Felicia
Första gången vi skaffade en katt var i Södertälje i slutet
av 1980-talet. Det var en grårandig katt som var till hälften norsk
skogskatt, vilket vi var mycket stolta över. Dem vi köpte kattungen av,
påstod att det var en hankatt och vi gav honom namnet Felix, men det
visade sig snart, att det var en hona och hon fick då heta Felicia, men
vi kallade henne Flisan. Det var en mycket snäll katt som vi hade stor
glädje av. Tyvärr fick vi inte behålla henne så länge, för hon blev
överkörd av en bil bara efter några år. Det tog över tre veckor,
innan jag fick veta vad som hade hänt och det var mycket sorgligt.
Fia
Några år senare var vi och hälsade på Oves son Joachim i
hans nya lägenhet. Där fanns en kattunge som han påstod sig bara ha
lånat av en kompis i Stockholm. Det visade sig dock snart att Joachim
fått kattungen och att han snart började tycka att det var mycket
besvärligt att ha en katt i en enrumslägenhet, samtidigt som han själv
arbetade hela dagarna. Vi erbjöd oss då att ta hand om katten. Detta
måste ha varit 1992 för vi hade just skaffat Frasse, vår briard. Fia
var mycket söt, vit och grå, men tyvärr var hon inte riktigt snäll.
Hon kunde ligga i vårt knä och spinna, men så plötsligt for hon upp
och klöste eller bet oss, innan hon stack i väg. När vi sedan flyttade
till Stallarholmen 1995, ville hon inte flytta med oss. Hon försvann och
vi kunde inte fånga in henne. De nya ägarna tyckte inte om katter och
till slut lyckades Ove fånga in Fia i en bur och vi lät avliva henne.
Tekla
Nu har det gått många år och vi har mycket möss som stör oss inne i
huset. Förra året (2003), när vi var tvungna att avliva Liz, tyckte Ove
att vi kunde skaffa en katt i stället. Det tyckte inte jag. Hade vi ingen
hund, skulle vi inte heller ha någon katt att ta hand om, var min
inställning. I februari 2004 blev Tod vår nya familjemedlem och när jag
under sommaren träffade små söta kattungar, tyckte jag att det var dags
att ta hand om en av dem. Ove gick med på det, men inte lika
entusiastiskt längre. I slutet av september hämtade jag henne och nu har
Ove smält fullständigt inför denna charmiga, lite kaxiga dam. Hon heter
Tekla och är nu i juli 2007 3 år gammal. Hon fångar möss både ute och
inne, men tyvärr också en och annan fågel. Hon har mycket jobb med att
bevaka sitt revir, för det har flyttat in en katt hos grannen också. Han
heter Disel och han får absolut inte komma in på Teklsa revir. Ace och
Tekla är de bästa vänner. Ofta kommer Tekla på kvällen och vill att
Ace ska slicka henne. Det gör han så gärna.
