Anna tipsade mig om hur jag skulle vänja Nick vid hästarna. Så fort Nick ser hästarna, och inte hunnit reagera ska jag klicka och ge godis. Detta upprepas tills hunden blir lugnare. Detta kallades skvallerträning. Sagt och gjort. Jag beväpnade mig med godis och klicker och gick i väg till grannens hästar. På väg dit träffade jag grannen som erbjöd sig att hålla Nick, så att jag fick ägna mig åt klickern och godiset. Hon hjälpte mig också att uppmärksamma när jag skulle klicka. Hästarna stod nära och bra till och allt fungerade som det skulle!! Bara ett par gånger i mitten av träningen fick Nick till ett par skall.
Jag gick hem och hämtade mer godis och gick sedan bort till fåren som snällt befann sig innanför staketet. På hemvägen gick vi åter förbi hästarna, som nu flyttat sig lite längre bort. Jag klickade och gav Nick godis, så fort han såg dem och den här gången kom inte ett enda skall! Tack snälla Anna för tipset!! Nu väntar jag bara på att det ska köra förbi bilar på vägen, så att jag får klicka för dem också. Och nästa gång Tekla, vår katt kommer in ska jag klicka. Kanske ska hon våga bosätta sig här inne hos oss även på dagarna, innan vintern kommer. Som det nu är håller hon sig utomhus och kommer bara hem på nätterna och äter, då hon vet att Nick är i tryggt förvar i mitt sovrum.
På kvällen, när Nick är som livligast gick jag tillbaka till hästarna. Inga problem. Godiset var absolut det viktigaste och hästarna blev väldigt ointressanta. Tänk, att det kunde vara så lätt!!
En kommentar till ”Skvallerträning”