Bilder på Jing

Jing och jag var på promenad runt Sisjön för ett par dagar sedan. Då träffade vi en trevlig man med sin fru. Mannen frågade om Jing var en renrasig bordercollie vilket jag bekräftade. Sedan frågade han om han fick ta en bild på Jing och det fick han förstås. Det visade sig att mannen var en pensionerad professionell fotograf som nu roade sig med att ofta fotografera hundar. Men Jing ville inte låta sig fångas så gärna. Men Ulf som fotografen hette tog tid på sig och gav sig inte i första taget och när andra hundar gick förbi på stigen åkte Jings öron upp och de blev några riktigt fina bilder!

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Jing och träningen våren 2020

Jing och jag har varit i Ambjörnshagen och vi har varit i Klämmestorp igen (6 mars) samt i Ambjörnshagen tillsammans med min klubbkamrat Sofia i går den 9 mars och hennes hund Dipp. Jag ser för varje gång allt tydligare vad Jing måste lära sig innan vi kan gå en tävling eller vp.

  1. Vi måste träna mer tillsammans med andra som är i närheten av fåren och stör henne.
  2. Jing måste lära sig att driva och hålla bättre avstånd till fåren
  3. Jing måste automatiskt driva fåren till mej
  4. Jing måste komma ur sin koncentration och inte bli låst, om hon kommenderas att lägga sig t ex på i en drivning eller ett hämt. Hon har ofta svårt att komma i gång igen.

Ja det är nog de tre punkterna som är de mest väsentliga. I Klämmestorp märkte jag att Jing kan hämta en grupp får på långt håll på ett acceptabelt sätt, om jag har kontroll på henne hela tiden, d v s ger henne kommandon när hon är rakt bakom fåren och ser till att hon för flocken till mej. En förutsättning är också att flocken inte är för stor, för annars kommer hon att splittra och tappa en hel del får på vägen. Jag måste alltså också hejda Jing så att hon inte går för fort fram med fåren.

Jag märkte samtidigt att om dessa förutsättningar inte uppfylls och och hämtet är skymt, så klarar inte Jing att själv stanna i tid och föra fåren till mig utan hon börjar cirkla runt fåren. Står det dessutom någon fram vid flocken som ska hämtas blir hon störd av dem och vänder för att slippa komma för nära människan.

I Ambjörnshagen har jag i vår när Jing och jag varit där ensamma tränat på att flankeringar och att hon ska gå att hon ska hålla avståndet till fåren. Flankeringen har gått bättre och bättre och hon går för det mesta ut ordentligt från fåren åt båda hållen och också på långt håll. Men i går när jag var där tillsammans med Dipp och Sofia och jag bad Sofia att stå i flocken när vi skulle göra en ganska långt hämt, så misslyckades detta totalt, eftersom Jing inte ville gå i närheten av Sofia i hämtet och därför tänkte vända om och cirkla runt fåren i stället. Trots att jag gick fram och var nära flocken, löd hon inte. (Suck!)

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Träning i Klämmestorp


Nu har Jing och jag varit i Klämmestorp utanför Jönköping tre gånger och tränat på familjen Awes stora härliga marker. Mycket nyttigt.
Senaste gången var i går den 18 februari tillsammans med Jeanette Hellberg och Cecilia Olsson och deras fina hundar Felix och Rut.

Vi började med att gå långt bort i markerna för att komma så långt bort från draget till fårhuset som möjligt. Både Jeanette och Cissi ville börja med att göra ett långt hämt och vi satte upp framdrivningsgrindar för att göra hämtet så tävlingsmässigt som möjligt. Både Rut och Felix klarade detta galant.
När det var vår tur skickade jag Jing åt höger för hon brukar gå ut bäst åt det hållet. Det gjorde hon nu också. Utgången var perfekt men tyvärr såg jag inte Jing när hon var rakt bakom fåren, då det var en liten kulle i vägen, så jag blåste stopp på måfå. Det visade sig att Jing gjort ett ordentligt överslag och sedan inte förstått att hon måste ta med sig alla fåren och ta dem till mej, så det blev ett misslyckat snurrande där bakom.

Kvittot var att långa hämt klarar inte Jing, framför allt inte på egen hand, då hon inte spontant stannar bakom och ser till att få med sig alla får och sedan verkligen valla mot mej.

Lärdomen var att jag måste backa i träningen och förkorta hämten. Det positiva var ändå att hon tydligen förstått att hon ska ta ut svängarna och komma långt bakom fåren på hämtet. Det gjorde hon senare även till vänster.

Det Jing och jag sedan tränade var framför allt drivning. Både Cecilia och Jeanette visade mej hur de lärt sig att se till att hunden inte kom alltför nära fåren i drivningen och hur jag som förare måste röra mej mycket för att få Jing att förstå att hon ska balansera upp fåren till mej hela tiden.

Var jag bara i rörelse gick det riktigt bra men ett annat problem ( eller kallar vi det utmaning) var att Jing är mycket svår att få igång igen när hon lagt sig bakom fåren och avståndet har blivit stort. Vid ett tillfälle tvärvägrade hon att komma vilket kommando jag än använde. I går kom jag att tänka på Liz, min första bordercollie och hennes egenheter. Hon var ju nästan omöjlig att få i gång kl 12 vid ett hämt och hon vallade inte heller till mej utan lite vart som helst. En intressant fundering är om det är mina träningsmetoder eller hundens eye som ställer till det? (Eller både och?) Även om Liz och Jing är lika i detta avseenden är de extremt olika i ett annat. Liz var ingen snäll hund, hon kunde bita fåren och nafsade dessutom människor i benen när de gick förbi och hon jagade rådjur om hon kom åt. Ingenting sånt gör Jing, men de har båda ett starkt eye. Nu ska jag fortsätta att framför allt träna drivning, flankeringar och försöka komma på ett sätt att få Jing att starta, när hon lagt sig ner långt från mej. Jag kommer ihåg en ”clinic” som Mosse hade för många år sedan. Han berättade då om olika sorters bordercollies och hur han tränade deras svaga sidor, ända tills de nästan glömt sina starka. Det finns alltså att göra. Ytterligare en sak som vi jag måste komma i håg när vi tränar drivning. Jing måste lära sig att hålla avståndet till fåren och inte heller starta så snabbt och gå för fort i fösningen!

Publicerat i Dagbok | Etiketter | Lämna en kommentar

Vad Jing och jag har lärt oss

SONY DSC

Britta och Jing

Ett av mina mål med vallningen med Jing var att vi skulle ha ett godkänt vallhundsprov, innan Jing fyllde tre år. Det målet visade sig vara för högt ställt och jag blev ganska besviken.
I dag läste jag en intervju med Therese Alshammar i Dn, en idrottskvinna som vunnit många medaljer i sin karriär. Hon menade dock att det viktigaste för någon som vill prestera är inte att sikta in sig på priser och medaljer utan i stället fokusera på det som man lärt sig. Efter att jag läst det blev jag mycket gladare för nog har både jag och Jing lärt oss väldigt mycket sedan jag köpte henne i januari 2018 och hon knappt var ett år gammal.
Det här kan hon i dag (för det mesta)

Hon förstår de flesta av mina röstkommandon: dvs lie down, get up, away, come bye, stanna, kom hit, bort. Visselsignalerna kan hon för det mesta. Stanna, framåt, höger, vänster. Hon ska snart också förstå ”kom hit” (upprepade korta signaler).

Hon förstår i dag att hon ska ta med alla fåren när hon föser i väg dem och pendlar då bakom fåren. förut lämnade hon gärna den tacka som inte hade lust att följa med.

På hemmaplan gör hon alldeles utmärkta hämt på de avstånd jag kan få ut, vilket är ca 75 m. I fösningen är hon extremt lydig och gör allt jag ber henne. Hon startar dock lite för snabbt och hon kan inte kommandot lugn så bra.

hon tycker om att ta bort får som är delade. Hon har inga svårigheter med att mota bort får som står utanför en fålla tillsammans med får som är inne i fållan.
Hon går lugnt in i fållan och lägger sig bakom fåren och väntar lugnt där tills jag säger till henne att hämta upp fåren.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Trekampen okt 2019

Alla samlas för att se banan

Solweig och Maggan

Bengt och Irene

Åskådare

Trekampen är en skojtävling som organiseras av tre västsvenska klubbar för att stimulera nybörjare att börja tävla utan några krav. I år var det Vallhundsringens tur att anordna tävlingen och inbjudna var Bohuslän-Dals vk och Sjuhäradsvallarna. Vi i sjuhäradsvallarna har träffats och tränat inför detta i över ett år, då det förra året inte blev någon tävling. Bengt Andersson har hållit i detta.
Tävlingen hölls i Lerum i början av oktober och vi var sju ekipage från varje klubb som ställde upp. Bohuslän-Dal hade fått ett återbud så Hans Nilsson fick gå två gånger med sin hund i stället.

Från Sjuhäradsvallarna kom förutom Bengt och Ike, Margaretha Högström med Ted, Solweig Magnusson med Albin, Sofia A med sin hund, Irene Andersson med Centi, Janne Oskarsson med sin hund och jag med Jing.

Först skulle vi gå en ganska traditionell IK1-bana, fast i stället för delning hade man satt upp pinnar som fåren skulle gå slalom genom. Dessutom var det inget krav på att vi som förare måste stå kvar vid pinnen vid 150 metershämtet, utan vi fick gå fram så långt vi ville, innan vi skickade hunden, men det skulle dras många poäng i stället. Det gjorde mej lugn med tanke på de problem Jing har med utställningen. Vallhundsringen började med en hund, sedan fick någon från oss gå och sist Bohuslän-Dal. När det var vår tur, tog jag det säkra före det osäkra och gick gick ganska långt fram från pinnen medan Jing fick ligga kvar vid pinnen. Jag skickade henne och det gick bra. Hon hämtade fåren och jag kunde gå bort till pinnen med dem och påbörja fösningen, vilket gick alldeles utmärkt. Vi klarade alla grindar och sedan var det en ränna som fåren skulle gå igenom. Som genom ett under rann fåren bara igenom den och vi var framme vid pinnarna där Jing fick igenom fåren mellan dessa helt rätt ända till sista pinnen, där några får sprang på fel sida. Sen var det bara att fortsätta fram till pinnen och vi kunde samla ihop fåren och överlämna dem till funktionärshunden. Jing var så lydig och fick beröm för detta både muntligt och i protokollet efteråt. De andra i vårt lag gick också bra. Bara Irenen och Centi fick bryta och vi kom tvåa i denna tävling.
Så var det paus då det bjöds på kaffe och fika av Vallhundsringen och Gunwor och Solweig hade dessutom vanniljkaka med till oss Sjuhäradsvallare.
På eftermiddagen vidtog ytteerligare en tävling. Då skulle vi bestämma vem som skulle göra vilket moment och varje ekipage skulle göra sitt och sedan lämna över till klubbkamraten. Jag valde delning trots att jag inte visste om fåren gick att dela. Den här tävlingen gick på tid och misslyckades man med momentet las det på tre minuter. Här gick det inte så bra för oss. Hämtningen gick inte på väldigt länge och Jing och jag lyckades inte dela fåren, så vi kom sist, medan det var väldigt jämnt mellan Vallhundsringen och Bohuslän-Dal.
Regnet hängde i luften hela tiden med det var ändå uppehållsväder nästan hela tiden.

Det blev en väldigt rolig dag och vi var efteråt fast beslutna att anordna något liknande eller ännu bättre nästa år, då det är vår tur.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Jings utveckling

Detta galleri innehåller 4 bilder.

Jag har hela tiden sen jag köpte Jing haft väldigt höga förväntningar på henne. Hon har både en duktig far och farbror samt syster. Hon är så lyhörd och lydig, Enda kruxet var att hon slutade och valla om någon … Läs mer

Fler gallerier | Lämna en kommentar

Vallningsvecka juli 2019

Den 8 juli 2019 for Ove, Jing och jag upp till Mariefred, där Ove tog in på Mariefreds värdshus från måndagen till fredaagen. Själv åkte jag vidare till Waiwi Ehlin i Ärla för att umgås och valla.

Vi gick ut och vallade redan på kvällern men tyvärr regnade det ett fint regn och markerna var inte putsade så jag blev alldeles sjöblöt om fötterna. Men vi vallade på och det visade sej att jag inte hade riktig koll på vad Jing sysslade med t ex när vi skulle ta in fåren i fållan.

Men Waiwi hjälpte mej och till slut fick vi in fåren. Nästa morgon regnade det fortfarande och mina skor var fortfarande lika blöta. För att inte blöta ner mina andra par skor också reste jag då in till Eskilstuna och ICA Maxi och köpte ett par stövlar.

Sen fortsatte vi att valla under någon timme hos Waiwi. Att veta hur jag hjälper Jing att få in fåren i fållan var det vi fokuserade mest på. Det kan vara bra att lägga Jing alldeles framför fållan så att hon motar bort tackorna lite, medan jag öppnar fållan och sedan gäller det för Jing att verkligen ta ut svängarna och komma bakom fåren mitt för öppningen och sedan försiktigt ta fram hennes tills fåren ser enda möjligheten att gå in.

När vi sedan skulle lämna hagen inträffade en ganska jobbig incident. Waiwi höll på med valpen och att göra ordning runt om och jag stagade upp grindarna till fållan som ramlat ihop. Plötsligt ser jag att tackorna är på väg ut ur hagen vilket i sej inte var något fel, då de ändå skulle vallas upp till gården, men det värsta var att Jing fått syn på dem och gett sig i väg för att hämta upp dem eller vad hon tänkte. Det blev i stället jakt och en tacka försvann ur sikte och var försvunnen när Jing kommit tillbaka och Sammy hade hämtat tillbaka de återstående fåren. En tacka hade gått ner sig i ett sankt dike som fanns mitt i den hage som ännu inte var putsad. Benny, Waiwis man kallades ner för tackan är ur stånd att ta sig upp själv. Jag hittade dock var hon var och Benny drog upp henne. Han är tydligen ganska van vid det.

På eftermiddagen åkte vi några mil bort och vallade på Kristina Liljeholms får som inte brukar vallas så ofta så det skulle vara springigare och därmed måste jag vara försiktig så att det inte blev någon jakt. Det gick bra. Vi föste och hämtade fåren om vartannat och Jing skötte sig.

Natten tillbringade jag hos mina gamla grannar i Stallarholmen, Ingrid och Åke och följande dag åkte jag först och hälsade på Jeanette Setterberg som numera bor i Lilla Koltorp mitt emellan Stallarholmen och Mariefred. Hon ska snart ta dit sina får, så nästa gång kan vi valla där också. Sedan åkte jag vidare till Furholmen utanför Trosa där Annelie Wallin slagit ner sina bopålar och håller på att bygga upp en stor fårbesättning med framför allt dorperfår. Kicki Alenadaff som jag sedan tillbringade natten hos hade ordnat fårjobb för Jing och Zaja, Kickis hund där. Vi delade av ett antal bagglamm bl a och tog dem till en annan hage. Det var spännande och nyttigt för Jing. Jag måste planera jobbet bättre för att Jing ska lyckas sa Kicki. Jag är oftast lite för slarvig och spontan och handlar först och tänker sen.

Dagen därpå reste vi till Huddinge och vallade på Nina Sundelins får. Marianne Ericson och Monica Moberg Falk var också där. Nina däremot var bortrest tyvärr. Ninas får är mycket väl invallade och vi tog ut ett lagamom antal får åt gången och vallade på dem. Nu var jag lite bättre på att planera, när vi skulle dela av flocken.

Nu ville jag träna på ett hämt på minst 150 meter. Det gick inte så bra och jag blev lite deppig. Jing skar i hämtet och sprang två varv runt flocken innan hon tog tag i dem och kom med dem. Jag prövade igen men då la jag Jing på 150 m och gick fram till flocken själv innan hon fick gå ut. Då gick det bra.

Fösningen av de här fåren gick bra och jag kände att fösa kan Jing. En sanning med modifikation skulle det så småningom visa sej.

Nu var vallningen i Sörmland över och på fredagen hämtade jag Ove och vi for hem. Men Waiwi följde med i sin bil med Sammy och sedan vallade vi ytterligare ett par dagar dels i ”min” hage, dels hos ”Blommorna”, d v s systrarna Magnusson i utanför Borås och också hos Maud och Sven i Hanhals. Waiwi lärde mej verkligen väldigt mycket under den här tiden och när jag kom till träningshagen på onsdagen då vi hade klubbdag där var många förvånade över hur fint Jing skötte sej.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Träning av VP-bana hos Karl Erik Tibblin

Idag, den 21 maj 2019 reste Maggan, jag och Sven Börjesson till Bäckagården utanför Falköping för att träna en VP-bana hos K-E Tibblin. Det var verkligen nyttigt! Återigen fick jag bekräftat att Jing fortfarande inte är riktigt färdig för ett VP, även om det kanske inte är så långt borta, i alla fall inte, om vi får möjlighet att återkomma till Karl-Erik eller kan valla på andra stora marker med lite springiga får. I dag visade Jing nämligen äntligen att hon kan hämta alldeles utmärkt på långt håll. Karl-Erik gav mej ett mycket bra råd. Lägg hunden vänd mot det håll hon ska på ganska långt håll från dig själv, mycket längre än vad som är tillåtet på en tävling. Visa henne tydligt vart hon ska! Med de förutsättningarna hämtade Jing fåren både åt vänster och höger på ett alldeles utmärkt sätt. Hon hade bra djup bakom fåren bekräftade Karl-Erik. Härligt!

Svårigheten för mej och Jing var nu i stället att hon inte håller ihop fåren om dessa inte vill vara tillsammans och ibland spreds flocken på ca 10 djur ut över hela fältet och Jing fick ett sjå att hämta upp dem från alla håll och kanter. Fåren sprang som besatta när de fått fart och enligt K-E och Maggan tittade jag inte tillräckligt mycket på fåren utan koncentrerade mej mest på att se vad Jing hade för sej. Har jag hört det förut?

Dessutom är Jing ovan vid att ha folk omkring sig när hon vallar och kan bli så störd av det att hon har svårt att starta t ex i upptaget.

Delningen fixade vi på ett bra sätt tyckte K-E. Själv tycker jag att jag har lite för svårt att få Jing att komma in i hålet och gå åt det håll jag vill. Fållan gick bra hos de tröga fåren, men inte hos de springiga. Det fanns nämligen två hagar, en med ett tiotal ungbaggar som var snälla och ganska tröga och en med lika många ungtackor som var mer än lovligt springiga.

Vid andra försöket klarade vi rännan. Synd, att Karl-Erik bor så långt bort, annars skulle jag åka dit ofta.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Träning i hemmahagen

17 maj 2019

Det är inte så lite frustrerande att det går så väldigt bra att valla i hemmahagen, medan jag känner mej väldigt osäker, så snart vi kommer ut i andra marker och andra får. Det brukar gå ganska bra där också, men det är sällan vi har möjlighet att pröva långa hämt och långa avstånd under trygga förhållanden.

I dag var vi i hemmahagen och efter några rundor lyckades vi få in halva flocken i fållan medan resten stannade utanför. Jing tog ner den flocken till nedre delen av hagen. Hon hade inga problem med att få loss tackorna från fållan, trots att de helst av allt stannade kvar där. väl nere lyckades vi dela av tre tackor som sprang upp till fållan. Dessa skickade jag upp Jing för att hämta. Så där höll vi på. Det enda som fortfarande är lite svårt är att verkligen få in Jing i det minimala hål som jaga lyckas göra i flocken, men även det klarade hon några gånger.

Några gånger hade Jing för sej att det vore bättre att ta ett annat håll än jag sa, men hon lydde efter en eller två tillsägelser. Vänstervisslan börjar också sitta nu. Höger har hon kunnat länge.

På tisdag ska Maggan och jag och Sven Börjesson resa upp till Karl-Erik Tibblin utanför Falköping och gå en VP-bana. Det ska bli riktigt spännande!

Jing och jag

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Vallkurs med Peter Nilsson i Kungsbacka

Mitten av april 2018

Den här gången tränade vi förutom grunden även delning. Gör så här: Hämta upp fåren. Tänk på balansen! Flytta hunden så att balansen upprätthålls. Se till att fåren står med huvudena mot hunden. Backa sedan. Kalla in hunden när ett hål uppstår.

Detta är inte lätt på ”mina” får, men de sista gångerna har vi ändå lyckats dela på fåren när jag står nära ett staket. Jing börjar äntligen bli ganska duktig på att komma in i hålet och hon är mycket bestämd i att hålla i sär fåren när de väl är delade.

Annars blev det mest träning i tjugofemman, då Jing fortfarande inte flankar ordentligt. Det är livsviktigt att hon inte fuskar i flanken för då skrämmer hon fåren som ökar farten och det blir inte bra. Förstod tyvärr att vi ännu inte är mogna för tävling eller prov.

Fina fält att valla på.

Vi ställde in några tackor i en fålla och sedan fick vi träna alla hundar att göra ett långt hämt först åt vänster och sedan åt höger. Vänster var svårast, för draget låg åt höger så i stort sett alla hundar misslyckades där och Jing allra mest.

Maggan, Peter och Ted i tjugofemman

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Vallkurs i Fotskäl

I mitten av mars 2019 var vi åter på kurs Jing och jag. Den här gången med Johanna N Johansson som instruktör.

Vi var sex ekipage och tre åhörare som var med på kursen på Gångemads fårgård. Vi började alla med att träna i en tjugofemmetershage, men alla gjorde olika saker beroende på hur långt hunden hade kommit i sin utveckling.

Johanna blev imponerad av Jings lydnad, lyhördhet och följsamhet och ville nu att hon skulle komma vidare. Hon fick lära sig att ta mina kommandon i farten. Det gick till så här: Skicka upp Jing till klockan tolv vänster. Stanna henne. Låt henne gå rakt fram en liten bit och ge henne sedan ett högerkommando och sedan snabbt ett vänsterkommando igen. Om Jing inte lyder, lägger jag henne och börjar om. Det var så roligt för efter ett par omgångar fungerade det. Sedan var det viktigt att jag hela tiden rörde mej och såg till att jag befann mej  bakom fåren.

Britta och Jing

Jing, Britta och Johanna

Johanna och Britta

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Ännu en vallkurs i Väröbacka med Jonas Gustafsson

Jing vallar under den första kursen i dec 2018

Nu har Jing och jag varit sammanlagt fyra gånger på vallkurs i Väröbacka med Jonas som instruktör. Det har varit mycket lärorikt och utvecklande för både Jing och mej. Första gången som var tidigt i höstas var vi utomhus första passet för att sedan gå in i ridhuset och träna där. Då var Jing lite svår att få att valla om någon talade strängt till henne och det gjorde Jonas vid ett par tillfällen, när hon gjorde fel saker. Jing ville då smita från kraven, så jag fick sätta på en långlina på Jing för att hålla kvar henne på banan och sedan berömma henne mycket när hon började gå mot fåren. Sidokommandon gick bättre än rakt fram. Jing var då också känslig för kommandon till andra hundar, så när Cissi eller Lotta gick med sina hundar la jag Jing i bilen. Jonas var väldigt uppmuntrande mot Jing och till slut gick det riktigt bra. (Tredje omgången).

Andra gången vi kom dit var vi i en tjugofemmetershage utomhus och det var precis samma gäng som föregående gång. Nu fick jag stå i hagen alldeles rak utan att böja mej åt något håll och kommendera Jing vänster, höger eller rakt fram. Jag kunde stå var som helst, men om Jing uppenbarligen inte förstod kommandot och gjorde fel två gånger fick jag gå mot linjen, så att Jing genom kroppsspråket förstod åt vilket håll hon skulle gå. Detta tränade vi hela tiden och Jing blev alltmer haj på åt vilket håll hon skulle gå. Under sista passet fick jag stå utanför staketet och kommendera Jing och det gick förvånansvärt bra.

Tredje gången var vi åter inne i ridhuset och den här gången skulle Jing sköta det mesta på egen tass. Jonas ansåg att Jings självförtroende behövde stärkas, då hon i fösningen ofta startade för snabbt och sedan ökade farten och på så vis råkade splittra fåren. Nu fick hon göra det bäst hon ville, men hon måste också försöka reda ut hur hon skulle få ihop dem igen. Det var till en början inte så lätt, men efter hand gick det också bättre. Jonas menade att det inte var någon fara med att låta Jing härja fritt ibland, eftersom hon var helt och hållet ofarlig för fåren. Under sista passet fick hon dock lite fler kommandon och anvisningar om hur hon borde bära sig åt för att hålla ihop flocken. Det visade sig att Jing alldeles av sig själv började göra bättre flankeringar runt fåren för att inte skrämma dem så mycket.

Fjärde gången som var i måndags (25 feb 2019), var vi återigen i tjugofemmetershagen. Nu var det dags att få Jing att inte rusa på i fösningen utan att lugnt och fint start på mitt framåtkommando och gå i lagom takt rakt fram. Tyvärr råkade Jonas ryta till lite för strängt i början när hon började springa i stället för att gå och sen ville hon inte gå framåt på det kommandot. Jonas tog då över och gick fram till henne och knuffade henne vänligt i baken varje gång jag sa framåt (get up). Då startade hon. Sidokommandona gick bättre, men efter ett tag tröttnade Jing på alla krav och kröp ut ur hagen. Det hade hon inget för. In med henne igen och jag fick ta över. Sen fick hon vila medan de andra ekipagen gjorde sitt och under det sista passet gick hon nästan klockrent! Fina duktiga Jing. Jonas trodde nog att vi skulle kunna klara en IK1:a i maj månad, om vi bara fortsatte att träna på samma sätt och att jag inte släppte igenom några dumheter, men däremot med mjuk röst uppmuntrade henne att göra rätt. När hon gör fel däremot som att splittra fåren t ex, måste jag mycket skarpt säga ifrån, så att hon verkligen förstår att det är fel.

Jing föser fåren i tjugofemman

Jing vallar på egen tass, splittrar fåren

 

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Vallkurs i Väröbacka

Vallning i ridhuset på kurs med Jonas i februari 2019
Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Träning hos Kent Lorentzsson

Den femte januari var Jing och jag hos Kent Lorentzsson i Ambjörnsarp, (ligger i närheten av Tranemo) och tränade vallning tillsammans med Maggan Högström och Ted, Ylva Holgersson och Ellie, Bengt Andersson och Ike, Åsa Lindén Book och? samt Mikaela och Uffe.

I dag gick mycket riktigt bra, t ex hämte

t. Hon gick ut fint åt båda hållen och stannade klockrent bakom fåren. Tog fram dem till mej, men fösningen var lite svårare, så Jing inte är van vid rörliga får. Det gick lite för fort. Jing lyder visserligen bra och jag kan stoppa henne, men det blir på så sätt lite ryckigt, för hon startar lite för häftigt, varpå fåren springer i väg alldeles för snabbt och långt. Jag måste hitta ett sätt att lugna Jing, så att hon tar tag i fåren och arbetar lugnt och metodiskt på dem.

Det var också svårt att få in fåren i fållan, då Jing inte vinklar ut tillräckligt för att inte skrämma tackorna, så det blev många varv runt fållan tyvärr.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Ytterligare en vallkurs med Jonas Gustafsson hos Maria Winberg i Väröbacka

Jing vallar

 

I går, onsdagen den 12 december 2018 var Jing och jag åter i Väröbacka för att finslipa vallningen. Den här gången fick vi hålla till i en 25-metershage utomhus. Vi var samma ekipage som förra gången och även den här gången fick Jing och jag börja.

Det gick bra. Jing klarade nästan alltid mina kommandon som inskränkte sig till ”away”, 2come bye” och ”get up” och någon gång Jing för att få hennes uppmärksamhet om hon låste sig när hon låg ner.

Då gjorde jag själv många fler fel som Jonas uppmärksammade mig på. Säg till exempel inte ”bra” till en hund som äntligen gör rätt sidoflankering utan upprepa i stället kommandot med snäll röst. När jag sa bra, vad hände då? Jo, Jing slutade valla och tittade på mej! Ridå!

När hunden gör fel, lägg den då ner med ett skarpt ligg och säg det rätta kommandot med snäll röst omedelbart. Använd helst inte nej.

En sak som jag inte tänkt så mycket på förut gjorde Jonas oss uppmärksamma på. Stanna inne i en relativt liten hage, tills alla nödvändiga kommandon är ordentligt inlärda och alltid åtlydda. Hjälp hela tiden hunden att göra rätt. Tränar du i det skedet på långt håll är det bara skadligt, för hunden ska ju 98 procent av tiden röra sig i närheten av fåren, även om du är långt borta och du har mycket lättare att både se och korrigera hunden på nära håll. Först när hunden verkligen kan vad den ska göra kan jag utöka avståndet till mej för att se att den lyder mej även när jag är långt borta.

Sedan fick Jing träna att få lite bättre flyt tillsammans med fåren genom att jag skulle låta henne sköta vallningen själv till stora delar. Jag fick t ex inte stanna henne kl 12 utan i stället uppmuntra Jing att fortsätta valla. Hon fick gärna komma på att hon skulle bromsa in vid kl 12 och börja driva fåren till mig. Jag kunde använda Jings namn för att peppa henne att inte alltid stanna. Jag glömde dock att fråga, vad jag skulle göra om Jing helt enkelt fortsätter förbi kl 12 och inte stannar utan börjar valla runt fåren. Hon hade tendens att göra detta i dag i vår hage och jag förmodar att jag då måste stanna henne och ta henne tillbaka.

Jonas tyckte att Jing var avslappnad och hade ett så fint sätt mot fåren att de faktiskt gillade henne. I bland i något hörn blev det fortfarande lite för svårt för Jing och hon gick på och splittrade fåren, men som Jonas sa, hon var fullständigt ofarlig mot dem, men orädd och bestämd. Jonas trodde att hon snart skulle vara mogen för tävling om jag förstod honom rätt.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar