Det var länge sedan jag skrev om vår vallning ser jag. Ändå har jag fortsatt att valla varje fredag med dem ur fredagsklubben som har haft tid och det har gått ganska bra.
På bilden i förra inlägget kan vi se Gunnel och Spike som vallar på mina utskottsfår. De är riktigt roliga att valla, om vi är några stycken, så att en hund kan stoppa dem från att fly all världens väg samtidigt som en annan hund hämtar dem. Då brukar de lugna ner sig till slut och bli vallningsbara, även om en tacka (hermafrodit?) ägnade sig åt att attackera alla våra hundar en stund.
Ace och jag tränade denna fredag att valla fåren lugnt och sansat utan att jag gav honom så många kommandon överhuvudtaget. Detta för att träna upp Ace’ djurkänsla. Det gick över förväntan och jag blev allt lugnare, när jag märkte att han klarade det, trots att fåren var så flyktiga.
Sedan dess har jag flyttat den flocken till min skogshage här hemma och jag har varit ensam varje gång jag försökt valla, men då flyr bara fåren till andra änden av hagen. Det går inte ens att få in dem i ett hörn.
Fredagen därpå var vi hos Inger och där tränade Ace och jag ungefär samma sak. Även hennes får var till en början mycket springiga, vilket berodde på att Ace var lite för ivrig i sina rörelser förmodligen, men inte heller nu flippade han ut, utan stannade på mitt kommando de gånger jag tyckte det gick för fort.
I fredags var vi hos Kicki och Gunnel var också med. Nu stod vi mycket vid flocken och tränade våra hundar på att verkligen ta sidokommandona. Vi själva stod stilla och fåren också, medan våra hundar hjärntvättades i att lyda vänster och höger klockrent.
