen, så det tog lång tid att få ut dem i stora hagen, men det gick till slut. Ace lyckades också få in dem i den mindre hagen, så att han kunde få valla en liten stund, men vi slutade snart, eftersom allt det andra tagit så lång tid.
I dag var fåren redan på plats, ja halva flocken gick redan inne i lillhagen, så det var lätt att börja. Dessa får med lamm är dock väldigt tröga fick vi erfara i dag. Att fösa går bra, för fåren har fortfarande respekt för mig och går undan när jag kommer, men när Ace gått runt dem och ska driva fram dem till mig, tog det stopp. Inte förrän Ace gjorde utfall mot dem rörde de på sig, så nu har jag fått ett nytt problem. Jag måste faktiskt uppmuntra Ace att gå på dem och det gör han gärna om han får, för rädd är han inte, men det får ju inte bli för mycket.

F ö tränade vi cirkeln. Ace dras väldigt lätt in mot fåren och jag blir tvungen att stanna honom och ge honom nej- bortkommandot för att få ut honom. Det är nog det jag får jobba mest med framöver, tror jag.

Men det är så kul att vara i gång!!

På dagen var jag i Björnlunda och tittade på en IK1-tävling. Så här såg tävlongsbanan ut. Mälarmårdarna skötte sig bra, Sanna Engborg med Meg vann i går och i dag tror jag att Kåre Tallbäck med Sali kom tvåa, men jag åkte, innan alla hade gått, så helt säker kan jag inte vara.