Hundar

Den sjunde april 2011 föddes Nick som är min fjärde bordercollie, men bara den andra som jag har haft sedan han var valp. Han har sju kullsyskon, tre systrar och fyra bröder: Dezz, Janni, Kitty, Jett, Link, Bob och Virus. De flesta är korthåriga och alla är trefärgade men Nick är den som är mest svartvit med en stor vit bläs på huvudet.

Nick är otroligt livlig men lättlärd. Jag har gått en klickerkurs med honom och det går mycket lätt att lära honom det ena tricket efter det andra. Men att vara stilla och inte irritera sin husse är mycket svårare. I dag (31/12 2011) är han nästan nio månader och tre veckor äldre än Ace var när han kom till oss. Ace var betydligt lugnare.

 

Det har gått ett halvår lite drygt, sedan jag skrev det som står här under om Ace. Den 15 augusti 2008 blev Ace faktiskt godkänd vallhund på tredje försöket. Andra gången var vi i Loftahammar och misslyckades. Då var Mosse domare och Ace började jaga i fösningen. I augusti var vi i Sorunda hos Kåre och Inger som är mina klubbkamrater och Sven Sognevik var domare. Då klarade vi oss. Dagen därpå lyckades vi också i klubbmästerskapet, även om poängen blev låga. Det var på Eknäs hos Stefan Engström.

ace-jan-09 (5)

Dessutom har det varit mycket svårt (och är fortfarande) att lära Ace att inte sakta in och komma för nära fåren i upptaget, speciellt på längre avstånd. Han går ut mycket fint men ungefär kl 10 eller två saktar han in och dras in mot fåren.

Så trots sina tre år, är Ace ännu inte godkänd vallhund. Jag har försökt en gång, men då hämtade inte Ace fåren p g a ovan angivna problem. F ö tror jag att Ace kommer att bli mycket duktig. Han har bra tryck, är fullständigt orädd och mycket lydig i fösningen och tack vare Jonas’ grundträning kan han sidokommandona perfekt. (Även om han inte lyder dem perfekt alltid enligt mina klubbkamrater).

På tomten är Ace perfekt. Han skäller aldrig på någon som går förbi och han bråkar aldrig med andra hundar av något kön. Hästar ignorerar han fullständigt, men harar jagar han med förkärlek och också rådjur, så när jag är i skogen med honom får han alltid gå bakom mig, om jag inte har honom kopplad.

Han tycker om att åka bil och skäller aldrig i bilen, ja han skäller överhuvudtaget i stort sett aldrig. Han har kanske gjort det 5-6 gånger i sitt treåriga liv och då har han varit rädd.

Inomhus ligger han helst i ett hörn och sover och Tekla vår katt slickar honom gärna på huvudet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *