|
Nösnäs |
|
| Som vi berättat på en annan sida föddes mamma i Stenungsund. Moster Gurli har berättat (guldgrävarens dotter), om hur vår morfar kom gående över sälterna (där Stenungsunds köpcenter ligger nu) för att fria till vår mormor 1905. Han hade köpte en gård i Nösnäs och där föddes de fyra systrarna Magnusson, Aina, Inez, Sigrid och Birgit. Vi hade en äldre moster Ruth också, men hon föddes utom äktenskapet i slutet av 1800-talet, något som jag inte fick reda på förrän efter moster Ruths död 1963. Morfar som var änkling hade också två barn med sig i boet, Robert och Viktor. Robert blev sjökapten som sin far, men Viktor dog ung i lungsot. Mormor vårdade honom den sista tiden på gården i Nösnäs. |
Här ser vi hela familjen Magnusson. |
|
Ruth och Inez blev sjuksköterskor, medan Siggan och Biggan ägnade sig åt tandsköterskeyrket, innan de gifte sig och blev hemmafruar. Moster Aina arbetade som kamrer på Trä och Fanér AB i nästan hela sitt yrkesverksamma liv. Hon, liksom moster Ruth gifte sig aldrig.
Moster Aina fick en tomt på Nösnäs som var en avstyckning till gården och moster Biggan och hennes man Valter köpte en del av den. Där byggde de varsin sommarstuga som mellan 1942 ? och 1977 blev släktens samlingspunkt. Stugorna hade strandtomt och stora trädgårdar, där vi kusiner lekte på somrarna.
Ett stående inslag var att så fort vi hörde tåget, skulle vi ställa oss på en stor sten mitt i moster Ainas trädgård och vinka till tåget och räkna vagnarna. På den stenen togs med regelbundna mellanrum kort på oss kusiner, sex till antalet. Vi fick precis plats.
Göran och jag bodde ju i Stenung, fyra kilometer därifrån fram till 1956, men de andra kusinerna bodde på Nösnäs. Liksom Stenung, så skulle dessa hus på Nösnäs utplånas från kartan genom den moderna tidens intåg. I stället för de fem hus som låg med havsutsikt finns i dag en väldig trafikplats som in- och avfart till Tjörn och Stenungsund. I december 2000, såg det ut så här: |
Här sitter vi på stenen på moster Ainas tomt, Göran, Inger-Sophie, Christer, Britta och Jan. (1946). Som ni ser ville jag inte vara med och är förskräckligt arg, så arg att mamma måste hålla fast mig på stenen. Detta påverkar alla kusinerna, men inte bror Göran.
Nu har det gått ett år (1947)och även jag tycker att det är ok att bli fotograferad. vi är samma gäng, men utökad med en ny liten kusin, Christers bror Bertil. De fick sedan en syster Lena, men det var så långt efteråt, att hon aldrig fick vara med på något kusinkort.
I det vita huset bodde kusin Christer och i det bruna som var moster Ainas bodde också hennes syster Inez med familj och barn fram till 1958. Då flyttade vi in i stället
Klicka på bilderna så blir de större! |
