Vallkurs med Jonas Gustafsson

Efter att jag vallat i min hage, reste jag till träningshagen i Rydal för att visa upp Jings färdigheter, men där var hon lika tjurig som hos Eva och jag kände mej nästan desperat, då jag förstod att jag måste träna på olika får och i olika miljöer om vi ska komma någon vart. Jag kontaktade därför Maria Winberg i Väröbacka för att fråga henne om hon kunde ge Jing och mej en privatslektion någon dag. Maria svarade att följande onsdag skulle Jonas Gunstafsson komma till henne och hålla en kurs för henne och hennes valpköpare, men det fanns en plats ledig om jag var intresserad. Om jag var!

Träningen började med att vi fick vara i ett hörn av Marias stora fårhage, dit hon delat av en lagom stor flock tackor. Jag berättade först för Jonas hur långt Jing kommit och vad jag ville åstadkomma genom träningen. Jag hade långlina på Jing. Hon började ganska försiktigt, men när fåren fick dragning till den stora flocken och ville dra dit och jag försökte få Jing att hämta upp dem vänsterut, gick det inte utan hon sprängde flocken  och jagade runt ett tag innan jag fick stopp på henne.

Sedan fick jag ha Jing ganska nära mej och djuren och blev tillsagd att stå alldeles rak och stilla och kommendera come bye, away eller get up. Bara det och Jing måste lyda. Gjorde hon inte det skulle jag lägga henne och upprepa. Om hon misslyckades tre gånger fick jag gå in mot linjen så att hon bättre förstod åt vilket håll jag ville ha henne. Jag fick däremot inte på annat vis visa med mitt kroppspråk vad jag ville och jag fick absolut inte släppa igenom ett fel. Det gick väl så där.

Nästa gång det var vår tur hade vi flyttat hela verksamheten till ridhuset, då det var blåsigt och kallt ute och då tackorna gärna ville förenas med stora flocken borta i hagen och vi alla hade hundar som ändå inte skulle tränas på långt håll.

Då inträffade nästa utmaning (problem). Jonas råkade höja rösten, när Jing gjorde fel och Jing tyckte att det var ovanligt läskigt och ville fly fältet. Då var långlinan en bra livlina. Jag drog helt enkelt in henne igen och började om, med snäll mjuk röst. Det gick bättre och bättre och i slutet av dagen hade Jing nästan glömt hur läskigt det kunde vara, men jag la henne i bilen medan de andra ekipagen tränade.

Om Administrator

Jag är pensionär född 1944 och bor i Stallarholmen på Selaön med min sambo Ove. Jag har tre vuxna söner och fem barnbarn. Mitt stora intresse är att valla får med min bordercollie Ace som är född 2005. Vi har också en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *