I fredags ringde ägaren till den fårhage som mina får gick i och sa, att nu måste jag ta hem fåren, för nu orkade han och hans grannar inte med dem längre. De var mer ute än inne i hagen och hade börjat gå till rabatterna och äta upp blommorna. Jag hade en längre tid verkligen arbetat för att täppa till alla hål i staketet och stängslat om långa sträckor, köpt nya stolpar mm, så det kändes inte alls roligt, i synnerhet som våra grannar inte heller skulle komma att uppskatta fåren i sina trädgårdar, för hoppade de över där de var, skulle de naturligtvis hoppa över hemma också.
Jag fick en frist till söndag förmiddag, då fårhagsägaren lovade hjälpa mig att lasta fåren och bedrövad gav jag mig av till Eknäs på lördag morgonen, där vårt KM skulle äga rum. Jag berättade för alla som ville höra på, om fåren. När jag berättade för Stefan som äger fåren på Eknäs, så sa jag att så har jag M3 på fåren ytterligare två år dessutom, men trots det har jag lust att slakta allihop nu genast. Då föreslog Stefan, att vi skulle byta får. Han skulle redan dagen därpå komma och hämta mina hoppetackor och jag skulle få motsvarande mängd får av honom och Carina av rasen Texel-dorset. Jag kunde redan nu titta ut, vilka jag ville ha!! Carina var nämligen sugen på gotlandsfår, då så många ville ha skinn från dem. Gissa om jag blev glad!
Efter KM:et sprejade vi sex tackor och tio lamm som Stefan lastade och kom hem med tillsammans med Carina och tre barn på söndagen. Dem lastade han av dels i Mervallahagen som var ledig för tillfället, dels i min hemmahage. Sedan for vi upp till Äleby på Överselö och hämtade gotlandsfåren som vi hittade efter idogt letande. (2/3 delar av flocken var i hagen, men resten stod utanför som vanligt. Det konstiga är att de kom först sedan vi noggrant letat igenom hela den stora hagen. Då stod de plötsligt utanför ladan på fel sidan och liksom sa: ”Är det oss ni letar efter?” Så har det i stort sett varit varje dag, då jag kommit dit upp. Varför är grus intressantare än gräs frågar jag mig.
Nåväl, vi lastade dem med Stefans Buds hjälp (suverän hund) och åkte hem för att skriva alla papper. Mina får hade tappat sina märken i öronen, (alla utom två) och lammen hade aldrig fått några, så det var bara att sätta igång att märka dem. Som väl var hade jag gula märken hemma och en god kännedom om vilken tacka som var vilken. Med en ängels tålamod skrev och märkte Stefan och hans barn var lika tålmodiga de, för de fick vänta länge.
Så nu har jag dessa lamm i min hemmahage:
