Numera bor jag i Göteborg eller närmare bestämt i Billdal strax söder om Göteborg. Vi flyttade dit den 31 januari 2017 och bor i en lägenhet på fyra rum och kök i bottenplanet. Omgivningarna är fina. Det finns många underbara skogsstigar och gångvägar ner till havet med en rad olika badplatser.
Ace och jag går ut tre gånger om dagen och mitt på dagen brukar också Ove min sambo följa med på sin permobil. Ove blir allt svagare och han har ohyggligt ont av sin kroniska bältros sedan fyra och ett halvt år tillbaka. Trots att han får mycket smärtstillande har han svåra smärtor stundtals varje dag.
Ace är nu 12 år och tre månader, men frisk och pigg och jag tror, en aning skumögd. Detta gör att han inte får syn på rådjur eller harar på långt håll och bilar har han hunnit vänja sig vid. Jag har alltid fickan full av foder, ett dyrt foder som jag köpte, när Ace hade diarré för någon månad sedan. Jag ger honom helt enkelt lite mindre matportioner och tar med resten ut som godis, vilket Ace uppskattar mycket. Detta gör att jag i stort sett kan ha honom lös hela tiden. Visserligen kopplar jag upp honom när vi möter en annan hund, men jag tror inte att det skulle vara nödvändigt. Han går klistrad vid mej, när han vet att det är foder på gång från fickan och hundarna är då inte så intressanta längre, även om han gärna hälsar på de hundar han får hälsa på.
Tack vare Ace kommer jag ut i ur och skur, tack vare Ace har jag blivit ordentligt rehabiliterad efter min operation och jag tror att jag har nästan bättre kondition nu är före tumören.
Det enda som är tråkigt, är att inte kunna valla. Ace har inte vallat på många år och jag skulle aldrig våga släppa ut honom bland får som varken jag eller han känner. Jag skulle vilja ha en unghund, men Oves alla sjukdomar hindrar mej. Han skulle aldrig orka med att ha två hundar i huset igen, åtminstone inte en valp eller unghund. Ace märks inte överhuvudtaget inomhus. Han ligger i ett hörn i hallen, inte i sin korg, men bredvid och han reser bara på sig, när vi ska gå ut eller när det är matdags vid middagstid. Ibland glömmer jag honom, när jag sätter fram vår egen mat, men då kommer han och tittar vädjande på mej. Han skäller aldrig, inte ens när det kommer gäster eller andra hundar.
