I år har gräset växt lite för mycket i Mervallahagen, där mina får har gått den senaste månaden. Hagen är kuperad med buskvegitation dessutom. Mina får uppför sig inte alltid som de flockdjur de anses vara utan går i mycket små grupper, ofta en tacka med sina lamm. Detta gör att det har varit väldigt svårt att räkna in dem. I förrgår var jag i hagen mitt på dagen för att fylla på vatten och jag ville då passa på att se att alla fanns på plats. Först hittade Ace och jag 11 får och sedan fem till, men de återstående två var helt omöjliga att hitta. Ace och jag gick genom hagen tre gånger i hettan utan att hitta dem. Jag gick tillbaka till flocken och tittade efter vilka som fattades och konstaterade att Inga Elin och hennes lamm inte var där. Jag blev tvungen att lämna dem med oförrättat ärende. Dagen innan hade jag inte heller haft koll på att alla var till städes. Detta oroade mig lite, eftersom jag förra året hittade en tacka som trasslat in sig i gammal eltråd och som inte kom loss. Visserligen har jag försökt ta bort allt vad tråd heter, men man vet aldrig. Ace och jag var där på kvällen igen och då fanns plötsligt Inga Elin med de andra som om ingenting hade hänt.
Då bestämde jag mig för att flytta fåren till grannens marker. De vill gärna ha sina hagar betade och de har dem mitt framför sitt hus. De erbjöd sig att hjälpa mig att flytta fåren, men jag tyckte att Ace och jag borde kunna klara detta själva. (Det är ungefär två km att gå på vägen).
Ace och jag gav oss av på eftermiddagen och som vanligt fattades det får i den stora flocken. Det var fem får som fattades, däribland naturligtvis Inga Elin med lamm. Vi hittade dem dock relativt snart och jag räknade till arton.
Det gick lätt att få ut dem genom grinden. Sedan sprang de fort vägen fram och Ace och jag kom på efterkälken. Vi mötte en bil, vars förare blev lite förskräckt, men Ace vallade fram fåren, så att de sprang förbi bilen vid sidan av. Vid första svängen sprang fåren ut på åkern, där det växer baljväxter och det gillade inte Ace, så där blev det lite jakt men jag fick snabbt stopp på honom och kunde valla tillbaka fåren till vägen. Nu skulle vi förbi två hus med trädgårdar. I den ena fanns det ett intressant potatisland som fåren ville undersöka, men Ace hindrade dem. Nu var det en lång raksträcka på en mycket liten väg, där aldrig några bilar brukar köra, men naturligtvis kom det en fyrhjuling puttrande efter oss. Han fick dock vackert vänta och köra sakta efter oss, vilket säkert bara var bra. I nästa sväng ville fåren ta av åt vänster som är hem till mig, men jag skickade Ace och han fick dem på rätt köl. I nästa sväng gick det också bra och fyrhjulingen fick äntligen fri väg. Nu var det bara en raksträcka kvar fram till hagen, där fåren skulle gå och där stod ägarna och väntade på oss. Innan dess skulle fåren dock passera några mycket intresserade hästar och ett par små skällande hundar, men även detta klarade Ace med glans.
Väl inne i hagen, räknade jag in fåren och till min häpnad och fasa var de bara 17!! Jag räknade och räknade. Alla gammeltackorna var där och baggen, men ett lamm saknades!! Mystiskt. Jag fick skjuts bort till Mervallahagen och vi letade förtvivlat efter lammet, Måssas ena bagglamm, men icke. Jag fyllde på med friskt vatten i hagen och gick hem. På vägen varskodde jag i ett hus om vad som hänt. När jag var halvvägs hemma, ringde telefonen. Det var ägarna till hagen som kommit hem och räknat igen och konstaterat att nu var det 18 får i hagen. Måssas lamm måste ha gömt sig i det höga gräset, när vi kom fram. SKÖNT!
Ace och jag klarade alltså hela förflyttningen alldeles själv. Det kändes mycket bra!
