I strålande solsken träffades vi på Lisö och vallade på Mariannes lagom stora ungtackor. De ville bara till sina mammor i fårhuset, så dragningen var mycket stor och de ställde upp väldigt mycket. Mariannes ägor är dock stora och när vi förflyttat oss tillräckligt långt bort, började vi med att träna hämt, eftersom de flesta av oss ska tävla under påsken, antingen IK1 eller VP. De andra hundarna klarade sina 150 meters utgångar med glans, men hade vissa problem att få fram fåren till föraren i framdrivningen, eftersom de var så tröga. Det blev därför ofta ganska krokigt och ryckigt. När det var Ace’ tur gick han som vanligt ut i en stor vid båge till höger, men saktade betänkligt in redan kl tre och drogs in mot fåren. Jag la honom och manade på honom höger och till slut var han bakom och han drev fram fåren. Det var lite svårt att få stopp på honom i början, men sedan gick det bra och han har bra tryck, så fåren kom till mig och jag övade att de ska gå runt mig för att sedan kunna påbörja en fösning.
Marianne hade gjort i ordning en bana som fåren skulle fösas genom och de andra genomförde den, medan Ace och jag nöjde oss med att fortsätt träna hämtet. Inger rådde mig att genast stanna Ace när han saktar farten kl tre eller nio, själv springa fram mot fåren och när jag är i jämnhöjd med hunden ska jag strängt ge honom ett höger eller vänsterkommando. Jag missuppfattade instruktionerna lite och i de följande vändorna gick han lite bättre, så jag genomförde aldrig den övningen till punkt och pricka tyvärr. Det jag också måste tänka på under vallhundsprovet är att verkligen stanna Ace i hämtet om han börjar sakta in och dras inåt fåren, för han lyder ett dubbelkommando, om han ligger och lugnar ner sig ett slag, men inte om jag försöker få honom att lyda när han är på benen och i farten.
