Silverstaven är en lagtävling mellan tre vallhundsklubbar, Sörmlands, Södra Dalarnas och Mälarmårdens. Det var ”småpojkarna” som kom på idén. Se bilder.
I år gick den av stapeln för andra gången, den här gången i Sörmlands regi ute hos Viktoria i Björnlunda. 
Vi är då tre lag som tävlar mot varandra i tre klasser, VP-klass, IK1 och IK2. I Vp-klass får bara de som klarat högst 50 p i IK1 tävla. Det var i den klassen Ace tävlade.
Mälarmården hade bara lyckats skrapa ihop fyra ekipage i VP-klassen, men det är tydligen så, att det är de tre bästa ekipagen som räknas i varje klass, när resultaten räknas samman.
Jag hann tyvärr inte vara kvar ända till slutet, så jag vet ännu inte vilken klubb som vann, men jag tror bestämt inte att det var vår.
IK2-klassen gick först. Det fanns tre domare och tre sekreterare utspridda runt banan och dessa hämtades ur de egna leden. Alltså skrev jag för domare Marie från Södra Dalarna. Alla ekipage i IK2 gick runt hela banan, så det tog ganska lång tid. De hade ett dolt hämt och en delvis dold fråndrivning, så det var inte lätt. Förutom delning skulle man sedan få upp fåren som var tre till antalet i en transport. Det var inte heller helt lätt.
Sedan gick VP:et. Jag hade fått startnummer nio och jag höll mig förvånansvärt lugn. Jag tyckte om banan, för p g a banans böljande karaktär, hade man flyttat fram startpinnen rejält för oss förare, så att vi kunde se både får och hundar hela tiden. I gengäld skulle vi sedan förflytta oss bakåt till nästa stolpe, när hunden kom med fåren.
Jag skickade Ace höger liksom de flesta andra. Han gick som vanligt ut fint, men saktade av och drogs in mot fåren ungefär kl 2. Genom att lägga honom och ge ett antal dubbelkommandon fick jag dock upp honom ordentligt och han fick ett ordentligt djup, innan han började framdrivningen. Fåren stod dock still vid sin utställare och Ace hade betydande svårigheter att få dem i rörelse och när han lyckades fick han bara med sig fem av de sju fåren. Efter en del trixande lyckades jag
dock få tillbaka dem till de övriga och framdrivningen kunde börja. Sedan gick allt lugnt och städat till. Ace är lydig, fåren inte särskilt springiga och vi föste dem på två ben i stället för bara på ett. Även drivningen fram till fållan gick mycket bra och jag fick in fåren i fållan på andra försöket. Även ut gick lugnt och sansat till. Ace tog kommandot, när fåren kom ut igen och allt var klart. Publiken gav ett så helt fantastiskt stöd att jag nästan blev gråtfärdig. Hade det varit ett riktigt VP hade vi helt klart blivit godkända! Härligt!!
Lennart från Södra Dalarna som varit hjälpreda på en kurs i Skinnskatteberg, då Ace lyckades driva ner en tacka i ån, trodde inte det var samma hund jag hade med mig. Han tyckte det var roligt att se att en hund kan utvecklas så positivt.
Äntligen kändes det att allt mitt slit i vallhagen givit lite utdelning! Nu är det bara det riktiga VP:et som återstår!
Sist gick IK1. Tyvärr måste tre av våra fem ekipage bryta, då fåren fått en väldig dragning ut mot hagen och hundarna hade lite för bråttom. Men Kicki med Lexi och Susanna med Ila gick bra, Susanna och Ila klarade t o m malteserkorset, om än med lite benägen hjälp av en stav.
På tisdag kommer jag att rapportera hur slutställningen blev!
Solen sken på oss nästan hela dagen och det var precis lagom vamt, så dagen var på alla sätt mycket lyckad.
