Hundens vallningssätt och anlag

Jag funderar mer och mer på hur mycket anlagen respektive förarens inverkan betyder för att få en duktig vuxen vallhund. Med min första hund hade min omgivning en benägenhet att skylla våra misslyckanden väldigt mycket på hundens brist på anlag, då hon råkade komma från föräldrar som inte användes till vallhundar. Jag misstänker dock mer och mer, att mycket av hennes olater hade jag kunnat få bukt med, om jag från början tränat på rätt sätt. Hon var dock min första bordercollie och jag hade till att börja med bara fem mycket välinvallade får att träna på.

Med Ace är det värre. Jag är inte kapabel att avgöra vad det skulle kunna bli av honom med rätt sorts förare. Nu när han är snart fyra år kan jag konstatera att trots att jag själv inte skötte den allra första grundträningen, så är det just grundträning han behöver, då han inte balanserar upp fåren ordentligt spontant. Mosse konstaterade första gången han såg Ace som då var ca ett år gammal, att det var en osäker hund som behöver en mycket tydlig ledare.

Mina kamrater säger alla var och en för sig utan att lyssna på varandra, (om de inte diskuterat detta tillsammans, när jag inte hört det förstås), att Ace säkert instinktivt kunde balansera när han var mycket ung, men att den träning jag utsatt honom för har tagit bort den förmågan hos honom. Från början köpte jag det argumentet, men ju mer jag funderar på det och ju mer jag lär mig genom att titta på andra unghundar och deras ledare, desto mer ifrågasätter jag detta. Jag minns inte en enda gång, då Ace spontant tog ut en sväng runt fåren och försökte balansera dem till mig. Visst var jag mycket okunnig och visste inte hur jag skulle placera mig mm mm, men jag hade ju oftast hjälp av villiga vallhundsförare som berättade för mig hur jag skulle göra. Jag minns bara hur de själva ställde sig och sträckte ut armen med käppen för att bjuda flocken, så att Ace spontant skulle ge sig i väg åt det naturliga hållet och varje gång försökte han lik förbaskat kuta åt motsatt håll!

Visst lärde jag honom att göra fina utgångar och det gör han fortfarande, men en av två saker händer nästan alltid. Antingen tar han ut svängen så till den grad att han tappar kontakten med djuren och följden blir att jag måste stanna honom för att få honom att inte cirkla. Det andra är att han visserligen springer vitt och snabbt i början av utgången, men ju närmare djuren han kommer desto mer saktar han in och dras till fåren för att slutligen komma alldeles för nära. Det senaste händer oftast till vänster, medan det första scenariet ofta är till höger.

Det skulle vara intressant med klonade hundar som man kunde anförtro dels till mig, dels till en superduktig förare, för att sedan kunna studera resultatet.

Om Administrator

Jag är pensionär född 1944 och bor i Stallarholmen på Selaön med min sambo Ove. Jag har tre vuxna söner och fem barnbarn. Mitt stora intresse är att valla får med min bordercollie Ace som är född 2005. Vi har också en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Vallning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hundens vallningssätt och anlag

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *