Att lyckas på tävling

I dag hade min vallhundsklubb Mälarmården årsmöte och i samband med det hade man bjudit in Sven Sognevik till klubben för tala över rubriken ”Att lyckas på tävling”. Sven är f d mälarmårdare, började valla ungefär samtidigt med mig och vann SM i vallning med sin Mc Roy nu i höstas. Det roliga med Sven är att han inte är någon stor fårbonde som Mosse och gänget, utan en helt vanlig hobbyvallare som vi. Sven hade förberett sig väl med en powerpointpresentation och han hade också en pinfärsk video från vår senaste tävling på Agdala, där han visade vinnaren Robert Lönnqvists vallning första dagen samt när Björn Mattsson gick med sin hund Roy.

Sven började med att betona tre T:n som han alltid är noga med gentemot sina hundar. Det är 1. Tydlighet, 2. Tålamod och 3. Trygghet

Det där tror jag verkligen mycket på. Men hur är man tydlig, om man inte kan så mycket själv? Att visa tålamod borde alla kunna. Att alltid sluta träna, om man känner sig otålig, är en viktig konst att lära sig. Och trygghet, det har med ens omdöme att göra. Att aldrig göra saker med hunden som jag vet att han inte klarar av. Att ordna trygga träningsförhållanden. Att sätta lina på hunden om det behövs, om inte annat för att jag själv blir tryggare. Att gå tillbaka till lilla fållan eller 20 metershagen, om det behövs, så att jag får fatt i hunden.

Sedan gick Sven igenom vad vi bör tänka på i alla moment på en tävling, från startpinnen till delningen. Han berättade också hur idealet ser ut i en domares ögon och hur det kan ha sett ut, om denne drar poäng i ett moment. Sven varnade till exempel för att det är svårt att hålla reda på linjen i fösningen, när man går med själv. Det är lättare i IK2- där man alltid står kvar vid pinnen.

Därefter fick vi se videofilmerna och Sven kommenterade, vad han själv skulle ha dragit för, om han hade varit domare. Slutligen visade han också några klipp från VM och International. Bl a fick vi se en snabb och effektiv sortering, där förare och hund samarbetade på var sin sida av fåren. Föraren skilde av de omärkta får som skulle gå i väg, medan hunden höll kvar de märkta djuren. De såg nästan ut som om hunden själv kunde se vilka djur som var märkta och skulle vara kvar, så perfekt jobbade de.

Efter föredraget fick vi smaskig smörgåstårta och sedan började årsmötesförhandlingarna som för en gång skull gick snabbt och effektivt. Vi började kl 15 och kl 16 kunde jag resa hem.

Då hade jag Svens Scott med mig hem i stället för Ace. Ace är utlånad till Sven i ca en vecka, för att Sven ska bedöma, om Ace kan bli av med sina olater eller om det är helt kört.

I morgon ska jag ut och valla med Scott. Det ska bli spännande. Den enda stora skillnaden på hundarna hittills som jag lagt märke till, är att Scott kastar i sig maten, så snart han får den. (Ja, han väntar tills jag säger var så god förstås). Ace måste jag truga länge och helst blanda kattmat i torrfodret.