I går återupptog vi äntligen fredagsvallningen efter en lååång sommar. Vi samlades hos Kicki i strålande sensommarväder för att valla på hennes bagglamm som skulle fara på slakt i början av nästa vecka.
Jag ville träna hämt och jag började med högerhämt för att mjuka upp. Det gick ju ganska bra, så till vida att Ace har lättare att komma runt till kl tolv, när han går höger, men lite snäv är han tyvärr. Sedan startade han alldeles för snabbt och då var jag inte tillräckligt snabb med att försöka få stopp på honom. Jag borde ha sprungit fram mot honom och istället tjatade jag på honom tills han slutligen löd. Att jag aldrig lär mig. När jag senare skickade honom vänster blev det som det brukar och han kom alldeles för nära och saktade in vid kl elva. Sedan skickade jag runt honom och i stället för att stanna honom varje kvarts varv och skicka honom igen hetsade jag honom runt, så att han så att han sprang snabbare och snabbare, men han kom inte längre ifrån tyvärr. På min sista träningsrunda gjorde jag kanske lite mer rätt.
Ace fick också ta in tre baggar i en pytteliten fålla och det klarade han, men sedan ville de rackarna inte gå ut igen, trots att jag skickade runt Ace bakom utanför, när jag då kallade tillbaka honom till ingången med grinden öppen, gav sig ett lamm på Ace och stångade honom ordentligt. Ace gav igen och ruskade sedan på sig och tog sedan itu med nästa, så rädd är han inte. Han klarade också att sedan föra dess tre lamm upp i en mindre hage, där det var dragning dels till de andra lammen, dels till hagen där de går och betar. Då blev jag glad.
