Träning i Ambjörnhagen

Nu har Jing och jag tränat söndag, måndag, tisdag och torsdag i Ambjörnhagen och det har varit så roligt, då jag nu vet vad vi behöver öva och det går bra på ”mina” får. Fåren uppför sig exemplariskt, står kvar där vi ställer dem och är lagom tröga. Bara när vi försöker dela dem mot ett staket blir det lite hetsigt. De har en utpräglad flockkänsla och Jing orkar inte alltid hålla emot i delningen utan då blir det en del rusningar.

Vi tränar mest att Jing ska släppa fåren i vänstern och det är svårt. Jag har henne i lina och rycker ut henne till vänster samtidigt som jag säger ”come bye”. Jing går då ut till vänster en pytteliten bit men vill sedan genast in mot fåren igen. Jag lägger henne och gör om samma sak, om och om igen. Ibland får jag henne att vända huvudet utåt, men inte alltid tyvärr.

Men när vi kommit långt ifrån fåren och har en mycket vid cirkel går det bättre. Jag har satt upp en käpp som Jing ska springa utanför på sin väg runt fåren och oftast klarar hon det. I hämtet får hon också chans att springa riktigt fort. Hon stannar bra bakom fåren om jag säger till annars har hon fått en tendens att springa förbi kl 12 och stanna mellan ett och två. Framdrivningen är inget som helst problem.

Peter uppmanade oss att när vi tränar fråndrivning mäta avståndet hur långt fåren går rakt, innan de svänger av och sedan efter en månad göra om provet, för att se om det går bättre. Detta visade sig vara mycket svårare än jag trodde. Vi måste nog vara minst två människor för att få kläm på det tror jag.

Det verkar som om Jing förstår skillnaden mellan fråndrivning och hämtning och när hon ska göra det ena eller det andra, men ändå drar fåren åt höger i hagen när vi går nerifrån och upp och jag hinner inte stanna Jing i tid och få henne att räta upp dem. (Men hur långt har de hunnit gå rakt, det spörs.

Jing vallar i linas

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

På kurs i Skinnskatteberg hos Peter Nilsson äntligen

Äntligen kunde jag åka på kurs hos Peter Nilsson. Det var tredje försöket och det lyckades! Jag reste upp redan på onsdagskvällen den 8 augusti så att jag kunde vara på plats kl 0900. Jag fick bo på Lerkulans hundcenter som har tre övernattningsrum. Jag kom dit vid 19-tiden på kvällen och kände mej lite övergiven, så jag ringde till Gunnel Grundfelt som bor i Skinnskatteberg och hon var hemma, så jag åkte till henne och drack kaffe. Mycket trevligt.

Nästa dag samlades vi i hundcentret. Vi var sju ekipage som skulle gå kursen. Två kom från Ylva Borgströms uppfödning, där duktiga Bine är mamma. Det var väldigt roligt att se hennes avkommor valla. Dagen därpå kom ytterligare en av Bines valpar som nu hunnit bli 16 månader ca. Det var Mikaela med Aj och Lotta Hagström med Oj samt Mi med ja, vad hette hunden? F ö var Tony från Avesta där med sin hanhund Lucius som var två och ett halvt år och en kelpie med matte, man och babyn Ellen samt ytterligare en bordercollie med matte (Jessica?) samt en bordercollie från Eskilstuna.

Jag trodde nog att Jing hade kommit lite längre än hon hade. Peter tyckte att hon spände sig för mycket och inte flankade ut från fåren. (Har jag hört det förut?), så vid andra passet agerade Peter ankare och höll i långlinan och jag fick gå före fåren och beordra Jing att gå åt olika håll. Det var mycket svårt för Jing, men hon släppte fåren bättre i slutet av övningen. Fösning och delning som vi också tränade gick betydligt bättre.

Dagen därpå tränade vi samma sak + delning mot grind. Den sista övningen som vi gjorde blev jag också lite chockad över. Fåren ställdes upp i den stora hagen på ca 75 meter. Jag stod vid pinnen med Jing och hon hade en 60 meter lång lina på sej som Peter höll i. Jing skulle gå ut åt vänster. Det såg ut som om Jing tänkte springa rakt på fåren i stort sett och Peter blev tvungen att dra ut henne hela tiden för att hon skulle nå sitt mål rakt bakom fåren.

Hittills hade ju jag nästan bara tränat Jing att gå runt fåren då jag stod mellan fåren och henne och på väldigt korta avstånd dessutom. Det här blev väldigt svårt för henne, men nyttigt för mej att se.

Under den andra morgonens teoripass fick vi en hel idébank med övningar som vi kan ta till för att nöta in och variera vallningen med. Bl a förordade Peter att vi ca en gång i månaden skulle checka av hur mycket hunden lärt sig eller inte lärt sig genom att mäta avståndet t ex innan fåren viker av när hunden fråndriver.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Lite molnigt igen

Det har inte  blivit mycket vallat sommaren 2018 p g a hettan. Nästan 30 grader varmt varje dag och alla träningar och kurser inställda. Häromdagen var det dock lite molnigt och Jing och jag begav oss till vallhagen för att träna det som Eva lärt oss men också praktisera det som Waiwi tipsat mej om i telefon, nämligen att visserligen alltid träna fråndrivning i lina men inte längs ett staket. Det hade hon lärt sig av Bobby Daziel. Genom att inte ha staketet lärde man hunden snabbare att själv balansera upp fåren så att de gick rakt fram.

Sagt och gjort! Det visade sig att Jing hade börjat ta till sig att fåren skulle rakt fram när jag gick bakom och det var bara ibland som jag blev tvungen att rycka henne åt sidan så att inte fåren vände om. Det var så roligt. Hon fick också hämta fåren på ganska långt håll medan jag stod ganska nära henne. Men då kommer hon in lite för nära fåren i upptaget, så det är kanske ännu inte någon bra idé.

En annan sak som vi tränade var att Jing ska lyda mej och släppa fåren när jag kallar in henne i fårhagen. Det börjar gå lite bättre nu, för hon märker ju att hon genast får fortsätta att valla, när hon kommer till mej. Nästa utmaning blev att komma in mellan fåren, när det blev en stor lucka mellan de gamla fåren och ungtackorna som är nya i hagen. Det är svårt för Jing men hon börjar lära sig. Samma dag som vi tränade tävlade Jings kullbror Jaakko som Zonja Ottosson äger i Väröbacka. Han gick runt både då och dagen därpå och fick 61 och 62 poäng. Hämtpoängen var dock väldigt låga, så där har han tydligen inte lärt sig allt ännu.

Jing har dock en bit kvar innan hon kan gå en tävling.

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Vallning i hemmahagen

Äntligen gick solen i moln och Jing och jag begav oss till Ambjörnhagen för att valla. Nu kan jag släppa ut Jing utan koppel och hon tar själv ner tackorna till träningshagen. Magnus, markägaren hade börjat putsa hagen och det fanns nu en slagen väg runt staketet, ett utmärkt ställe att träna fösning på. Men först ville jag träna på hämtläxan jag fått av Eva. Jag stod ganska långt ifrån Jing när jag försökte kommendera henne höger, men Jing låg som fastfrusen i marken och stirrade på fåren. Jag gick upp och hämtade en vallhundsstav, men det hjälpte inte, så jag fick gå närmare henne, för att få igång henne. Då gick det bra.

Sedan ville jag bryta och kalla in henne med samma resultat som förut. Jing rörde sig inte ur fläcken. Då satte jag på henne långlina, så att jag kunde sätta kraft bakom mina ord. Långlinan använder jag nu alltså mest för att få henna att lyda, när hon fastnar i sitt eye, inte för att stoppa hennes framfart, det behövs inte.

Vi kom igång med fösningen och det gick ganska bra. Ibland försökte dock fåren att gå utanför ”vägen” och Jing balanserar inte upp dem automatiskt ännu när jag går bakom henne, så då fick jag åter användning av långlinan för att rycka ut henne, så att tackorna går in mot staketet igen. En tacka nr 72 är fortfarande lite besvärlig och vill ibland (inte alltid) vända upp och gå till anfall mot Jing, men antingen använder jag vallstaven för att hota henne eller så lägger jag Jing en bit från fåren och då brukar tackan ta sitt förnuft till fånga och gå med flocken.

Jag kom sedan tillbaka till hagen på eftermiddagen och gjorde ungefär samma övningar. Nu börjar också Jing förstå att ”That´ll do” betyder att vi ska sluta valla. Kanske är det det jag ska säga, innan jag kallar in henne i vallhagen?

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Två dagar i Ambjörnhagen

Jing och jag har vallat en stund både i går och i dag sedan vi kom hem från Eva i Agunnaryd.

I går var väl Jing lite låg och försökte smita ett par gånger, men jag hade långlina på henne och var väldigt sträng och hon gav sig. Det var som att ha en helt ny hund. En tacka var lite dum och vände sig mot Jing när jag försökte låta henne fösa. F ö följde tackorna efter mej lite för mycket så att jag hade svårt att skapa utrymme mellan mej och fåren. Men så lugnt det gick! Jing sprang ibland åt fel håll men då korrigerade jag henne och för det mesta blev det rätt. Det var verkligen roligt, framför allt att jag visste vad jag skulle göra och vilket mål vi hade.

I dag upprepade jag övningarna att först stå mellan fåren och Jing och kommendera henne antingen höger eller vänster. Det gick ännu bättre i dag. Framför allt försökte hon inte smita en enda gång och hon blev inte heller för ivrig någon gång. Hon tog fel håll ett par gånger men ändrade sig snabbt, när jag korrigerade henne. Några gånger kom hon in för nära fåren, men andra gånger gick hon ut jättefint!

Sedan ställde jag mej kl tre eller nio medan Jing låg kl 12. Så skickade jag henne åt samma håll som jag gick. Det gick också bra och hon stannade snällt kl 12 och drev fram fåren till mej.

Fåren uppförde sig också bättre i dag. De blev förtjusta i betet och stannade därför kvar när jag avlägsnade mig från dem. På så sätt kunde vi också träna drivning av dem till mej och det gick mycket bra. Vi höll på en kvart ungefär båda dagarna. Ett par gånger till och övningarna sitter. Då ska jag lägga in visselsignaler och träna det tills det sitter bra. Sen är det nog dags att resa tillbaka till Eva och sedan upp till Peter.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Vallning i Agunnaryd hos Eva

Jing väntar på fåren

Oj, oj, oj! Nu fick Jing sina fiskar varma. Jag började i tjugofemman för att stolt visa upp vad Jing kunde. Det visade sig att hon inte alls respekterade mej och inte alls gjorde så bra i från sig som hon har förmåga att göra. När vi försökte korrigera henne resulterade det i att hon försökte smita.

  1. Jing måste lyda och det GENAST! Hon får framför allt inte springa ifrån problemet. Alltså satte vi långlinan på henne och drog ut henne på banan igen.
  2. När Jing börjar valla igen, men är låg måste jag uppmuntra henne och inte låtsas om att jag alldeles nyss varit arg på henne.
  3. Jag måste vara tydligare med vallstaven. Visa bara åt ett håll. Jag måste slappna av.
  4. Jag ska först ställa mej mellan fåren och hunden på en rak linje. Så kommenderar jag vänster eller höger. Jing måste gå åt det håll jag säger och hon måste hålla ut ordentligt. I och med att hon flyttar sig måste även jag flytta mej så att jag hela tiden är mitt framför henne.
  5. När detta sitter ska jag lägga Jing en bit från fåren och själv ställa mej på samma sida som hon t ex kl 3 och kl 6. Så skickar jag henne höger eller vänster och går själv åt samma håll. Jing måste hålla ut och gå i lugnt tempo. Så länge hon gör det uppmuntrar och pratar jag med henne i vänlig ton, men om hon visar minsta tendens att öka takten eller snäva in, varnar jag henne med ett äh.. el dyl och lyder hon inte blir jag skarpare i tonen, men så snart hon tar mina kommandon blir jag snäll och vänlig igen och berömmer henne.
  6. När Jing driver fåren till mej måste jag ta hand om dem och ge dem utrymme. Jag backar mitt bakom dem och går lite framåt för att stanna dem. Jag lägger Jing ganska långt bakom fåren.
  7. Dessa tre moment ska jag träna intensivt i flera veckor, tills jag reser tillbaka till Eva.
Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Tränat i Ambjörnshagen

I lördags skulle Margaretha Högström ha kommit till hagen och vallat tillsammans med Jing och mej med sina hundar Isak, Boss och Ted, men det var så olidligt varmt att Maggan hörde av sig och avstyrde det hela, då hon kände att det inte var schysst mot tackorna. Några dagar innan dess hade jag varit i hagen, men fåren lyckades springa i väg, när jag skulle ta ner dem i träningshagen, så det blev lite fråndrivning i lina för att försöka få fatt i dem, men de såg sin chans att fly upp på toppen av ett berg med ett stup framför sig, så då var det bara att åka hem igen med oförrättat ärende.

I dag hängde regnet i luften, men ”Klart.se” talade om att regnet först skulle falla kl 14, så Jing och jag åkte till hagen kl 13. Men på vägen dit öppnade sig himlen och det började störtregna. Då vände jag och åkte och handlade lite jag hade glömt. Under tiden lugnade vädret ner sig och det småduggade bara när jag kom ut på parkeringen. Då åkte jag till hagen igen och vis av mitt misstag förra gången lämnade jag Jing i bilen och hämtade pellets som jag lockade ner tackorna med till träningshagen. Det gick alldeles utmärkt. Så hämtade jag Jing och började valla. Det gick över förväntan bra. Hon behandlar fåren väl och är mycket duktig på att balansera upp fåren i drivningen. Det som återstår är att få henne att dels springa åt det håll jag avser, när jag tycker att jag ställer mig rätt (gör jag det?), dels ta ut svängen och inte komma in för nära fåren. Det är fortfarande en tacka som blir lite provocerad och går emot Jing ibland och då springer hon väldigt långt bort från fåren, men börjar snällt om igen, när jag ber henne.

I morgon ska jag få en lektion av Jings förra ägare Eva Eriksson och detta ska jag be henne hjälpa mej med:

  1. Få ut Jing ordentligt från fåren i utgången
  2. Få Jing att ligga kvar, när jag vill det.
  3. Gå lugnt i fösningen
  4. Hitta positionen för mej att stå så att Jing springer till höger eller vänster som jag vill ha det.
  5. Visselsignaler, när börja. Jing lyder och förstår stanna (ligg) men det är allt.

Tyvärr blev det ingen träning hos Eva p g a den tryckande värmen, så vi kom överens om att skjuta upp det en vecka. Jag passade dock på att fråga Eva om en del av det jag behöver lära Jing och Eva rekommenderade mej att ställa fåren i ett hörn mot staketet innan jag skickar ut Jing åt sidan. Då har jag lättare att komma åt henne och få ut henne. Jag prövade i dag, men det svåra är att få Jing att ligga kvar där jag vill ha henne innan hon ger sig av. Där måste jag nog bli lite strängare. Men ett par gånger fick vi ut avståndet riktigt bra.

I dag hade jag med mej visselpipan och hon lyder stoppsignalen nästan bättre än röstkommandot. Framåt förstår hon inte riktigt än och inte sidokommandona förstås. Men Jing har blivit mycket mer avslappnad nu och verkar förstå att hon vinner på att göra som jag säger. Att fösa förstår hon sig ännu inte alls på. Hon flankar så fort jag är på samma sida som hon. Där kommer jag att träna i långlina, tills hon har förstått.

På fredag kl 19 (den 1 juni 2018) ska jag resa till Sjuhäradvallarnas träningshagen i Ryfors tillsammans med Jeanette Hellberg och där ska Ylva Holgersson titta på när vi vallar och godkänna att vi får åka dit själva sedan. Det ska bli spännande att se hur Jing reagerar på hennes får. De är ju ganska springiga har jag förstått. Det är samma får som användes på vår IK2-tävling under Kristi Himmelsfärdshelgen.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Nu är vi igång med vallträningen

I Sjuhäradsvallarna har man orgniserat träningsgrupper som regelbundet kan träffas och valla tillsammans. På så sätt har Jill och jag varit och vallat på många olika ställen sedan den 1 april 2018.
Senast har vi varit två gånger i Tranemo hos Åsa Lindén Book som jag en gång köpte Tod av. Hon har fina träningsmöjligheter för alla sorters träningar, både stora hagar och en 25-metershage som Jing och jag hållit oss i de två första gångerna. Nu senast filmade Bengt Andersson i hela fem minuter när vi tränade och det var nyttigt att se.

Jing är alltid lite övertänd till att börja med, så jag har alltid långlina på henne från början. I fösningen måste jag stoppa henne ofta då hon har en tendens att springa fort efter djuren när de själva springer. Men efter ett tag lugnar hon ner sig och kan komma in i en bra lunk.

Då brukar jag lägga henne och själv gå och ställa mej framför fåren och låta Jing runda fåren. Hon vänder alltid kl 12 om jag inte lägger henne där, vilket ibland inte riktigt lyckas. Men nu sist lyckades hon driva fåren en lång stund till mej. Kul. Jag har även lagt in stoppsignalen på pipan och den tar hon!

Hon förstår dock inte höger och vänster ännu, men jag försöker säga det när hon springer åt något håll. Förhoppningsvis säger jag oftast rätt.

Det enda jag behöver tänka på och som är nytt för mej är att jag inte får vara alltför sträng, för då lägger Jing av och springer bort från fåren. Hon är dock numera ganska lätt att locka tillbaka genom att jag berömmer och pep
par henne. Hon är en så behaglig hund!

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Lydnadsträning

Efter vallningen i Getinge insåg jag att Jing måste lära sig att ligga kvar på kommando, inte bara lägga sig. Nästa morgon tränade vi därför att ligga lite då och då och jag märkte att Jing visserligen la sig på mitt kommando, men gärna reste sig lika snabbt igen, så vi fick träna ganska många gånger men sedan satt det.

I dag på morgonpromenaden uppkom ett nytt problem. När allt var lugnt och vi gick på bilvägen som var alldeles tom kunde jag utan större besvär få gick att komma in och gå på vänster sida. När hon gjort det några gånger lät jag henne gå lite längre ut på gatan, eftersom det ändå inte kom några bilar. Rätt som det var dök det upp en person med två hundar några hundra meter framför oss. Då la sig Jing ner sin vana trogen. Samtidigt hörde jag motorljud bakom oss. Jing låg mitt på vägen. Jag försökte kalla in Jing till sidan, men hon totalvägrade att flytta på sig, så jag blev tvungen att springa ut och ta tag i halsbandet och släpa in henne till sidan. Hundarna hade gjort henne helt paralyserad! Detta är ett beteende som ingen av mina fem bordercollies visat upp förut. Knepigt!

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Jing har vallat i Getinge igen

På påskdagen, den 1 april var Jing och jag i Getinge igen för att valla. Vi var många den här gången, förutom Anna Rosengren som äger fåren var Anna Christiernin, Anna Frisk, Cecilia Alfsson och Jeanette Hellberg där, alla med var sin bordercollie förutom Anna R som har två.

Underlaget var bra, lite fruset men nästan barmark och Anna R tog ut sju obetäckta trevliga tackor. Anna C fick börja och hon vallade med sin en gång så förskrämda Rick som hon köpt från Färöarna och som hon successivt fått lära bli trygg och umgås med människor. I vallningen gick det bra och de var mycket nöjda.

De övriga vallade i tur och ordning och det gick bra för alla med eller utan hjälp av Anna R. Till slut var det Jings och min tur. Nu var hon riktigt taggad. Jag tog på henne långlina, men trots den hade hon svårt att stanna på mitt kommando och framför allt ville hon runt fåren och jag insåg efter en stund att jag bara trasslade in mig i linan så jag tog av den. Då sprang hon runt, men alldeles för nära och hon stannade inte på mitt kommando, trots att jag väntade tills hon var uppe kl 12. Jag blev mer och mer upprörd och högljudd, men i stället för att sluta valla som hon tydligen gjort hos Eva E när hon blev ruten till så hetsade hon upp sig ännu mer och gick in och sprängde flocken flera gånger. Då slutade jag valla och hoppades att det skulle gå bättre i nästa omgång. Men det gjorde det inte alls, snarare tvätom och efter en stund kom Anna R och bad mig andvända långlinan igen innan Jing skrämde vettet ur fåren. Jing var nu så överhettad att hon inte lyssnade på mina kommandon och jag fick tjata ”lie down” för att hon skulle lägga sig och när hon gjort det reste hon sig genast igen. Då kom Cissi ut och undrade hur jag tänkte och hon tyckte att det var bättre att jag bara stannande Jing med linan och inte sa någonting. Efter ett tag tog hon över och prövade om hon kunde på ordning på Jing. Det gick väl så där. Till slut lyssnade Jing i alla fall lite bättre och jag fick ner tempot något. Men det kändes inte riktigt bra. Det är så sällan mina förväntningar stämmer med verkligheten.

Britta försöker stoppa Jings framfart

 

Jing driver fåren till Britta

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Jing

Aldrig har jag haft en sån hund som Jing! hon har blivit hela kvarterets kelgris. Inte nog med att hon är vänlig och kelig mot alla, hon är försiktig också, lägger sig alltid ner då hon får syn på en … Läs mer

Fler gallerier | Lämna en kommentar

Nu är Jing min

Den åttonde februari 2018 kunde jag inte hålla mej längre. Min son Svante hade genom en väns vän skaffat fram 11 får alldeles i närheten som jag skulle få valla på hur mycket jag ville, så varför vänta med att hämta hem Jing?

Kl 0715 gav jag mej i väg och vid kl 10 var jag i Norra Elmtåsa och blev mottagen av Eva Eriksson som jag köpt hunden av. Jing kommer egentligen från en kennel i Blekinge Sheepchaser´s, men Eva Erikssons Zalt är pappa, så Eva hade fått Jing som ”språngavgift”.

Efter det att alla nödiga papper var ifyllda och vi hade druckit kaffe och skvallrat lite om vallhundsvärlden var det dags att gå ut i vallhagen och se vad Jing lärt sig sedan sist och jag skulle också få valla lite med henne i långlina.

Så länge Eva vallade med Jing gick det väldigt bra, hon gick ut ordentligt kring fåren och hon la sig på Evas kommando, åtminstone så småningom.

Så tog jag på Jing långlinan och gick ut i hagen. Jag släppte ut linan lite för mycket, tyckte Eva och därmed kom Jing lite för nära fåren och hetsade upp sig. Lite för mycket.

Dessa saker bör jag tänka på sa Eva:

1. Håll i linan ganska stramt, men använd den bara när du behöver stoppa henne om hon inte lyder. Dra då mjukt i linan och säg ”stan”, eller ”stand” samtidigt. (Stan= sakta, stand = stanna. Lie down använder du inte alls i fösningen.

2. tänk på att hålla dig i bakgrunden och låta Jing jobba. vill du att hon ska gå åt höger eller vänster ge ett kommando och gå åt samma håll, men gå inte framåt.

3. Låt inte hunden komma för nära fåren utan stanna henne i god tid, så att varken fåren eller hunden blir stressad.

4. säg ”get up” när Jing ska gå rakt på. Lyder hon inte måste du dock dra fram henne, tills hon startar. Stanna henne om det blir hetsigt och börja om. Försök att hålla igen på ditt kroppsspråk. Tala lugnt, men lyder hon inte eller gör något dumt får du ryta till kort.

5. Var konsekvent med dina kommandon och använd bara ett för varje rörelse, t ex ”get up”, ”stan”, ”stand”, ”come bye”, ”away” och ”kom hit”. För att mana på henne kan du säga Jing, Jing, eller smacka, men bara då.

Jing låg sedan tyst och snäll i buren i bilen hela vägen hem. väl hemma gick vi en promenad och Jing träffade Skrållan, grannens snälla golden retrievertik. Hon var lös och sprang genast fram till Jing som blev så rädd att hon krände sig ur sitt halsband och sprang in i en port. Efter ett lät hon sig dock nosas på. Vi träffade ytterligare en stor hund under promenaden och den skyggade också Jing inför. Hon varken kissade eller bajsade.

Och det gjorde hon inte på nästa morgons promenad heller. På natten låg hon i mitt rum och ca kl 3 rev hon ner någonting med ett väldigt brak. Jing blev så rädd att hon hoppade upp i min säng och låg där en stund. På morgonen såg jag att hon dessutom tuggat sönder något slags papper. När jag fått på mej glasögon senare såg jag att det var gamla frimärken. Jag gick ner till bilen och hämtade upp buren som stod kvar där och klickade sedan in Jing i den. På kvällen gick hon åter in i den och där fick hon ligga den natten. Hon kände sig tydligen trygg där, för hon sov lugnt och tyst hela natten och var jätteglad att träffa mig på morgonen.

Tillbaka till dagen. Efter lunch den 9 feb åkte Jing och jag till fåren och det blev inte lätt. Så fort fåren fick syn på Jing stack de upp mot en bergssida och där stod de och tryckte. Jing hade inte en chans att få loss dem hur hon än försökte. Jag hade henne förstås i koppel och sedan långlina men de stampade mot Jing och brydde sig inte det minsta om när jag slog dem på nosen med herdestaven. Jag retirerade med Jing och band upp henne och försökte sedan locka fram tackorna. Jag visste inte var de förvarade pelletsen, så jag kunde inte locka med den, men fåren flyttade sig i alla fall lite grand ut i hagen. Då gjorde jag ett nytt försök, med Jing i långlina och då fick hon i alla fall fart på fåren. Lite för mycket fart dock. De sprang till skogsbrynet och blev stående där, tills vi kom. Då sprang de upp i bergen och när vi äntligen klättrat nerför berget igen fick vi syn på fåren, men inte bara dem utan två bordercollies till, en med munkorg som sprang runt och en som låg och passade på fåren. Ingen människa så långt ögat nådde dock.

Jag förstod att det var en av fårägarna och tog Jing och gick tillbaka till utgångspunkten. Mycket riktigt, där kom han Claes som han heter och vi gick tillsammans tillbaka till fåren. där utbröt en mindre kalabalik, när tre hundar skulle försöka få loss fåren och ingen lyckades mer än att ta ut ett får och jag det. Jag upptäckte att Jings koppel hamnat runt magen på henne och när jag försökte sätta det rätt igen, slet hon sej och kalabaliken eskalerade. Hon fick tag i en tacka som hon jagade, jag skrek och hon lydde inte och jag greps nästan av panik. Till slut löd hon mej dock och la sig ner och jag kunde binda upp henne igen. Vi gick tillbaka och hämtade kraftfoder och till slut fick Claes med hjälp av sin äldre hund in fåren i fållan.

På väg tillbaka i hagen stannade Jing till och bajsade riktigt ordentligt. Skönt!

Claes har planer på att köpa ett fårnät och på så sätt dela av hagen, så att den har riktiga fårstaket på tre sidor och fårnätet på ena. Då skulle vi kanske ha en chans att valla på fåren, framför allt om vi låter den svarta tackan vara kvar i fållan tillsammans med ett par till. Det lät bra.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Ny hund?

Den här hunden är inte min och jag vet inte om den kommer att bli min, men den är ett år den 22 februari 2018 och Eva Eriksson Ever on  äger den. Hon heter Jing och enligt Eva är hon en lovande mjuk vallare. Någon gång i januari ska jag resa och titta på henne. Jag hoppas hoppas att hon kommer att passa mej!

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Ace finns inte mer

Torsdagen 15 dec 2017 kl 15 somnade Ace in. I nästan exakt 12 år var han min. Jag bytte till mej honom, när han var åtta månader från Jonas Gustafsson. Jag ägde då Tod som var son till hans Don, men som gått mej ur händerna. Jonas ville gärna ha Tod, så han frågade mej om jag ville byta.
Eftersom Tod hade varit godkänd vallhund och två år gammal, erbjöd sig Jonas att grundträna Ace i vallningen vilket jag var mycket tacksam över. Han var hos Jonas i Skåne vid två tillfällen våren 2006. Sista gången var vi ett helt gäng Mälarmårdare som reste ner till Skåne och gick på kurs i vallning för Jonas samtidigt som jag hämtade Ace. Tyvärr visade Ace redan då att han ofta ville jaga får i stället för att valla dem och vi fick byta träningsmark med lite färre och tamare får för att kunna träna honom. Den tendensen fick jag tyvärr aldrig ur honom och därför blev det inte så många tävlingar för hans del, men jag lyckades få honom godkänd vid tre års ålder i alla fall.
Det blev mycket träning och många kurser med Ace, innan vi kom någon vart. Som unghund var Ace mycket duktig att fösa men det var svårare att få honom att hämta. Jag gick på en kurs för Mosse som sa att Ace var en osäker hund som behövde en tydlig ledare. Jag var nog inte så tydlig, men efter många om och men på tredje försöket fick jag honom i alla fall godkänd i Norr Enby tre år senare och med Sven Sogneby som domare. Åh, så skönt det var.

Sista försöket med vallningens gjorde jag 2009 då jag reste till Skottland och gick på kurs för Bobby Daziel med honom. Bobby konstaterade att han var en svår hund för mej att valla med. Men när vi kom hem klarade vi oss i alla fall igenom en IK1 tävling utan att det hände något allvarligt även om poängen blev ganska medioker.
På en vallkurs i Skinnskatteberg lyckades Ace jaga ner en tacka i ån och det var ganska skämmigt och en annan gång på träning hos en klubbkamrat hände samma sak, men då jagade han ner tackan i havet. Sedan dess vågade jag inte träna så mycket hos andra och jag började se mej omkring efter ytterligare en bordercollie.

När jag sedan köpt Shep och kunde tävla med honom, slapp Ace ifrån fåren. Ace var en mycket speciell och lugn och fin hund i alla andra sammanhang. Kom inget rådjur eller får i vägen var han obrottsligt lydig.

Han skällde aldrig och då menar jag verkligen aldrig. Så någon vakthund var han inte. Främmande männikor kunde komma och gå som de ville utan att Ace reagerade det minsta. Han låg i sin korg i hallen och rörde sej knappt ur fläcken, inte när jag kom hem heller. Men började jag gosa med honom var han med på noterna och han tyckte mycket om att bli klappade av vem som helst och såg ut som just den personen var den han tyckte bäst om av alla människor, barn såväl som vuxna. Andra hundar kom han också nästan alltid överens med, även om han tyckte att det var lite jobbigt med Shep som var så knuten till mej. Jag kunde inte ge dem mat i samma rum, för då knuffade Ace bort Shep och åt upp hans mat också. På kvällarna om Ace ville komma in i vardagsrummet som han ofta brukade, innan vi hade Shep, var det dock Shep som talade om för Ace att hans plats var i hallen och inte hos matte, punkt. Ace fann sej ödmjukt i det. När vi var ute och gick respekterade de dock varandra utom då vi mötte någon annan hund som de inte fick hälsa på. Då började de ofta bråka med varandra i stället.

Jag kommer att sakna Ace’ trofasta ögon som tittade vädjande på mej om jag glömde att lägga upp mat till honom samtidigt som vi skulle äta middag. Jag kommer också att sakna sällskapet på våra promenader då han trofast gick vid min sida och undrade om jag ändå inte hade lite foder åt honom i fickan. Han var en mycket speciell hund, det var han.

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

KvartsSM i vallning

På lördag och söndag är det kvartsSM i fårvallning i Skepplanda. Då ska Ace och jag åka dit och titta, om inte Ove blir så dålig att vi inte kan lämna honom. Det ska bli roligt, inte bara för att det är roligt att titta på tävlingarna utan också för att flera av Mälarmårdens medlemmar och några andra som jag känner kommer att vara med, t ex Nina Sundelin, Krille Åmark Mikaela Prim, Sanna Engborg och Viktoria Fornander.

Det rycker verkligen i tarmen när jag ser fårvallning. Jag vill vill vill vara med!! Frågan är varför. Vi har ju aldrig utmärkt oss utan tvärtom gång på gång gjort bort oss rejält. Först med Liz som jagade fåren på sitt första LP och andra gången hämtade hon inte fåren utan låg och stirrade på dem, efter det att hon skött sig utmärkt innan dess. ( Det var på den tiden då hämtet låg sist i lokalprovet). Vid fem års ålder blev hon dock godkänd under ett ÖK. (Öppen klass). Hon hade sämst poäng av alla som godkändes, men godkänd blev hon och jag var lycklig. Då var både Viktoria Fornander med och Mikaela Prim (Lindeman). Viktoria vann, fick över 90 p har jag för mej och Mikaela fick 68 p med sin Zäta. Nu är de båda med i kvartsSM med flera hundar och Frida Viktorias dotter också. Hon var nyfödd vid det här tillfället.

Lita på din hund fick jag ofta höra, men det gick inte att lita på Liz och inte heller på nästa hund som jag lyckades få godkänd, Ace och som nu är 12 år och tre månader. Han kunde gå fint långa sträckor, var redan som liten duktig på att fösa, men rätt som det var utan att jag förstod varför gnistrade det till i ögonen och han började jaga. En gång gjorde han det under en delning i slutet av en tävling som f ö gått riktigt bra.

Ändå har jag alltid tyckt att det varit roligt att tävla och naturligtvis också att träna, i synnerhet om jag haft en duktig instruktör vid min sida. En gång på en tävling i Muskö klarade Ace och jag hämtet som de flesta hade misslyckats med och vi påbörjade fösningen. Det gick inte alls bra och domaren Johan kom ut efter ett tag och sa att vi skulle gå av banan, för alla poängen var redan slut. Jag blev snopen, det var ju så roligt och Ace höll sig innanför banan och jagade i alla fall inte.

Med Shep som redan var 5½ år när jag köpte honom och godkänd vallhund blev det bättre om än inte bra alla gånger. För det mesta kunde vi genomföra tävlingen, vi fick ett tredjepris eller åtminstone poäng. Det var väldigt roligt. Jag hade dock bekymmer med att få ut honom ordentligt i hämtet och därmed tappade vi många poäng i det momentet då det gick för fort och blev för krokigt. Ett par andrapris i IK1 klarade vi dock innan han fick återvända till sin gamla matte, när jag blev sjuk.

Nu bor jag i Göteborg (Billdal) och har varken några får eller någon hund att valla med. Det suger. Ska jag någonsin kunna få valla igen? Är jag för gammal? Blir Ove eller jag så sjuk att vi inte kan ha hund alls, när Ace är borta?? Var får jag tag i en hund? Vallningstillfällen kan jag nog skaffa mej, tror jag hos Maud Andersson eller med hjälp av Maud inom Sjuhäradsvallarna. Jag är beredd att betala vad det kostar och hjälpa till så mycket jag kan och orkar. Men när???

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar