Konditionsträning

Jag har just kommit in från vallhagen och är alldeles genomsvettig. När vi var på vallningsföredraget med Sven, pratade han bl a om att det var skönt att valla tillsammans med Björn Mattsson för han var lugn och stabil och inte en sån som föll för olika trender inom vallningen. Någon i publiken frågade då vad han menade med trender och han nämnde burkar med stenar i, flärpar, piskor mm mm som i och för sig kunde vara bra om man använde dem med förnuft och måtta, men man måste alltid veta varför man använde dem.

Jag har ju sådana svårigheter att få Ace att balansera upp fåren, men det är egentligen först de sista veckorna som jag och mina medvallare verkligen har börjat fokusera på det problemet. Nu kom jag ihåg, vad de som instruerade mig i vallningen, när Ace var riktigt ung rådde mig till, bl a Karin Söderberg en regntung novembereftermiddag på Lekeberga i en lerig tjugometershage. Ace hade gång på gång rusat in i flocken i den stora hagen och nu fick jag träna där inne med en plastpåse med burkar som var stenfyllda. Jag framför fåren och Ace bakom. Då lyckades jag faktiskt då och då, när jag själv sprang åt rätt håll få Ace att täcka upp bakom. På liknande sätt gjorde jag i Skinnskatteberg med Egil och sedan då och då på träning, när jag tyckt att fåren var tillräckligt människoskygga för att jag skulle kunna lyckas att hålla Ace bakom.
Alltså beväpnade jag mig med en plastpåse med burkar, tog ut fyra får ur fårhushagen och hade fem kvar och så satte vi igång. Det gick över förväntan bra, även om Ace skyggade lite för påsen och stannade upp i stället för att täcka upp som meningen var.
Sedan tog vi ner alla fåren på ängen och jag tog med mig en flärp. Orsaken till att Ace sneddar in så mycket bakom fåren är säkert hans ”eye” och nu ville jag öppna upp honom genom att använda flärpen. Det var svårare. Ace blev vid några tillfällen aggressiv mot flärpen och att springa bort från fåren i vänstervarvet tyckte han inte om. Höger går mycket bättre. Han skötte sig i alla fall och jag tränade honom också att stanna eller sakta ner när jag är framför fåren och han går rakt mot dem och mig, men det är nästan omöjligt.

Som avslutning fick han fösa fåren över hela hagen och det går utmärkt bra. Jag kan stå kvar i ena ändan och han sköter sig exemplariskt, särskilt om jag ger honom vänster- och högerkommandon. Att det ska vara så mycket lättare!