Det känns skönt nu när lammen är slaktade och fåren klippta. De flesta höstmåsten är avklarade. Jag och fårsaxen har inte riktigt kommit överens, så det är alltid lika spännande att börja klippa. I år hade jag nyslipade saxskär klara samt andra som jag klippte med i våras. Jag började med de nyslipade. Det gick ganska bra tyckte jag, framför allt därför att Inga Elin, tackan stod helt stilla och bara njöt av behandlingen. Men när jag också klippt Måssa som också stod still kände jag att det räckte. Dagen därpå fortsatte jag med Elin 08 och nu kändes det tungt och värre blev det, när jag tog Ida som var lamm förra året. Hennes päls var dessutom extra tjock. Även nu gav jag upp efter två tackor. Tre får återstod och jag hoppades orka med dem under lördagen. (Hur många sekunder tar det för en professionell klippare att klippa ett får?) Nu hade jag dessutom ett lamm och baggen kvar, men jag började med Indra som har klippts en gång förut. Tungt, tungt, tungt. Lisanna, lammet ska vi inte tala om, för hon dansade omkring som en galning och som väl var höll min skrangliga klippstol för trycket. Efter halva klippningen, insåg jag att jag måste göra något och det blev att byta skär till dem jag använt i våras och inte låtit slipa. Jag gjorde så och skruvade på saxen tills ljudet ändrade sig, som jag lärt mig. Och si! När jag återupptog klippningen gick det som en dans. Det kändes som att skära i smör. Så fin hon blev det lilla lammet, trots sina krumsprång! Baggen är verkligen snäll, trots sin imponerande storlek. Han stod prickstill hela tiden, även när jag verkade klövarna och det tog inte lång tid förrän han var alldeles renrakad. Detta att klippa var plötsligt kul!! Jag hämtade in Ida igen och och gjorde om proceduren på henne. Egentligen borde jag gjort likadant med åtminstone Indra, men det fick vara.
Nu när jag bara har några få tackor att valla på, måste jag hitta på sätt att kunna träna meningsfullt i alla fall. Det gör jag genom att gå ut på vallen med kraftfodret som jag flushar tackorna med nu. Jag binder upp baggen och sedan strör jag ut kraftfodret på en bräda som jag har liggande mitt i hagen. Sedan får tackorna springa dit och äta. Därefter skickar jag Ace vänster runt flocken. Han måste hålla ut så mycket att han inte skrämmer bort fåren. Detta har vi tränat varje dag nu sedan jag börjat flusha fåren och det går bättre och bättre. När tackorna har hunnit äta det mesta får han också föra bort dem därifrån. Sedan tränar vi delning enligt den princip som Lotta lärde mig. Det känns riktigt bra.
Nästa vecka är det IK1- tävling. Jag börjar redan bli nervös.
