I lördags vallade jag på fåren i min hemmahage. Båda grupperna får deltog. Jag började med att försöka göra läxan, alltså visa med mitt kroppsspråk, vad jag vill att Ace ska göra. Mitt vapen var piskan. Det går ganska bra, tycker jag, men ibland vill han springa ifrån obehaget och då måste jag stoppa honom och då har Ace ofta svårt att inse åt vilket håll han ska starta, trots att jag tycker att jag ställer mig i en självklar position för antingen höger eller vänster. Det har varit svårt ändå från starten. Framför allt tränade vi att driva fåren, jag gick i krokar och Ace skulle parera upp bakom och inte komma för nära. Det är svårt för honom och jag måste hela tiden visa med piskan vad jag vill, så att han inte springer för långt åt ena hållet, eller kommer in för nära fåren. Detta måste vi göra oftare!
Så småningom delade sig de båda grupperna av får spontant och jag kunde kalla in Ace i hålet för att sedan driva bort gammeltackorna. Det gick bra. Inga rusningar eller andra dumheter från Ace’ sida. Det är så skönt, när han visar att han börjar mogna.
I dag på förmiddagen satt jag i lugn och ro framför datorn, när telefonen ringde. En som bor granne med den stora hagen, där baggen och lammen går, berättade att en annan granne hittat ett lamm utanför staketet, på vägen, där det är ganska tung trafik. Det blev till att ta med Ace och kasta sig i bilen för att med hjärtat i halgropen ta reda på vad som hänt. Min stora skräck är att det är baggen som fått korn på finullstackorna i en grannhage och gått in för att betäcka dem. De har inte M3 status och av någon anledning vill ägaren inte ha blandraslamm heller. Nåväl, väl nere vid hagen, såg jag inget får på fel sida staketet, men för säkerhets skull skickade jag ut Ace för att hämta fåren, så att jag kunde räkna in dem. Åtta stycken, precis som det skulle vara. Jag åkte i väg till budbäraren och berättade detta. Han hänvisade mig till den granne som sett fåret och på så sätt fick jag en trevlig pratstund med ett par som bott där i alla de tolv år som jag bott här och som jag passerat i stort sett varje dag på mina hundpromenader, hälsat på, men aldrig pratat med. De berättade var det sett lammet och jag cyklade sedan dit för att se om jag kunde hitta någon glipa i staketet och jag hittade ett ställe, där staketet inte längre var rutigt, utan randigt, och där kunde mycket väl ett lamm både tagit sig ut och in. Jag satte ett nytt staket framför det gamla och håller tummen för att det var där han tagit sig ut. Hagen är verkligen jättestor, så jag tycker att det är ovanligt dumt av lammet att anse sig behöva söka mat utanför staketet. Men de är sådana – gotlandsfåren.
