Nu när lånetackorna är hemma hos sig igen, var det dags att ta hem slaktlammen och baggen och flytta mina tackor till Mervallahagen. Jag bad Krille och Fog om hjälp, då det kanske skulle bli lite mycket för mig och Ace att klara själva, även om det skulle kunna gå. Det är ungefär 1½ km att gå på vägar, där det också kan komma bilar, om än inte så frekvent.
Jag började med att valla in min tackgrupp i fårhuset. Det var ingen som helst konst. Varje gång de går ur ängshagen brukar de springa upp till fårhuset för att kolla läget, verkar det som. De tar ofta skydd där, när det är dåligt väder och äter hö, trots att gräset fortfarande är grönt.
Sedan cyklade jag och Ace sprang bort till Mervallahagen. Baggruppen stod längst upp på en kulle, väl synlig, så jag tog med Ace till kullen mitt emot och skickade honom sedan höger. Han tog upp alla, men han lyckades inte hålla dem samlade, utan de delade sig, så jag fick parera lite vänster och höger för att få ihop flocken igen. Det tålde inte Ace som började jaga ner ett lamm till mig, medan de andra väntade på andra sidan dalen. Jag fick stopp på Ace och skickade upp honom en gång till höger och den här gången gick det bättre. Han drev fram flocken till mig och lammet och vi kunde ta hela flocken till grinden, där vi stannade och väntade på Krille och Fog. När de kom drev Ace ut flocken ur hagen, där Krille och Fog tog över. Jag stannade och hakade av grinden och ställde den så, att nästa flock skulle förstå att här skulle de gå in.
Fog skötte sig bra och flocken kom hela vägen fram till Västerås (ja, området heter så), men där blev det lite knöligt att få fåren att förstå att de skulle svänga höger, så jag lät Ace hjälpa till. Det resulterade i dagens andra jakt, så sedan fick Fog sköta resten själv och jag tog Ace i koppel och vi hjälpte bara till när flocken inte ville gå vidare, vilket hände då och då. När vi kom ut på bilvägen kom en bil efter, men den fick vackert köra långsamt, tills vi tyckte det var dags att ta upp flocken på fältet, så att bilen kunde passera. Det gick bra. Väl hemma sprang bagglammen in i hagen. Det verkade som att de kände igen sig. Ace tog ner dem i ängshagen och sedan öppnade vi för tackorna i fårhuset och Ace drev ut dem på vägen. Dessa får var inte lika tröga utan de sprang glatt fram längs vägen med Ace efter. Ace vallade dem ända ner till svängen vid Mervalla gård. Även nu kom en bil som ville om, den här gången med en ung otålig man i, men han fick vackert vänta, medan Ace och jag vallade på. Vid gården tyckte jag att fåren kunde svänga in på fältet, så att den unge mannen kunde komma förbi, men det tyckte inte fåren och jakt nr tre var ett faktum. Jag fick i alla fall ganska snart stopp på Ace och fåren svängde in på vägen mot Västerås, så bilen kunde passera. (De fick sig nog en tankeställare, om vad som hade kunnat hända, om de kört om). Sedan tog Krille och Fog över och vallade ända fram till hagen, där fåren genast gick in genom den öppna grinden. Även de kände tydligen igen sig.
Det kändes skönt. Krille och Fog vallade ett tag och sedan tog Ace och jag över och vid tränade delning, något som jag har mycket svårt för. Krille visade mig, hur jag skulle göra och jag klarade det faktiskt två gånger, trots att fåren inte alls ville gå ifrån varandra. Det var riktigt kul!
Så nu var det andra gången vi har utfört ”riktigt” arbete i den här veckan.
