Ännu en vallkurs i Väröbacka med Jonas Gustafsson

Jing vallar under den första kursen i dec 2018

Nu har Jing och jag varit sammanlagt fyra gånger på vallkurs i Väröbacka med Jonas som instruktör. Det har varit mycket lärorikt och utvecklande för både Jing och mej. Första gången som var tidigt i höstas var vi utomhus första passet för att sedan gå in i ridhuset och träna där. Då var Jing lite svår att få att valla om någon talade strängt till henne och det gjorde Jonas vid ett par tillfällen, när hon gjorde fel saker. Jing ville då smita från kraven, så jag fick sätta på en långlina på Jing för att hålla kvar henne på banan och sedan berömma henne mycket när hon började gå mot fåren. Sidokommandon gick bättre än rakt fram. Jing var då också känslig för kommandon till andra hundar, så när Cissi eller Lotta gick med sina hundar la jag Jing i bilen. Jonas var väldigt uppmuntrande mot Jing och till slut gick det riktigt bra. (Tredje omgången).

Andra gången vi kom dit var vi i en tjugofemmetershage utomhus och det var precis samma gäng som föregående gång. Nu fick jag stå i hagen alldeles rak utan att böja mej åt något håll och kommendera Jing vänster, höger eller rakt fram. Jag kunde stå var som helst, men om Jing uppenbarligen inte förstod kommandot och gjorde fel två gånger fick jag gå mot linjen, så att Jing genom kroppsspråket förstod åt vilket håll hon skulle gå. Detta tränade vi hela tiden och Jing blev alltmer haj på åt vilket håll hon skulle gå. Under sista passet fick jag stå utanför staketet och kommendera Jing och det gick förvånansvärt bra.

Tredje gången var vi åter inne i ridhuset och den här gången skulle Jing sköta det mesta på egen tass. Jonas ansåg att Jings självförtroende behövde stärkas, då hon i fösningen ofta startade för snabbt och sedan ökade farten och på så vis råkade splittra fåren. Nu fick hon göra det bäst hon ville, men hon måste också försöka reda ut hur hon skulle få ihop dem igen. Det var till en början inte så lätt, men efter hand gick det också bättre. Jonas menade att det inte var någon fara med att låta Jing härja fritt ibland, eftersom hon var helt och hållet ofarlig för fåren. Under sista passet fick hon dock lite fler kommandon och anvisningar om hur hon borde bära sig åt för att hålla ihop flocken. Det visade sig att Jing alldeles av sig själv började göra bättre flankeringar runt fåren för att inte skrämma dem så mycket.

Fjärde gången som var i måndags (25 feb 2019), var vi återigen i tjugofemmetershagen. Nu var det dags att få Jing att inte rusa på i fösningen utan att lugnt och fint start på mitt framåtkommando och gå i lagom takt rakt fram. Tyvärr råkade Jonas ryta till lite för strängt i början när hon började springa i stället för att gå och sen ville hon inte gå framåt på det kommandot. Jonas tog då över och gick fram till henne och knuffade henne vänligt i baken varje gång jag sa framåt (get up). Då startade hon. Sidokommandona gick bättre, men efter ett tag tröttnade Jing på alla krav och kröp ut ur hagen. Det hade hon inget för. In med henne igen och jag fick ta över. Sen fick hon vila medan de andra ekipagen gjorde sitt och under det sista passet gick hon nästan klockrent! Fina duktiga Jing. Jonas trodde nog att vi skulle kunna klara en IK1:a i maj månad, om vi bara fortsatte att träna på samma sätt och att jag inte släppte igenom några dumheter, men däremot med mjuk röst uppmuntrade henne att göra rätt. När hon gör fel däremot som att splittra fåren t ex, måste jag mycket skarpt säga ifrån, så att hon verkligen förstår att det är fel.

Jing föser fåren i tjugofemman

Jing vallar på egen tass, splittrar fåren

 

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Vallkurs i Väröbacka

Vallning i ridhuset på kurs med Jonas i februari 2019
Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Träning hos Kent Lorentzsson

Den femte januari var Jing och jag hos Kent Lorentzsson i Ambjörnsarp, (ligger i närheten av Tranemo) och tränade vallning tillsammans med Maggan Högström och Ted, Ylva Holgersson och Ellie, Bengt Andersson och Ike, Åsa Lindén Book och? samt Mikaela och Uffe.

I dag gick mycket riktigt bra, t ex hämte

t. Hon gick ut fint åt båda hållen och stannade klockrent bakom fåren. Tog fram dem till mej, men fösningen var lite svårare, så Jing inte är van vid rörliga får. Det gick lite för fort. Jing lyder visserligen bra och jag kan stoppa henne, men det blir på så sätt lite ryckigt, för hon startar lite för häftigt, varpå fåren springer i väg alldeles för snabbt och långt. Jag måste hitta ett sätt att lugna Jing, så att hon tar tag i fåren och arbetar lugnt och metodiskt på dem.

Det var också svårt att få in fåren i fållan, då Jing inte vinklar ut tillräckligt för att inte skrämma tackorna, så det blev många varv runt fållan tyvärr.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Ytterligare en vallkurs med Jonas Gustafsson hos Maria Winberg i Väröbacka

Jing vallar

 

I går, onsdagen den 12 december 2018 var Jing och jag åter i Väröbacka för att finslipa vallningen. Den här gången fick vi hålla till i en 25-metershage utomhus. Vi var samma ekipage som förra gången och även den här gången fick Jing och jag börja.

Det gick bra. Jing klarade nästan alltid mina kommandon som inskränkte sig till ”away”, 2come bye” och ”get up” och någon gång Jing för att få hennes uppmärksamhet om hon låste sig när hon låg ner.

Då gjorde jag själv många fler fel som Jonas uppmärksammade mig på. Säg till exempel inte ”bra” till en hund som äntligen gör rätt sidoflankering utan upprepa i stället kommandot med snäll röst. När jag sa bra, vad hände då? Jo, Jing slutade valla och tittade på mej! Ridå!

När hunden gör fel, lägg den då ner med ett skarpt ligg och säg det rätta kommandot med snäll röst omedelbart. Använd helst inte nej.

En sak som jag inte tänkt så mycket på förut gjorde Jonas oss uppmärksamma på. Stanna inne i en relativt liten hage, tills alla nödvändiga kommandon är ordentligt inlärda och alltid åtlydda. Hjälp hela tiden hunden att göra rätt. Tränar du i det skedet på långt håll är det bara skadligt, för hunden ska ju 98 procent av tiden röra sig i närheten av fåren, även om du är långt borta och du har mycket lättare att både se och korrigera hunden på nära håll. Först när hunden verkligen kan vad den ska göra kan jag utöka avståndet till mej för att se att den lyder mej även när jag är långt borta.

Sedan fick Jing träna att få lite bättre flyt tillsammans med fåren genom att jag skulle låta henne sköta vallningen själv till stora delar. Jag fick t ex inte stanna henne kl 12 utan i stället uppmuntra Jing att fortsätta valla. Hon fick gärna komma på att hon skulle bromsa in vid kl 12 och börja driva fåren till mig. Jag kunde använda Jings namn för att peppa henne att inte alltid stanna. Jag glömde dock att fråga, vad jag skulle göra om Jing helt enkelt fortsätter förbi kl 12 och inte stannar utan börjar valla runt fåren. Hon hade tendens att göra detta i dag i vår hage och jag förmodar att jag då måste stanna henne och ta henne tillbaka.

Jonas tyckte att Jing var avslappnad och hade ett så fint sätt mot fåren att de faktiskt gillade henne. I bland i något hörn blev det fortfarande lite för svårt för Jing och hon gick på och splittrade fåren, men som Jonas sa, hon var fullständigt ofarlig mot dem, men orädd och bestämd. Jonas trodde att hon snart skulle vara mogen för tävling om jag förstod honom rätt.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Fortsatt träning

Efter kursen hos Jonas som gav mej många aha-upplevelser har jag fortsatt att träna de tre viktiga kommandona, höger, vänster och framåt. I hemmahagen går det utmärkt och jag kan utöka avståndet mellan mej och Jing och hon lyder ändå. Dessa får är dock ganska tröga och jag vet att det kan bli svårt att få ner tempot när vi kommer på mer lättrörliga får.

Det var därför med spänning som vi gav oss av till Tranemo och Åsa Lindén Book som hade bjudit in till en banträning i klubbens regi. Åsa pekade ut hur hon tänkt sig banan och gick den själv med sin hund och sedan fick vi gå antingen likadant eller göra det som vi tyckte passade bäst för den egna hunden. Jag väntade till sist så att fåren skulle blir lite varma i pälsen. De sprang ganska duktigt när Kent  gick med sin Jappe och jag blev mer och mer nervös. Marken är stenig och ganska otillgänglig och jag bestämde mej för att korta ner hämtet rejält och ta det till höger som är Jings bästa sida. Jag gjorde så och Jing skötte sig utmärkt, hon fick fram fåren men vi missade fösningsgrinden enbart beroende på att jag inte hittade den. Fåren sprang mycket men tack vare att Jing var mycket lydig kunde jag stanna henne och lugna ner det hela lite då och då. Vi klarade t o m att dela fåren även och jag tog i med vallstaven lite för mycket. In i fållan gick dock inte, men det var vi inte ensamma om. Ingen klarade detta i första omgången.

Till slut öppnade Åsa upp fållan väldigt mycket så att den hade en jättestor öppning och bara tre sidor och när vi vallade andra gången lyckades vi få in dem. Då kunde jag Jing också fösa fåren genom grinden så att i alla fall merparten av tackorna gick igenom. Så roligt det var!

En vecka senare var det dags igen. Denna gång hos Kent Lorentzon som också bor i trakten av Tranemo, Ambjörnsarp. Han visade sig ha en riktigt fin hage som sluttade uppåt med både en grind och och en fålla.

Även denna gång skötte sig Jing så länge jag höll koll på henne ordentligt och hon fick inte fåren i fållan vid andra eller tredje vallningstillfället. Delningen var värre. vi fick ett hål, men Jing ville inte komma till mej utan själv bestämma vilken flock hon skulle ta. Även den här gången kortade jag av hämtet genom att visserligen lägga Jing långt bort men själv gå fram till ungefär en tredjedel banan.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Vallkurs med Jonas Gustafsson

Februari 2019
Nu har Jing och jag varit på kurs hos Maria med Jonas ytterligare två gånger och måndagen den 25 februari 2019 är det dags igen. Vi har lärt oss massor. Jing är i dag mycket tuffare än hon var på den första kursen, då jag fick ha lina på henne för att ibland dra in henne till fåren så att hon började valla igen. Så fort trycket blev för stort ville Jing lämna fåren och springa in i tryggheten hos åskådarna.

Andra gången vi var på kursen var vi hela tiden i en tjugofemma utomhus. Jag släppte in Jing och stannade själv utanför tillsammans med Jonas. Vi gjorde ungefär samma övningar som första gången, alltså jag kommenderade Jing vänster, höger eller rakt fram och såg till att hon gjorde rätt. Hon hade lärt sig bra och det mesta blev rätt.

Tredje gången fick vi vara i ridhuset igen. Nu var Jing riktigt kaxig och ville verkligen valla. Nu var det dags sa Jonas att släppa loss Jing och låta henne försöka klara upp saker och ting på egna tassar utan att jag styrde upp henne särskilt mycket. Så när Jing gick på lite för mycket och råkade splittra fåren, så fick jag inte stoppa henne för att få fåren att gå ihop igen, utan det fick hon försöka klara upp själv. I början var det svårt. Jing blev förvirrad, men under den andra omgången hade hon blivit säkrare och gick ut bättre och tog tillbaka den ena flocken till den andra ibland. Och som Jonas sa: ”Hon är ju totalt ofarlig för fåren så låt henne pröva”. Det stärker hennes självförtroende. 
Det som återstår nu är att träna upp Jings djurkänsla, så att hon håller lagom takt bakom fåren och inte skrämmer dem och att hon vinklar ut ordentligt när hon t ex ska ha in dem i en fålla.

Efter att jag vallat i min hage, reste jag till träningshagen i Rydal för att visa upp Jings färdigheter, men där var hon lika tjurig som hos Eva och jag kände mej nästan desperat, då jag förstod att jag måste träna på olika får och i olika miljöer om vi ska komma någon vart. Jag kontaktade därför Maria Winberg i Väröbacka för att fråga henne om hon kunde ge Jing och mej en privatslektion någon dag. Maria svarade att följande onsdag skulle Jonas Gunstafsson komma till henne och hålla en kurs för henne och hennes valpköpare, men det fanns en plats ledig om jag var intresserad. Om jag var!

Träningen började med att vi fick vara i ett hörn av Marias stora fårhage, dit hon delat av en lagom stor flock tackor. Jag berättade först för Jonas hur långt Jing kommit och vad jag ville åstadkomma genom träningen. Jag hade långlina på Jing. Hon började ganska försiktigt, men när fåren fick dragning till den stora flocken och ville dra dit och jag försökte få Jing att hämta upp dem vänsterut, gick det inte utan hon sprängde flocken  och jagade runt ett tag innan jag fick stopp på henne.

Sedan fick jag ha Jing ganska nära mej och djuren och blev tillsagd att stå alldeles rak och stilla och kommendera come bye, away eller get up. Bara det och Jing måste lyda. Gjorde hon inte det skulle jag lägga henne och upprepa. Om hon misslyckades tre gånger fick jag gå in mot linjen så att hon bättre förstod åt vilket håll jag ville ha henne. Jag fick däremot inte på annat vis visa med mitt kroppspråk vad jag ville och jag fick absolut inte släppa igenom ett fel. Det gick väl så där.

Nästa gång det var vår tur hade vi flyttat hela verksamheten till ridhuset, då det var blåsigt och kallt ute och då tackorna gärna ville förenas med stora flocken borta i hagen och vi alla hade hundar som ändå inte skulle tränas på långt håll.

Då inträffade nästa utmaning (problem). Jonas råkade höja rösten, när Jing gjorde fel och Jing tyckte att det var ovanligt läskigt och ville fly fältet. Då var långlinan en bra livlina. Jag drog helt enkelt in henne igen och började om, med snäll mjuk röst. Det gick bättre och bättre och i slutet av dagen hade Jing nästan glömt hur läskigt det kunde vara, men jag la henne i bilen medan de andra ekipagen tränade.

Jing i farten
Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Träningen fortsätter hemma

Några dagar efter vårt besök hos Eva åkte jag till min hemmahage för att se om Jing inte heller där hade lust att göra som jag sa. Eva hade rekommenderat mej att bara ”lydnadsvalla” ett par gånger tills Jing började respektera mina kommandon och se mej som den obestridliga ledaren. Och jag måste vara konsekvent! Vi började med att ta in fåren i fållan och sedan gick jag bort med Jing och skickade henne vänster på ganska långt håll. Det gick bra. Jag tränade henne att fortsätta vänster efter kl tolv också och även det lyckades hon med. Sedan kallade jag in henne och hon kom till mej, om tveksamt och jag fick nog ropa på henne tre-fyra gånger innan hon var helt framme hos mej.

Därefter släppte jag in henne i fållan och hon fick gå runt fåren både till höger och vänster på mitt kommando och hon lydde klockrent. Jag stannade henne mitt bakom, öppnade fållan och släppte lugnt ut fåren medan Jing låg kvar ända tills jag sa åt henne att gå ut och samla ihop tackorna. Det gick bra.

Jing vallade hela tiden glatt och villigt. Inte minsta tecken på flykt eller sura miner! Vi fick också till någon delning vid staketet och Jing hade inga svårigheter att hålla den flock jag anvisade, även om det tog lite tid för henne att acceptera vilken flock det skulle vara.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Hur gick det då?

Tisdagen den 23 oktober var Jing och jag i Agunnaryd hos Eva Eriksson för att visa upp vad vi lärt oss sedan sist och få mer vägledning hur vi ska gå vidare. Dagen innan och dagen efter var det strålande sol, men denna förmiddag regnade det och var kallt. Vi åkte ner till markerna där Smålands vallhundsklubb haft tävlingar under helgen och där började vi ute på det stora fältet.

Jag skickade ut Jing på ganska långt håll och hon höll ut bra och hämtade upp fåren helt ok. Eva var nöjd. Vi pratade om att jag skulle träna delning, särskilt hur jag kallade in Jing i hålet. Eva hade idéer som skulle underlätta för Jing att tycka att det var ok att släppa fåren och komma in för sedan skulle hon få runda den ena flocken ett par gånger som belöning.

Tyvärr kom vi aldrig så långt, för fåren var på väg bort och jag skickade Jing vänster och hon tog inte ut flanken tillräckligt långt, så hon kände att hon måste skära till höger för att få fatt fåren och hon löd inte mina kommandon. Hon fick visserligen hem fåren men det såg inte bra ut och hon visade sig olydig, eller hon ”skitade ner mig” som Eva uttryckte det.

Så det blev att ta in fåren i tjugofemman och hålla hårt i långlinan och försöka få Jing att lyda mej och Eva varje gång vi gav henne ett kommando. Det gick inget bra. Jing ville göra på sitt sätt och när hon inte fick det tvärvägrade hon och försökte springa ifrån trycket eller så låg hon kvar trots våra ivriga ”get up”. Vi höll på länge och det blev inte bättre. Vi tog lunchpaus och gjorde ett veterinärbesök med två av Evas hundar och kom sedan tillbaka på eftermiddagen och fortsatte våra försök att få Jing att lyda och tycka att det är roligt att valla. Det lyckades inte nu heller något vidare.

Detta är en fas som vi måste komma igenom förklarade Eva och erbjöd oss att komma tillbaka efter en vecka och se till att hon kom ur sin låsning.

SONY DSC

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Tillbaka till Agunnaryd snart

Tisdagen den 23 oktober ska Jing och jag resa ner till Eva Eriksson i Agunnaryd och få oss en duvning i vallningens ädla konst. Det ser jag verkligen fram emot. Bara jag nu inte börjar med att göra bort mej och blir för optimistisk eller för feg. Detta vill jag ha hjälp med:

  1. Vänsterhämtet måste bli bättre!
  2. Riktningskommandona i obalans
  3. Få Jing att komma i i hålet i delningen
  4. Stanna kvar tills hon får ett nytt kommando
  5. Lugn i fösningen
  6. Fållträning
  7. Rak fråndrivning

När hon kan allt det här kan vi göra ett VP!

Jing i farten hos Eva i juni 2018

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Träning i träningshagen i Rydal

Pippin vallar i träningshagen

Maggan och Ted vallar i tjugofemman

 

Den här gången träffades vi i Ylva Holgerssons träningshage utanför Rydal. I dag var Margaretha Högström med Ted också med. Hon och Jag började med att träna i tjufemmetershagen. Det gick bra. Jing gick ut bra och jag försökte också dela fåren, vilket däremot var lite svårt. vid ettiden var det dags för fikapaus och vi gick ner till de andra. Nathalie tränade inför morgondagens VP i väröbacka. När hon var färdig frågade hon om hon skulle ställa ut fåren och jag nappade på kroken.

Jag förstod att jag borde börja med att skicka Jing åt höger, då hon har lättast att släppa fåren åt det hållet och jag lyckades få ut henne tillräckligt för att få till ett hämt. Men sedan började problemen. Fåren var väldigt springiga och hade dessutom stark dragning dels till kompisarna i tjugofemman, dels till fållan där vi satt och där det också fanns tackor som väntade på sin tur. Och jag hade inte förstånd nog att hålla inne Jing och inte låta henne försöka hämta dem igen, den här gången till vänster. Det blev jakt och hon splittrade fåren, innan jag äntligen fick stopp på henne och detta upprepades flera gånger och Ylva som var där och tittade på blev inte så glad. Jag är ofta alldeles för optimistisk i min bedömning av Jings kunskaper och inte tillräckligt snabb för att få stopp på henne innan det är för sent. Jag kände mig väldigt dum och sedan tränade vi bara i tjugofemman igen och där strök Jing längs staketet till slut, vilket var väldigt bra.

Britta i tjugofemman

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Träning i Lindome

Lisas Bosse tränar delning

Jing och jag har anmält intresse av att vara med i något som vi kallar Trekampen som är en vallhundstävling på lek mellan Bohuslän-Dal, Vallhundsringen och oss i Sjuhäradsvallarna. Därför kallade Bengt Andersson oss som var intresserade att träna en gång i veckan nu på hösten 2018. Hittills har vi varit hos systrarna Magnusson utanför Borås, hos Pernilla Abrahamsson i Fotskäl och i går i Lindome hos Irene och Mats Andersson.

Irene och Mats har riktigt många får och en tjugofemmetershage och de satte också upp en VP-fålla att träna i. Vi var sex ekipage förutom att Irene hade två hundar att träna.

Som vanligt satte jag på en långlina på Jing och i den hjälpte vi till lite att ta in och ut får ur de olika fållorna som vi ställde upp i hagen. Då verkade Jing lite väl tänd och på, så jag funderade på hur det skulle gå, när det var min tur att valla.

Men när det väl var vår tur visade det sej att Jing fråndrev fåren lugnt och fint rakt framåt och stannade genast när jag sa till henne. Efter en stund tog vi in tackorna i tjugofemman och där tränade vi det vanliga, alltså att gå ut fint runt fåren, att komma in till mej på kommando och slutligen delning. Den här gången försökte vi dela tävlingsmässigt. Efter ett misslyckat försök, fick vi plötsligt till det. Jag fick till en lucka och Jing gick in i den på mitt kommando och drev bort en flock! Denna bedrift gjorde vi sedan om en gång till när det var vår tur att valla nästa gång! Det var så roligt!

Nu behöver Jing bara lära sig vänster och höger i alla positioner och att verkligen ta ut svängarna i vänsterhämtet, sedan kan vi nog försöka oss på ett VP!

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Träning i Ambjörnhagen

Nu har Jing och jag tränat söndag, måndag, tisdag och torsdag i Ambjörnhagen och det har varit så roligt, då jag nu vet vad vi behöver öva och det går bra på ”mina” får. Fåren uppför sig exemplariskt, står kvar där vi ställer dem och är lagom tröga. Bara när vi försöker dela dem mot ett staket blir det lite hetsigt. De har en utpräglad flockkänsla och Jing orkar inte alltid hålla emot i delningen utan då blir det en del rusningar.

Vi tränar mest att Jing ska släppa fåren i vänstern och det är svårt. Jag har henne i lina och rycker ut henne till vänster samtidigt som jag säger ”come bye”. Jing går då ut till vänster en pytteliten bit men vill sedan genast in mot fåren igen. Jag lägger henne och gör om samma sak, om och om igen. Ibland får jag henne att vända huvudet utåt, men inte alltid tyvärr.

Men när vi kommit långt ifrån fåren och har en mycket vid cirkel går det bättre. Jag har satt upp en käpp som Jing ska springa utanför på sin väg runt fåren och oftast klarar hon det. I hämtet får hon också chans att springa riktigt fort. Hon stannar bra bakom fåren om jag säger till annars har hon fått en tendens att springa förbi kl 12 och stanna mellan ett och två. Framdrivningen är inget som helst problem.

Peter uppmanade oss att när vi tränar fråndrivning mäta avståndet hur långt fåren går rakt, innan de svänger av och sedan efter en månad göra om provet, för att se om det går bättre. Detta visade sig vara mycket svårare än jag trodde. Vi måste nog vara minst två människor för att få kläm på det tror jag.

Det verkar som om Jing förstår skillnaden mellan fråndrivning och hämtning och när hon ska göra det ena eller det andra, men ändå drar fåren åt höger i hagen när vi går nerifrån och upp och jag hinner inte stanna Jing i tid och få henne att räta upp dem. (Men hur långt har de hunnit gå rakt, det spörs.

Jing vallar i linas

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

På kurs i Skinnskatteberg hos Peter Nilsson äntligen

Äntligen kunde jag åka på kurs hos Peter Nilsson. Det var tredje försöket och det lyckades! Jag reste upp redan på onsdagskvällen den 8 augusti så att jag kunde vara på plats kl 0900. Jag fick bo på Lerkulans hundcenter som har tre övernattningsrum. Jag kom dit vid 19-tiden på kvällen och kände mej lite övergiven, så jag ringde till Gunnel Grundfelt som bor i Skinnskatteberg och hon var hemma, så jag åkte till henne och drack kaffe. Mycket trevligt.

Nästa dag samlades vi i hundcentret. Vi var sju ekipage som skulle gå kursen. Två kom från Ylva Borgströms uppfödning, där duktiga Bine är mamma. Det var väldigt roligt att se hennes avkommor valla. Dagen därpå kom ytterligare en av Bines valpar som nu hunnit bli 16 månader ca. Det var Mikaela med Aj och Lotta Hagström med Oj samt Mi med ja, vad hette hunden? F ö var Tony från Avesta där med sin hanhund Lucius som var två och ett halvt år och en kelpie med matte, man och babyn Ellen samt ytterligare en bordercollie med matte (Jessica?) samt en bordercollie från Eskilstuna.

Jag trodde nog att Jing hade kommit lite längre än hon hade. Peter tyckte att hon spände sig för mycket och inte flankade ut från fåren. (Har jag hört det förut?), så vid andra passet agerade Peter ankare och höll i långlinan och jag fick gå före fåren och beordra Jing att gå åt olika håll. Det var mycket svårt för Jing, men hon släppte fåren bättre i slutet av övningen. Fösning och delning som vi också tränade gick betydligt bättre.

Dagen därpå tränade vi samma sak + delning mot grind. Den sista övningen som vi gjorde blev jag också lite chockad över. Fåren ställdes upp i den stora hagen på ca 75 meter. Jag stod vid pinnen med Jing och hon hade en 60 meter lång lina på sej som Peter höll i. Jing skulle gå ut åt vänster. Det såg ut som om Jing tänkte springa rakt på fåren i stort sett och Peter blev tvungen att dra ut henne hela tiden för att hon skulle nå sitt mål rakt bakom fåren.

Hittills hade ju jag nästan bara tränat Jing att gå runt fåren då jag stod mellan fåren och henne och på väldigt korta avstånd dessutom. Det här blev väldigt svårt för henne, men nyttigt för mej att se.

Under den andra morgonens teoripass fick vi en hel idébank med övningar som vi kan ta till för att nöta in och variera vallningen med. Bl a förordade Peter att vi ca en gång i månaden skulle checka av hur mycket hunden lärt sig eller inte lärt sig genom att mäta avståndet t ex innan fåren viker av när hunden fråndriver.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Lite molnigt igen

Det har inte  blivit mycket vallat sommaren 2018 p g a hettan. Nästan 30 grader varmt varje dag och alla träningar och kurser inställda. Häromdagen var det dock lite molnigt och Jing och jag begav oss till vallhagen för att träna det som Eva lärt oss men också praktisera det som Waiwi tipsat mej om i telefon, nämligen att visserligen alltid träna fråndrivning i lina men inte längs ett staket. Det hade hon lärt sig av Bobby Daziel. Genom att inte ha staketet lärde man hunden snabbare att själv balansera upp fåren så att de gick rakt fram.

Sagt och gjort! Det visade sig att Jing hade börjat ta till sig att fåren skulle rakt fram när jag gick bakom och det var bara ibland som jag blev tvungen att rycka henne åt sidan så att inte fåren vände om. Det var så roligt. Hon fick också hämta fåren på ganska långt håll medan jag stod ganska nära henne. Men då kommer hon in lite för nära fåren i upptaget, så det är kanske ännu inte någon bra idé.

En annan sak som vi tränade var att Jing ska lyda mej och släppa fåren när jag kallar in henne i fårhagen. Det börjar gå lite bättre nu, för hon märker ju att hon genast får fortsätta att valla, när hon kommer till mej. Nästa utmaning blev att komma in mellan fåren, när det blev en stor lucka mellan de gamla fåren och ungtackorna som är nya i hagen. Det är svårt för Jing men hon börjar lära sig. Samma dag som vi tränade tävlade Jings kullbror Jaakko som Zonja Ottosson äger i Väröbacka. Han gick runt både då och dagen därpå och fick 61 och 62 poäng. Hämtpoängen var dock väldigt låga, så där har han tydligen inte lärt sig allt ännu.

Jing har dock en bit kvar innan hon kan gå en tävling.

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Vallning i hemmahagen

Äntligen gick solen i moln och Jing och jag begav oss till Ambjörnhagen för att valla. Nu kan jag släppa ut Jing utan koppel och hon tar själv ner tackorna till träningshagen. Magnus, markägaren hade börjat putsa hagen och det fanns nu en slagen väg runt staketet, ett utmärkt ställe att träna fösning på. Men först ville jag träna på hämtläxan jag fått av Eva. Jag stod ganska långt ifrån Jing när jag försökte kommendera henne höger, men Jing låg som fastfrusen i marken och stirrade på fåren. Jag gick upp och hämtade en vallhundsstav, men det hjälpte inte, så jag fick gå närmare henne, för att få igång henne. Då gick det bra.

Sedan ville jag bryta och kalla in henne med samma resultat som förut. Jing rörde sig inte ur fläcken. Då satte jag på henne långlina, så att jag kunde sätta kraft bakom mina ord. Långlinan använder jag nu alltså mest för att få henna att lyda, när hon fastnar i sitt eye, inte för att stoppa hennes framfart, det behövs inte.

Vi kom igång med fösningen och det gick ganska bra. Ibland försökte dock fåren att gå utanför ”vägen” och Jing balanserar inte upp dem automatiskt ännu när jag går bakom henne, så då fick jag åter användning av långlinan för att rycka ut henne, så att tackorna går in mot staketet igen. En tacka nr 72 är fortfarande lite besvärlig och vill ibland (inte alltid) vända upp och gå till anfall mot Jing, men antingen använder jag vallstaven för att hota henne eller så lägger jag Jing en bit från fåren och då brukar tackan ta sitt förnuft till fånga och gå med flocken.

Jag kom sedan tillbaka till hagen på eftermiddagen och gjorde ungefär samma övningar. Nu börjar också Jing förstå att ”That´ll do” betyder att vi ska sluta valla. Kanske är det det jag ska säga, innan jag kallar in henne i vallhagen?

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar