Trots att jag lämnade tillbaka Nick till uppfödarna Robban och Grainne Lönnqvist, så var de snälla och bjöd in mig till valpträffen den 28 april 2012.
Vi började kl 11 med fika i trädgården, där solen sken tillräckligt varmt för att sitta ute för första gången i år skulle jag tro. För första gången träffade jag Therese med Jett och Anna med Kitty. Nu kändes det förstås som om jag redan kände dem, eftersom alla varit så flitiga på facebook. Det var jätteroligt att träffa alla hundarna. De var så olika, men ändå på något konstigt sätt lika. Virus är ju min favorit, för han är så lik Ace, Långhårig och trefärgad med mycket distinkta drag i ansiktet. Link var korthårig som sin mor och mycket lik henne liksom Kitty är. Jett är den största och stiligaste, en mycket vacker hund och så har vi ju Nick som är så olik de andra till utseendet, med sin nästan bara svart-vita korthåriga päls och den stora vita bläsen. Sist men inte minst lilla Dess med sina korta ben och lite längre päls.
Efter fikat tog träningen fart och Robban fick jobba. I sex timmar höll han outtröttligt på att jobba med oss utom när vi fikade och åt en mycket god middag ute med grillspett av lamm med utsökta såser till som Grainne trots sin onda rygg fixat till.
Första övningen gick till så, att Robban tagit in ett antal får i en fålla och sedan fick vi träna hunden utanför. Detta är till för att vi ska träna upp kontakten med hunden och så att hunden inte ska kunna flänga in i flocken och ställa till det. Det visade sig vara en nyttig övning även för Shep. Jag har hört talas om den här övningen ända sedan 1996, men aldrig använt den i praktiken. Robban påpekade också att man vara försiktig och inte göra den för ofta, eftersom hunden vänjer sig vid stillastående får.
När alla gjort detta, tog Robban bort fållan och vi fick träna ungefär samma sak på fåren, när de var lösa. Nu blev det svårare, då några unghundar ville in och röja, (ingen var dock dum mot fåren), medan någon inte verkade så intresserad av fåren. Själv gjorde jag läxan som Peter givit mig och jag klarade den inte med godkänt betyg från början, tyvärr. Jag har två egenheter – jag är alldeles för entusiastisk när jag ger mina kommandon och jag är inte tillräckligt noggrann, när jag startar Shep. Nu har så många sagt detta till mig, att det är på tiden att jag ändrar mig, om jag ska ha en chans i vallhagen. Efter lite åthutningar gick det i alla fall bättre. Jag har svårt att hitta balansen mellan att få Shep att ligga kvar och slappna av och att inte få honom att fly trycket från mig, när jag inte är nöjd med hans avslappning.
Nina, Ola och Link har inte vallat särskilt mycket. Nu fick Ola förtroendet att gå in och valla med Link, sedan fåren släppts fria. Det visade sig att han blev mycket intresserad och verkligen lyssnade och tog till sig vad Robban sa. Det är det där med att röra sig och lämna utrymme åt fåren, när man skickat i väg hunden. Jag tror, att de lärde sig massor.
Efter den utsökta lunchen var det så dags att ta ut alla fåren (mer än 30 st) i en större hage. Först tog Robban ut dem i en mellanstor hage och därifrån var det ett dike med ett ganska litet hål som de skulle igenom för att komma ut. Han tänkte skicka någon att hämta Boman, men då frågade jag om inte Shep och jag kunde ta ut dem. Robban såg lite skrämd ut, men gick sedan med på det, om jag lovade vara försiktig, så att inte fåren rusade in igen. Men det gick bra. Om det är något som Shep är bra på, så är det att vara lydig framför allt på nära håll, så fåren sprang lugnt och fint ut på det stora fältet och sedan fick Shep och jag valla där. Robban påminde mig om att det var drag mot fårhuset och jag vallade bort dem en bit. Men som vanligt snävade Shep in lite för tätt intill fåren och Robban kom ut och hjälpte mig. Jag var för slarvig med att visa Shep hur han skulle ligga och jag var för slarvig, när jag skickade honom, förutom att jag använde kommandona alldeles för kraftfullt eller vad det nu var. Helst ska jag viska i alla lägen. Ja, ja.
Ute på fältet hann jag bara se Therese och Jett av unghundarna och då visade sig att den här storleken på flocken passade honom mycket bra. Plötsligt vallade han med stort intresse och flankade fint!
När jag var klar hade klockan hunnit bli 17 och jag hade två och en halvtimmes väg hem, så jag tackade för mig och for i väg. Vad jag förstod fortsatte de andra att valla tills alla fått pröva ute på fältet och då var klockan 18. Oj, vad jag var trött, då jag kom hem vid halv åtta. Ace hade bara fått en liten promenad mitt på dagen, så det var bara att hämta kopplet och gå ut på promenad med Ace och Shep. Att titta på alla bilder jag tog, samt skriva på Facebook fick vänta till söndagen och då hade alla andra redan tackat och kommenterat valpträffen.
TACK en gång till för en mycket fin dag!!
