På kurs i Skinnskatteberg hos Peter Nilsson äntligen

Äntligen kunde jag åka på kurs hos Peter Nilsson. Det var tredje försöket och det lyckades! Jag reste upp redan på onsdagskvällen den 8 augusti så att jag kunde vara på plats kl 0900. Jag fick bo på Lerkulans hundcenter som har tre övernattningsrum. Jag kom dit vid 19-tiden på kvällen och kände mej lite övergiven, så jag ringde till Gunnel Grundfelt som bor i Skinnskatteberg och hon var hemma, så jag åkte till henne och drack kaffe. Mycket trevligt.

Nästa dag samlades vi i hundcentret. Vi var sju ekipage som skulle gå kursen. Två kom från Ylva Borgströms uppfödning, där duktiga Bine är mamma. Det var väldigt roligt att se hennes avkommor valla. Dagen därpå kom ytterligare en av Bines valpar som nu hunnit bli 16 månader ca. Det var Mikaela med Aj och Lotta Hagström med Oj samt Mi med ja, vad hette hunden? F ö var Tony från Avesta där med sin hanhund Lucius som var två och ett halvt år och en kelpie med matte, man och babyn Ellen samt ytterligare en bordercollie med matte (Jessica?) samt en bordercollie från Eskilstuna.

Jag trodde nog att Jing hade kommit lite längre än hon hade. Peter tyckte att hon spände sig för mycket och inte flankade ut från fåren. (Har jag hört det förut?), så vid andra passet agerade Peter ankare och höll i långlinan och jag fick gå före fåren och beordra Jing att gå åt olika håll. Det var mycket svårt för Jing, men hon släppte fåren bättre i slutet av övningen. Fösning och delning som vi också tränade gick betydligt bättre.

Dagen därpå tränade vi samma sak + delning mot grind. Den sista övningen som vi gjorde blev jag också lite chockad över. Fåren ställdes upp i den stora hagen på ca 75 meter. Jag stod vid pinnen med Jing och hon hade en 60 meter lång lina på sej som Peter höll i. Jing skulle gå ut åt vänster. Det såg ut som om Jing tänkte springa rakt på fåren i stort sett och Peter blev tvungen att dra ut henne hela tiden för att hon skulle nå sitt mål rakt bakom fåren.

Hittills hade ju jag nästan bara tränat Jing att gå runt fåren då jag stod mellan fåren och henne och på väldigt korta avstånd dessutom. Det här blev väldigt svårt för henne, men nyttigt för mej att se.

Under den andra morgonens teoripass fick vi en hel idébank med övningar som vi kan ta till för att nöta in och variera vallningen med. Bl a förordade Peter att vi ca en gång i månaden skulle checka av hur mycket hunden lärt sig eller inte lärt sig genom att mäta avståndet t ex innan fåren viker av när hunden fråndriver.

Om Administrator

Jag är pensionär född 1944 och bor i Stallarholmen på Selaön med min sambo Ove. Jag har tre vuxna söner och fem barnbarn. Mitt stora intresse är att valla får med min bordercollie Ace som är född 2005. Vi har också en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *