Ännu en vallkurs i Väröbacka med Jonas Gustafsson

Jing vallar under den första kursen i dec 2018

Nu har Jing och jag varit sammanlagt fyra gånger på vallkurs i Väröbacka med Jonas som instruktör. Det har varit mycket lärorikt och utvecklande för både Jing och mej. Första gången som var tidigt i höstas var vi utomhus första passet för att sedan gå in i ridhuset och träna där. Då var Jing lite svår att få att valla om någon talade strängt till henne och det gjorde Jonas vid ett par tillfällen, när hon gjorde fel saker. Jing ville då smita från kraven, så jag fick sätta på en långlina på Jing för att hålla kvar henne på banan och sedan berömma henne mycket när hon började gå mot fåren. Sidokommandon gick bättre än rakt fram. Jing var då också känslig för kommandon till andra hundar, så när Cissi eller Lotta gick med sina hundar la jag Jing i bilen. Jonas var väldigt uppmuntrande mot Jing och till slut gick det riktigt bra. (Tredje omgången).

Andra gången vi kom dit var vi i en tjugofemmetershage utomhus och det var precis samma gäng som föregående gång. Nu fick jag stå i hagen alldeles rak utan att böja mej åt något håll och kommendera Jing vänster, höger eller rakt fram. Jag kunde stå var som helst, men om Jing uppenbarligen inte förstod kommandot och gjorde fel två gånger fick jag gå mot linjen, så att Jing genom kroppsspråket förstod åt vilket håll hon skulle gå. Detta tränade vi hela tiden och Jing blev alltmer haj på åt vilket håll hon skulle gå. Under sista passet fick jag stå utanför staketet och kommendera Jing och det gick förvånansvärt bra.

Tredje gången var vi åter inne i ridhuset och den här gången skulle Jing sköta det mesta på egen tass. Jonas ansåg att Jings självförtroende behövde stärkas, då hon i fösningen ofta startade för snabbt och sedan ökade farten och på så vis råkade splittra fåren. Nu fick hon göra det bäst hon ville, men hon måste också försöka reda ut hur hon skulle få ihop dem igen. Det var till en början inte så lätt, men efter hand gick det också bättre. Jonas menade att det inte var någon fara med att låta Jing härja fritt ibland, eftersom hon var helt och hållet ofarlig för fåren. Under sista passet fick hon dock lite fler kommandon och anvisningar om hur hon borde bära sig åt för att hålla ihop flocken. Det visade sig att Jing alldeles av sig själv började göra bättre flankeringar runt fåren för att inte skrämma dem så mycket.

Fjärde gången som var i måndags (25 feb 2019), var vi återigen i tjugofemmetershagen. Nu var det dags att få Jing att inte rusa på i fösningen utan att lugnt och fint start på mitt framåtkommando och gå i lagom takt rakt fram. Tyvärr råkade Jonas ryta till lite för strängt i början när hon började springa i stället för att gå och sen ville hon inte gå framåt på det kommandot. Jonas tog då över och gick fram till henne och knuffade henne vänligt i baken varje gång jag sa framåt (get up). Då startade hon. Sidokommandona gick bättre, men efter ett tag tröttnade Jing på alla krav och kröp ut ur hagen. Det hade hon inget för. In med henne igen och jag fick ta över. Sen fick hon vila medan de andra ekipagen gjorde sitt och under det sista passet gick hon nästan klockrent! Fina duktiga Jing. Jonas trodde nog att vi skulle kunna klara en IK1:a i maj månad, om vi bara fortsatte att träna på samma sätt och att jag inte släppte igenom några dumheter, men däremot med mjuk röst uppmuntrade henne att göra rätt. När hon gör fel däremot som att splittra fåren t ex, måste jag mycket skarpt säga ifrån, så att hon verkligen förstår att det är fel.

Jing föser fåren i tjugofemman

Jing vallar på egen tass, splittrar fåren

 

 

Om Administrator

Jag är pensionär född 1944 och bor i Stallarholmen på Selaön med min sambo Ove. Jag har tre vuxna söner och fem barnbarn. Mitt stora intresse är att valla får med min bordercollie Ace som är född 2005. Vi har också en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *