Den 19 november var Ace och jag samt fyra klubbkamrater med hundar på heldagskurs hos Mosse. Vi var där i augusti förra gången och hade i läxa att kunna gå med hunden utan några verbala kommandon. När det var Ace’ tur blev jag chockad. Hunden gjorde i stort sett ingenting! Uppgiften var att låta Ace driva fåren helt traditionellt med mig framför och jag skulle korrigera honom med staven, om han inte balanserade upp djuren. Men Ace vägrade att flytta sig och när han gjorde det, blev det helt fel. Jag hade under genomgången innan berättat att Ace fortfarande gjorde inrusningar nu och då i fårflocken och att jag var mycket bekymrad över det. Mosse talade då mycket om bristande ledarskap som orsak. Men Ace hade denna dag med ganska människoovänliga får ingen som helst tanke på att rusa in i någon flock och inte ville han göra något annat heller. Han åt fårbajs och såg allmänt olycklig ut.
Mosse menade, att längre än så måste jag komma med min hund, om det skulle löna sig att komma tillbaka. Han trodde att han kanske hade en alltför dominerande inverkan på Ace, så han lämnade fältet fritt åt mig och Ace, men inget hjälpte.
Helt klart är i alla fall att Ace inte balanserar upp fåren när han går bakom dem. Han kan dessutom gladeligen lämna får bakom sig. Jag måste alltså på ett eller annat sätt förmå honom att ta kommandot över fåren.
Väl hemma gick jag ut i min egen hage och försökte. Visserligen blev det svårt, då min lilla flock går efter mig som om de vore hundar, men Ace rörde sig bättre och jag undvek att ge honom andra kommandon än stanna och framåt. Annars visade jag med min kropp, staven och olika smackningar vad jag fordrade av honom. Nu samarbetade han i alla fall betydligt bättre, men inte helt bra. På något sätt kände jag mig dock trygg. Några inrusningar låg inte alls i luften längre. Jag ska ta en kvart om dagen, med denna träning, så får vi se vad som har hänt i februari när vi ska tillbaka till Mosse igen.
För de flesta andra gick det desto bättre. Kicki och Lexi tränade att göra Lexi fri runt flocken och att få honom att gå fortare på kommando. Han jobbade bra på stora avstånd och har verkligen utvecklats positivt sedan sist.
Marianne S och Nova skötte sig också fint. Nova behöver lära sig att valla mot Marianne och att balansera upp, alltså samma grundträning som jag håller på mig. Men Nova är bara hälften så gammal som Ace.
Marianne E och Jack tränade att få Jack mer fokuserad på fåren och inte be Marianne om hjälp så ofta. Jag var nog inte riktigt närvarande när de var ute hos fåren, för jag minns inte riktigt hur det gick.
Gunnel tränade med Spike som var väldigt låg denna dag. Det gick segt och långsamt och han löd inte riktigt som han skulle, när han skulle gå framåt t ex. Hunden måste peppas. Gunnel har förmodligen liksom jag varit lite för rädd för Spikes inrusningar och bitningar. Något sådant var det dock inte alls tal om nu precis som med Ace.
För mig blev nog behållningen av dagenatt jag kunde ta till mig en del teoretiska kunskaper som jag kanske hört förut, men inte förstått lika klart som nu. T ex det här med att hunden måste vara fri runt flocken. Jaha… men hur fixar man det, har jag tänkt. Nu gick det in, att när hunden börjar låsa sig och koncentrerar sig på fåren och därför har svårt att ta ett kommando, ska man säga hundens namn, så att han får annat att tänka på och släpper fåren för ett ögonblick. När han gjort det och kanske tagit några steg mot sin förare ger man ett nytt sidokommando, om det var det som var meningen. Då spelar det ingen roll åt vilket håll, för då är hunden åter mottaglig. Det är just i sådana situationer som Ace kan ladda och sedan plötsligt rusa in och jaga. Detta kan jag undvika genom att säga hans namn och få honom att för ett ögonblick släppa fåren. Hoppas det är så och hoppas att jag någon gång lär mig, att bli så förutseende att jag kan avgöra när det behövs. Överhuvudtaget ska vi hålla kontakt med våra hundar mycket mer än vi oftast gör, men inte via kommandon utan gärna med namnet eller harklingar, beröm och annat.
