I dag åkte Shep och jag till Agdala och vallade igen. Jag hade försökt att fundera ut, vad vi skulle träna på innan, så att det skulle bli lite mer strukturerat än vanligt. Idag var det fyra små vita fjolårslamm i hagen och precis som förra gången ville ett av dem absolut inte vara med i flocken utan kom gärna springande till mig, så det blev en bra övning att få Shep att hålla ihop flocken. Jag satte ut koner för att träna Shep att ta fåren genom öppningarna. Det visade sig vara väldigt svårt, då ett får hela tiden avvek från flocken, men vi klarade det nästan varje gång i alla fall. Jag försökte komma ihåg att vissla vänster varje gång jag ville att Shep skulle gå vänster, men inte heller i dag reagerade han på visselsignalen en enda gång. Framåt gick inte heller särskilt bra. Bäst gick stoppsignalen, men inte heller den lyder han till hundra procent. Däremot gick röstkommandona över förväntan, åtminstone om jag tar i ordentligt.
När jag hade rastat tog jag in fåren i avlånga hagen och lät Shep fösa med långlina utan kommandon. Han kan komma in i en rytm, där han går väldigt fint, men efter svängen, springer fåren snabbt och då blir det fart på Shep också, så då fick jag reglera farten med långlinan.
Till slut försökte vi dela fåren två och två, men det var inte det lättaste. Att singla gick ju bra, men jag ville verkligen dela dem på mitten också och till slut lyckades vi med det också!! Jättekul!
Det är verkligen härligt att kunna valla utan att behöva ha hjärtat i halsgropen. På måndag ska vi till Skinnskatteberg och få en duvning av Peter Nilsson. Det ska bli jättespännande att höra vad han tycker om Shep och mig.
