Tisdagen den 23 oktober var Jing och jag i Agunnaryd hos Eva Eriksson för att visa upp vad vi lärt oss sedan sist och få mer vägledning hur vi ska gå vidare. Dagen innan och dagen efter var det strålande sol, men denna förmiddag regnade det och var kallt. Vi åkte ner till markerna där Smålands vallhundsklubb haft tävlingar under helgen och där började vi ute på det stora fältet.
Jag skickade ut Jing på ganska långt håll och hon höll ut bra och hämtade upp fåren helt ok. Eva var nöjd. Vi pratade om att jag skulle träna delning, särskilt hur jag kallade in Jing i hålet. Eva hade idéer som skulle underlätta för Jing att tycka att det var ok att släppa fåren och komma in för sedan skulle hon få runda den ena flocken ett par gånger som belöning.
Tyvärr kom vi aldrig så långt, för fåren var på väg bort och jag skickade Jing vänster och hon tog inte ut flanken tillräckligt långt, så hon kände att hon måste skära till höger för att få fatt fåren och hon löd inte mina kommandon. Hon fick visserligen hem fåren men det såg inte bra ut och hon visade sig olydig, eller hon ”skitade ner mig” som Eva uttryckte det.
Så det blev att ta in fåren i tjugofemman och hålla hårt i långlinan och försöka få Jing att lyda mej och Eva varje gång vi gav henne ett kommando. Det gick inget bra. Jing ville göra på sitt sätt och när hon inte fick det tvärvägrade hon och försökte springa ifrån trycket eller så låg hon kvar trots våra ivriga ”get up”. Vi höll på länge och det blev inte bättre. Vi tog lunchpaus och gjorde ett veterinärbesök med två av Evas hundar och kom sedan tillbaka på eftermiddagen och fortsatte våra försök att få Jing att lyda och tycka att det är roligt att valla. Det lyckades inte nu heller något vidare.
Detta är en fas som vi måste komma igenom förklarade Eva och erbjöd oss att komma tillbaka efter en vecka och se till att hon kom ur sin låsning.
SONY DSC
