Vallningskurs med Peter Nilsson i Halland

Tack vare Maud Andersson som jag åkte till Skottland med för fyra år sedan fick jag möjlighet att gå på en vallkurs med Peter Nilsson. Vi höll till i närheten av Hanhals holme i Halland och vallade på Mauds gotlandsfår. Hon hade ett stort härligt fält med ordentligt med drag till fårhuset, vilket enligt Peter är de allra bästa förutsättningarna för att kunna lära hunden något nytt.

Vi var fem äldre kvinnor med varsin bordercollie som mötte upp på torsdagen. Maud hade organiserat fem kursdagar och de första tre dagarna hade det varit strålande sol. På torsdagen spöregnade det till att börja med och vinden var kraftig. Det var däremot inte så väldigt kallt, så jag kunde ta av mig de dyblöta vantarna och ändå inte frysa om händerna.

Alla de andra deltagarna kom från Sjuhäradsvallarna och två av dem, systrarna Gunwor och Solweig Magnusson hade varit med under onsdagen också med hundarna Taggen och Finn. F ö var det Margaretha Högström med sin tvååriga Isak och Maud som tränade Dot som är fem år.

Vi fick börja i en 25-metershage för att visa upp vad hundarna kunde. Peter konstaterade att vi hade gjort vår läxa Shep och jag. Vi klarade alla tre positionerna, d v s att Shep vek ut ordentligt i utgången och stannade kl 12.

Under nästa pass tränade Shep och jag hämt på långt håll. Först gjorde vi det tävlingsmässigt. Margaretha och Isak ställde ut fåren och jag skulle gå med Shep till en tänkt stolpe och skicka honom höger, eftersom draget låg åt höger. Att gå med Shep vid min högra sida till stolpen lugnt och fint, visade sig vara ganska svårt för honom, då han inte var van vid det. Sedan skickade jag ut honom och sin vana trogen gick han ut fint i början men drogs in mot fåren alldeles för tidigt. Jag skulle ropa ”du” åt honom och på det sättet få honom att vakna till och flankera ut, men det hjälpte inte. Då skulle jag stanna honom, vänta fem sekunder och skicka honom igen. Det gick inte heller så bra. Då fick jag springa bort till honom och banna honom och så gjorde vi om processen. Nästa gång gick det mycket bättre.

Sedan la jag Shep vid ”pinnen” och så gick jag själv fram ungefär till mitten och därifrån skickade jag hunden. Detta gjorde jag för att jag skulle kunna korrigera Shep lättare om han snek in igen. Jag tror att han gjorde ytterligare något försök att snika in, men sedan gjorde han finfina utgångar.

När det är ett sådant starkt drag som det var, är det bra att lägga hunden kl 1 eller två, så att inte fåren får för sig att sticka.

När alla gjort sina pass satte vi oss en stund i det vindskydd som Maud och hennes man byggt (tack och lov) och Peter frågade ut oss en och en vad vi lärt oss och vad vi skulle tänka på till nästa gång.

På fredagen regnade det nästan inte alls men det var isande kallt och det blåste väldigt mycket. Men genom att ta på sig dubbla vinterjackor klarade vi oss. I dag var det nödvändigt med vantar, så kallt var det.

I dag kom Gun Karlsson och Irene Lanefalk Andersson i stället för systrarna Gunwor och Solweig. Gun gick med Ea och Irene med Fred.

Precis som på torsdagen började vi i tjugofemman. Peter rekommenderade oss alla att alltid börja våra pass där, om vi hade möjlighet.

I dag fick Shep och jag träna fösning. Det visade sig att jag hade mycket stort behov av det. Jag måste lugna ner mig och planera fråndrivningen mycket bättre än jag gjorde från början. För att det ska gå lugnt och fint måste jag ge Shep kommandon redan när fåren gör minsta tecken att ändra riktning och jag måste se till att han flankar ut ordentligt. Gör han inte det måste jag stanna honom, vänta fem sekunder och ge honom ett nytt flankkommando. Om jag får ut honom ordentligt kommer fåren att stanna. Går han däremot snett framåt, kommer fåren att springa ännu fortare och jag tappar kontrollen.

Peter är suverän på att se vad just det ekipaget som han tränar just då behöver. På vilket stadium man än befinner sig, får man hjälp. De här dagarna var verkligen inspirerande och välbehövliga för den fortsatta träningen efter denna långa, kalla vinter.

Vid lunchtid tände Maud grillen och vi hade med oss mat som vi grillade och på för-och eftermiddagen fick vi kaffe med dopp av Maud, så det gick inte heller någon lekamlig nöd på oss.

Tyvärr gjorde vädret, att jag hellre satt inne i vindskyddet under de andra deltagarna träningspass än stod och tittade på vad de gjorde, så jag har inte så mycket att berätta om de andra hundarna. Några hundar fick träna i långlina, så att man kunde provocera dem och ändå få stopp på dem om något skulle gå över styr, eller helt enkelt visa dem, åt vilket håll de skulle gå.

Någon hund fick träna att få i gång fåren som allt eftersom tiden gick blev allt tjurigare. Det är viktigt att lägga hunden, innan den kommer alltför nära fåren. Då känner sig inte fåren lika hotade och kan då ofta tänka sig att fortsätta gå framåt.

TACK Maud, att du gav mig möjlighet att komma med på den här tvådagarskursen! Jag kommer gärna tillbaka.