Gammeltackorna har rest!

I dag kl 15 skulle Karin som jag lånat gammeltackorna av komma och hämta dem. Fyrtio minuter tidigare gick Ace och jag ut i hagen för att samla ihop fåren och ta in dem i fårhuset i väntan på henne. Sin vana trogen sprang alla fåren ut ur ängshagen in i skogshagen, där flocken delade på sig och mina egna tama får sprang in i fårhuset, medan gammeltackorna gav sig av till ett i deras tycke tryggt hörn av skogshagen. Just då kom Karin, en halvtimme för tidigt. Det var ju bra, tyckte jag, då hon hade både hund och havrehink med sig. Det visade sig dock inte vara helt lätt att övertyga fåren om det lämpliga i att komma in i fårhuset, men det gick till slut. Vi byggde sedan en sluss ut till transporten och mina får fick gå ut i skogshagen igen, varifrån Ace vallade ner dem till ängshagen. Det gick bra. Nu återstod bara att få in gammeltackorna i transporten. Karin mutade dem med havre och försiktigt och lugnt gick de närmare och närmare bilen. Men på halva vägen stannade de, då de fick syn på mig och Ace som stod alldeles bakom. Det var tydligen ingen god idé, för de stannade, stirrade på Ace och sedan såg en av tackorna sin chans att fly genom att promt hoppa över två grindar och ut i hagen. Ridå!! Det var bara att börja om igen. Nu tog jag ut Ace och skickade honom vänster, när jag såg hur fåren stod och tryckte på sin vanliga plats längst bort i hagen. Sedan tog vi det väldigt försiktigt, Ace och jag. Jag la honom kl 12 och fåren lugnade faktiskt ner sig och följde mig en bit mot fårhuset. Jag skickade fram Ace några steg i taget, långsamt, långsamt och si det fungerade. Nära ingången hade Karin med Isa placerat sig och som väl var höll sig Isa i skinnet, så vi kunde fortsätta vår långsamma vandring rakt in i transporten och hur det nu var, så fungerade det. Fåren gick raka vägen in och Karin var där kvick som en vessla och stängde efter dem. Oj, så stolt jag var över Ace!! Aldrig har jag sett honom jobba så bra tidigare!!