Innan jag lämnar tillbaka Scot ville min granne Ingrid gärna se Scot valla, mycket för att han är så pass nära släkt med hennes Malva. (Scots morfar och Malvas pappa är samma hund). Vi gick ut efter lunch och Scot började. Fåren stod längst bort i hagen, så jag började med att låta Scot hämta hem dem. Han gjorde en väldigt fin utgång åt höger, men fortsatte i samma fart efter kl 12 och ville inte lyda mitt stannakommando. Jag fick stopp på honom först kl 10 ungefär. Sedan tog han hem fåren och jag ville få honom att fösa fåren till andra sidan av hagen igen. ”Framåt” löd han inte, ”tttt” gick inte. Först när jag gav honom ett vänster- eller högerkommando rörde han sig. På nära håll gick det bra att stanna honom och till slut kom jag på att ”Scot, Scot” mjukt och vänligt fick honom att gå rakt fram. Då behandlade han fåren alldeles utmärkt och han kunde i stort sett få dem dit jag ville hela tiden. Han avslutade med att ta dem genom en ränna.
När sedan Malva vallade band jag Scot vid en stolpe för säkerhets skull. Det visade sig vara klokt, för Scot tycker inte om kommandon till andra hundar. Då vill han helst fly fältet, visade det sig. Malva skötte sig bra på långt håll, men har inte lärt sig att gå runt djuren på ett bra sätt, utan då blir det inrusningar. Det gör att Ingrid inte skickar runt Malva och därigenom blir det mest fråndrivning som vi sysslar med. Men Malva är nio år nu i februari och det är kanske lite sent att lära upp henne till en fungerande hämthund.
