Arbetet

En gång utbildade jag mig till lärare i svenska och tyska. Sedan slumpade det sig så, att jag undervisade invandrarelever i svenska som andraspråk och då utbildade jag mig i det också. Efter att ha varit studierektor för invandrarundervisningen i Göteborg och rektor för detsamma i Södertälje, startade  två kompanjoner, Ove Norberg och Jörgen Niklasson och jag ett utbildningsföretag, INVA Språkpedagogiska institutet 1990 och på det levde jag helt och hållet på från 1995-2000. Det fina med det var att vi hade kontoret hemma och därför slapp jag alla resor.

Tyvärr arbetade jag ganska ensam på slutet, även om jag har god hjälp av Ove, min man som var en av kompanjonerna. Han har dock pensionerat sig och sedan arbetade han bara med det som  roade honom. (Att skicka fakturor och så).

Vår verksamhet byggde på att vi organiserade kurser och konferenser för förskole- och skolpersonal i pedagogiska frågor och i tvåspråkighetsfrågor. De senaste åren ,från 2002  organiseras konferensen av Fortbildningsförlaget  I år , 2007 var jag med som deltagare och det kommer fortfarande väldigt många åhörare.

Vi organiserade också mycket speciella kurser i engelska och tyska, där mycket av undervisningen sker per telefon med en mentor som talar språket som modersmål

Ett nytt arbetsliv

Fr o m hösten 2001 återgick jag till att bli lärare, först på halvtid och sedan våren 2002 på heltid.

2/10 2009

I och med hösten 2009 slutade jag helt och hållet i skolan. Pengarna tröt och jag var inte särskilt angelägen om att åka till Eskilstuna och sedan inte ha fullt upp att göra en hel dag. Nu ägnar jag i stället dagarna till sådant som roar mig och är nyttigt för mig som att valla fåren, spela bridge, dansa line dance och ha vattengympa på Löts varmbadhus!

Nu är det slutundervisat för min del. Jag  bestämde mig för att gå i pension fr o m den första september och sedan  bara vara i skolan på tisdagar som webbredaktör. Det var roligt!

Det var trevligt att bli pensionär. Hela lärarkåren i Skiftinge rektorsområde var på Harries i centrala Eskilstuna och blev bjudna på en god middag. Vi två som skulle pensioneras fick ta mat allra först och det var tacknämligt för det var nog över 100 lärare och annan personal med på avslutningsmiddagen. Sedan blev det tal av rektor, blommor och presenter. Jag kände mig verkligen firad! Bl a fick jag fåret här nedan och den blå påsen var full med sedlar som jag kan köpa ett får för!


Zandra och Daniel roade sig kungligt. Det är Daniel som ritat det fina kortet på fåraherden och fåret ovan.

 

16/6 2005

Nu är även vårterminen slut. Flera elever fick betyg i alla ämnen som de deltog i, d v s alla ämnen utom engelska. Åtta elever valde dock att inte gå kvar hos oss nästa läsår utan att fortsätta sina studier på IVIK, där de kan få varva teori med praktik. Det var nog ett klokt val.

Nästa läsår ska jag arbeta i Studieverkstan. Skillnaden mot att arbeta i Internationell klass blir inte så stor, eftersom vi inte har fått några nya elever på mycket länge. Samtliga elever som jag undervisar i svenska som andraspråk kommer att vara inskrivna i en svensk klass och ha alla ämnen som de klarar av där, medan de får gå till Studieverkstan för att få hjälp i olika ämnen på sitt eget språk och för att få sin svenskundervisning. Vi är nu två svensklärare knutna till studieverkstäder och två flerspråkiga lärare som har kurdiska, kaldéiska och arabiska. Elever med andra språk, kan få extra hjälp av oss svensklärare i de olika ämnena. Det allra roligaste är, att man insett studieverkstadens betydelse i såväl skolan som i kommunen och ett tecken på det är att vi fått mycket bra och strategiskt belägna i skolan. De ligger centralt i själva hjärtat av skolan. Det kommer eleverna att uppskatta oerhört mycket. Hittills har de blivit undervisade i lokaler utanför skolan på en nedlagd vårdcentral.

Här är lite bilder från olika aktiviteter som vi haft utanför skolan den här terminen:


Mitt nya arbetslag arbetar med en presentation av                 Min kollega avtackas på lärarnas avslutning.
sitt arbetslag på skolans hemsida



Avslutningsfesten i den internationella klassen.                      Rektor avtackar en skolans duktigaste elever.

  


 

 
Flickor och Teknik på faktoriet i slutet av terminen


Brännbollsturnering, sista skoldagen. 

 

 

20/12 2004
Höstterminen är slut och det har gått bra för många av de elever som i och med den här terminen började i svenska klasser i flera ämnen. Många av dem fick betyg redan nu i matte, SO och NO. Jätteroligt!

Lärare på avslutningsdagen i Skiftingehus

  
Att besöka badhuset tillhör det som uppskattas mest.    

6/11 Höstterminen 2004

Jag är fortfarande kvar på Skiftingehus och är lärare i en sk internationell klass som man kallar förberedelseklasserna här i Eskilstuna. Vi har dock bara fått en enda ny elev nu i höst och de flesta andra elever är ganska mycket i sina svenska klasser nu. Våra 18 elever går i inte mindre än 5 olika klasser, så Sharifehs och mitt schema har blivit väldigt splittrat. Vi har visserligen sällan stora grupper, men vi har inte heller någonsin samma elevkonstellation. Jag skriver numera alltid dagbok efter varje skoldag, så att jag ska kunna komma ihåg, vad en viss elev har gjort. Fördelen med de små grupperna är att jag får väldigt bra kontakt med nästan alla elever, men jag tycker nog ändå att nackdelarna överväger. Jag har svårt at få någon röd tråd i undervisningen. Jag har svårt att genomföra det jag tänkt mig och alldeles för många lektioner saboteras mer eller mindre av spring ut och in i klassrummet.

Fr o m den är veckan är jag dessutom sjukskriven på 25 % av min tjänst p g a min hörselskada. Jag har blivit extremt ljudkänslig och då jag tog kontakt med facket förra terminen föreslog de en rad åtgärder, bl a ett besök hos Kommunhälsans läkare. Det dröjde ett halvår, innan jag fick tid där, men då sjukskrev han mig, så snart jag ville, d v s när skolan lyckats hitta en vikarie. Så nu är jag ledig varje torsdag! Det gör att jag hinner sansa mig något, tror jag och reflektera över vad jag håller på med. Jag kanske t o m hinner uppdatera hemsidan mer kontinuerligt.

Av kollegerna på bilden nedan har jag bara Sahrifeh kvar. Taer, vår mycket uppskattade modersmålslärare i kaldéiska omkom med sin fru och ett barn (två överlevde) i en mycket tragisk bilolycka i Syrien i somras, då Taer med familj var på väg till Ankawa i Irak för att besöka släkten för första gången på tio år. Jag saknar honom mycket. Tuula är numera på Fröslunda barnskola.

10/1 Vårterminen 2004

13/3 Det börjar sätta sig i skolan, men fortfarande tycker jag att organisationen är jobbig, medan jag trivs med eleverna, även om de är väl många.

Nu har jag varit tre dagar i min nya skola och det mesta är mycket positivt, även om jag är ganska rörig i huvudet just nu. Det tar tid med en helt ny organisation.

3/1 2004

Det är jullov men snart börjar skolan igen och jag ska till Skiftingehus. Åter börjar något nytt! På Fröslundaskolan drog man in en tjänst i förberedelseklasserna, då det inte kommit så många nya elever under hösten och då man skärpt kraven på att det inte får vara mer än en tjänst per 10 elever i genomsnitt i dessa klasser. Jag anmälde mig då frivilligt att flytta till Skiftingehus, eftersom den tjänsten var på högstadiet, som ju är mitt stadium och då man dessutom samarbetar med modersmålslärare där som enda skola i Eskilstuna. Det ser jag verkligen framåt.

Innan höstterminen var slut hann jag med två besök i min nya skola. Första gången träffade jag den biträdande rektorn och mina kolleger i de andra förberedelseklasserna och den andra gången träffade jag mina nya elever som är 17 stycken. Men jag ska ha dem tillsammans med en kurdisk lärare. Spännande och förmodligen mycket arbetsamt blir det.

9/11 2003

Det har blivit hösttermin och klassen ser lite annorlunda ut igen. Jag har fortfarande nio elever och de är mellan 10 och 13 år. Nu i höst kom det en flicka från Bagdad som talar arabiska och lite feili, en kurdisk dialekt, en pojke från Palestina som är kristen och talar arabiska och en pojke från Irak som talar sydkurdiska (sorani). För att få plats fick lika många elever lämna klassen och gå till Lisbeths klass, där de lite mer avancerade eleverna går. Den klassen har jag en timme om dagen i svenska, medan Lisbeth har min klass i matematik.

Det är en mycket glad och god stämning i klassen just nu. Barnen är väldigt entusiastiska och det är sällan några sura miner. De är dock mycket högljudda, när de blir ivriga och ljudnivån är då i högsta laget. De nya eleverna är alla tre läskunniga och det underlättar mycket. Det är just nu bara två flickor i klassen.

Så här ser dom ut.

16/3 2003

I dag har jag nio elever, sex pojkar och tre flickor. De är mellan 10 och 13 år. Sju är kurder, en är arab, en är assyrier från Irak och en är turkmen. Turkmenen är född i Irak, men familjen flydde och stannade i Turkiet i två år. Den pojken kan bara tala turkiska och turkmenska, trots att han alltså växt upp i samma stad, Kirkuk som tre av de andra barnen i klassen. Det visade sig att även deras pappa är turkmen som dock gift sig med en kurdiska och de barnen talar i dag bara sydkurdiska. Jag undervisar inte bara i min egen klass utan också i parallellklassen som min kollega, Lisbeth har. Där går i dag åtta elever.( Två flickor och sex pojkar). Den ena flickan kommer  från Somalien, den andra är arabiska från Irak. Av pojkarna är en kristen palestinier och talar arbiska, två är assyrier från Irak, en är arab från Irak och två är kurder från Irak som talar sydkurdiska. De flesta av de här eleverna har kommit lite längre i sin svenskutveckling än i min klass, men inte alla.asa-lisbeth-kicki-021212.jpg (149074 byte)Här sitter Åsa, Lisbeth och Kicki efter julavslutningen i personalrummet.

16/2 2002

Hösten 2002

Vi får allt fler elever i vår skola. På måndag tar jag emot en somalisk elev som då blir min tionde. Fler ryms inte i klassrummet. Alla de övriga eleverna kommer från Irak och de talar antingen sydkurdiska, arabiska eller kaldeiska(keldanska) som de kallar det östassyriska språket, efter den religion som de tillhör. De allra flesta kom hit nu under hösten. Jag har bara kvar två elever sedan i våras. De kom i slutet av februari. Bara en av mina tio elever kan någorlunda obehindrat läsa och skriva latinska bokstäver. Ytterligare en kan känna igen alla bokstäver och är ganska duktig att läsa känd text, men han har ytterst svårt att uttrycka något eget på svenska. Allt går så långsamt. Av de nya eleverna finns det dock några som är mycket positiva och som snabbt plockar upp helfraser och som gärna går tillsammans med mig till maten och frågar vad saker och ting heter. Det är roligt.

Från Bokyrka till Eskilstuna

I höstas började jag ju arbeta som lärare igen och valde då att arbeta på Kärsbyskolan i Botkyrka på halvtid i de på den skolan nyinrättade engelskspråkiga klasserna. Det blev mig dock övermäktigt, då skolledningen och deras överordnande ansåg det helt relevant, att en halv tjänst svenska skulle räcka till 75 elever fördelade på tre klasser, trots att elevernas kunskaper i svenska var alltifrån 0 till modersmålskunskaper. I vart fall ansåg de inte att det fanns resurser till mer. Då tog jag konsekvenserna och sa upp mig, utan att ha skaffat något annat arbete. Jag kände att jag inte kunde ta ansvar för att de här eleverna skulle utvecklas i svenska. Det visade sig svårt att få ett halvtidsarbete och därför valde jag att även söka arbete på heltid, sedan jag kontrollerat att Fortbildningsförlaget gick med på det.

Jag fick tjänst som lärare i förberedelseklass i Fröslunda rektorsområde i Eskilstuna. Jag undervisar tillsammans med tre kolleger i en lägenhetsskola. Just nu har vi  tre klasser med ca 6-8 elever i varje klass. Efter påsk ska vi flytta till en ny lägenhetsskola och då ska det bli ytterligare två klasser och lärare. Eleverna har varit i Sverige mellan 2 år och bara några månader och alla går på låg- och mellanstadiet. Just nu kommer samtliga elever från Irak och de allra flesta är kurder. Vi har hjälp av två modersmålslärare, en undervisar i nordkurdiska och arabiska och den andra i sydkurdiska (sorani). Tyvärr har de alldeles för få timmar med eleverna och min hjälplöshet känns besvärande gentemot de mest nykomna eleverna som inte kan ett ord svenska. De tittar ofta med mörka ögon på mig, när de inte alls förstår vad jag menar och de tycker nog att jag ofta har en mycket konstig undervisning, där de får banka och slå i bänkarna för att få in prosodin och springa omkring och hämta saker eller kasta omkring dem (TPR). Ofta vill de i stället bara sitta ner och skriva O, o, men blir inte så glada, när jag vill att bokstäverna ska hamna på raderna. De är mellan 10 och 13 år och kan inte det latinska alfabetet, men de kan läsa på sydkurdiska, vilket skrivs med arabiska bokstäver. De har gått i skola i flyktingläger i Irak och där hade de bara tre ämnen, kurdiska, persiska och matematik. Jag tror att de här barnen är födda i flyktinglägret.

Vi har också etniska araber i klassen och då de inte kan tala med kurderna uppstår lätt konflikter och missförstånd. Så det är inte helt lätt. Ändå känns det bra, att inte har fler elever, än att jag och mina kolleger kan engagera oss i var och en av dem, bjuda föräldrarna på utvecklingssamtal så snart det behövs, och försöka hitta hjälp åt dem som behöver det och ge var och en den språkstimulans som de är i behov av.

2/6 2002

I dag var alla eleverna och lärarna hos mig på Selaön. Här fick de rida, titta på fårvallning, spela kubb och hoppa säck mm. Det blev mycket uppskattat!

18/5 2002 Numera är vi en riktigt stor skola med fem klasser och sex svenska lärare. I förra veckan hade vi en eftermiddag och kväll, då vi diskuterade en bok med titeln "Var går gränsen?" I den här fina miljön hos en av lärarna var vi. Det kändes 
mycket bra.

 

Hösten 2001

Hösten 2001 började ett nytt arbetsliv för mig. Vi har lagt ner vår kursverksamhet och jag har köpt  ut INVA från mina båda kompanjoner. Jag har fått kontrakt på två år med Fortbildningsförlaget som jag ska arbeta på halvtid hos och organisera vår årliga rikskonferens i mars tillsammans med. Jag står för innehållet, de för organisation och marknadsföring samt all ekonomi. Så har jag börjat arbeta halvtid som lärare i Botkyrka kommun, närmare bestämt i Kärsbyskolan. Det verkar att bli mycket spännande. Jag ska vara lärare i svenska som andraspråk i de internationella klasserna år 1-6 vars undervisningsspråk är engelska. 

25 november

Det börjar lacka mot jul och innan terminen är slut tänkte jag att jag också ska försöka beskriva hur jag i början av terminen arbetade med klass 2-3. Redan från början hade jag bestämt mig för att arbeta mycket med sagor, då det ryms så mycket i dem. De är spännande och fångar barnens intressen, många av sagorna har eleverna hört förut och har därför förförtåelse, även om de inte förstår språket riktigt och de innehåller så många existensiella frågor som handlar om ont och gott, modigt och fegt, stark och svag som är viktiga att diskutera med barnen.

Jag började med sagan om Rödluvan och vargen eftersom jag har mycket material kring den. Alltså tog jag med mig mina handdockor som och spelade upp de första scenerna ur Rödluvan de första lektionerna. Eleverna var med på noterna.

Nästa gång visade jag barnen hur man kan tillverka en rödluva genom att klippa ut henne med hjälp av en cirkel, en triangel samt några rektanglar. Sedan kan man göra hår och kläder av garn och tyg. Jag hade också med mig 25 kuvert med cirklar, rektanglar, trianglar och kvadrater, så att eleverna skulle slippa slåss om dem. De fick så tillverka en rödluva och/eller en varg och jägare. Av någon anledning så valde alla flickor att göra en rödluva och de allra flesta pojkar att tillverka en varg. På baksidan fick de sedan klistra en pinne, så att de kunde använda dockan att dramatisera sagan. Det blev mycket fina pinndockor och en pojke gjorde t o m en varg med rörlig mun! 

De flesta barnen fick nu komma fram och spela upp scenen där Rödluvan möter vargen i skogen. Därefter spelade jag upp resten av sagan med hjälp av handdockorna och vi såg också en videofilm, där samma handdockor berättar sagan om rödluvan (på engelska) med svensk berättarröst i bakgrunden.

Alla elever har fått en skrivbok, där halva sidan är blank och halva sidan linjerad. Jag bad nu barnen att rita sagan i boken. 

Rödluvan möter vargen i skogen

När barnen hade ritat hela sagan gav jag dem overheadfilm som de kunde överföra sagan till och när det var klart fick varje barn komma fram och berätta sagan om rödluvan för sina kamrater med hjälp av arbetsprojektorn. Barnen klappade entusiastiskt händerna efter varje framträdande och det var nästan ingen som tyckte att det var obehagligt att berätta för de andra, tvärtom.

På den övre bilden ber mamma Rödluvan att gå till mormor med en korg med mat. På den undre träffar Rödluvan vargen i skogen. (Bild överförd till overheadfilm).

Nästa steg blev att eleverna också skrev berättelsen om Rödluvan och vargen under sina bilder i skrivboken och med hjälp av deras berättelser skrev jag sedan ihop en förkortad version av sagan som de fick som läxa att läsa hemma. Gången därpå hade vi diktamen på början av sagan. Jag rättade sedan diktamen och eleverna fick läxa på de ord som blivit felstavade och vi hade en ny diktamen på dem.

 

De flesta treorna klarade diktamen alldeles utmärkt, men för många av tvåorna var det svårare, framför allt för de tvåor som ännu inte lärt sig särskilt mycket svenska.

18 november

Det har tagit lite tid för fem-sexan att förstå, att arbetet med semesterresan inte bara är lek. I förra veckan fick de redovisa hur långt de kommit för sin klasslärare Mr Isaac och för fyrorna och då fick några av dem bakläxa. Fam Citizen vill inte längre resa till Finland utan har nu bestämt sig för en resa till Paris och familjen Balboa ska inte till Miami utan till Spanien, där de har släktningar. Fam Jackson måste också tänka om.

famCitizen-011114.jpg (55804 byte)   famCooper-femman-011114.jpg (82676 byte)    famjackson-011017.jpg (87184 byte)     famketchum-011003.jpg (64182 byte)                                           

Fam Citizen ska till  Fam Cooper         Fam Jackson                  Fam Ketchum
Paris                       ska till Brasilien     ska till Australien               ska till England

12 oktober

På mellanstadiet arbetar jag med storyline både i fyran och i fem-sexan. Fyrorna arbetar med temat "Gatan" och fem-sexan med "en semesterresa". Båda klasserna har först tillverkat figurer till de familjer som bor på gatan eller ska på semester. Så här första gången, innan jag kände eleverna lät jag dem själva välja familjemedlemmar och jag är väl inte helt nöjd med resultatet. I fyran består en grupp enbart av pojkar och den andra enbart av flickor och i pojkgruppen har det dessutom varit omöjligt att få dem att identifiera sig med en mamma eller annan kvinnlig familjemedlem, så den familjen består enbart av män och pojkar. I flickgruppen finns både en morfar, en pappa, en mamma, en liten baby och en ung flicka. Så här ser de ut:

             Famgustavsson-011002.jpg (84515 byte)       Famhaq-010929.jpg (93668 byte)       Klicka på bilderna, så blir de större!
Familjen Gustavsson och familjen Haq

Det finns faktiskt en mamma i familjen Gustavsson, men pojken som gjort henne var en gästforskares son som bara vistades i Sverige tillfälligt och pojken kunde ingen svenska alls, så han blev befriad från dessa lektioner och nu har han rest tillbaka till Kina och jag tror att fru Gustavsson också kommer att försvinna nu.

13 september

Jag som egentligen är högstadielärare tycker att det är oerhört spännande att följa de små ettornas läsinlärning! (Dessutom har jag ju inte huvudansvaret och det är skönt). Jag arbetar mycket med handdockor, för att få i gång barnens fantasi. I går bad därför Sabrina som ska göra en utflykt i skogen på lördag, att barnen skulle hjälpa henne att nämna alla djur som de kunde, för Sabrina kan bara grodan som finns på hennes klänning. Vi listade alla djur barnen kom på på tavlan och det blev väldigt många. När jag kom hem letade jag fram bilder på så många djur jag kunde hitta och gjorde två stenciler med dessa. I dag lät jag hälsa från Sabrina att hon var jätteglad över alla djur, men nu måste hon få veta vilka av dessa djur som bor i skogen. Barnen fick därför först måla djuren och sedan klippa ut dem och klistra upp "skogsdjuren" på ett särskilt papper. En liten pojke blev så förtjust i några av djuren, så han ville ha några extra att ta med sig hem. Jag hade inga extra framför mig och var mycket upptagen av alla de andra 24 eleverna som surrade likt bålgetingar omkring mig, så jag bad honom skriva en lista på de djur han ville ha, så skulle jag ge honom dem senare. Det gjorde han med lite svajig stavning. Han skrev bl a gres och det tolkade jag som gräs, dum som jag är, men han förklarade att det stod "gris". Jag hittade djuren och gav honom och han blev mycket lycklig. Ytterligare en pojke ville ha djur, men jag sa, att bara de som skrev listor fick. Han påstod sig inte kunna skriva, men då gav jag honom den andre pojkens lista och han plitade dit "hare" och då fick han en. Han nöjde sig med den och var lika lycklig. Detta var ett pedagogiskt ögonblick för mig. Två gossar började förstå vad skrift används till! Härligt. Jag ska leva på det minst en vecka! Tack Sabrina för hjälpen!

6 sept

Oj, oj, oj, efter att inte varit kommunalt anställd på 6 år, blev det lite av en chock att kastas in i verkligheten på Kärsbyskolan. Det vill jag dock inte orda så mycket om på den här platsen. Det är bättre att hålla sig till det som är positivt. Det  är framför allt eleverna som är glada, positiva och tillgivna och mina kolleger som är fantastiskt skickliga pedagoger. Av dem har jag mycket att lära.

16 augusti

I dag den 16 augusti var det träff för nyanställd personal inom Barn- och Ungdomsförvaltningen. Förvaltningschefen är Håkan Edman, som jag var kollega med i Göteborg 1981-1987, då jag var studierektor för invandrarundervisningen och han studierektor i en skola i Angered. Det är trevligt att vara ny lärare och hälsas välkommen av gamla bekanta!

  Vill du veta mer om Botkyrka kommun, klicka här

Håkan Edman, förvaltningschef för Barn- och Ungdomsförvaltningen i Botkyrka

 

Här nedan kan ni se hela lärarkåren i de internationella klasserna. Nana är förskollärare i 6-årsverksamheten, Maggie klasslärare i år 1, Stephanie klasslärare i år 2-3, Isaac klasslärare i år 4-5-6 samt jag som ska vara lärare i svenska som andraspråk. Ännu har vi bara testat elever, lagt schema och försökt lära oss lokalerna, men på måndag är det upprop. Det ska bli spännande! Maggie och Isac har haft några av eleverna tidigare i Tullingebergsskolan, men fr o m i år ska de vara i Kärsbyskolan.

      

                   Isac och Stephanie                                                                                    Nana                                                            Britta och Maggie

 

 

 

 

 

 

Sidan uppdaterades 2004-12-20

Tillbaka till förstasidan