Äntligen fick jag komma till Viktoria Fornander och träna. Vi var i samma hage som hon hade tävling i för en månad sedan ungefär. Viktoria ställde ut fåren åt mig och jag skickade Shep åt vänster. Han gjorde en fin utgång men det gick lite för fort på framdrivningen, för han stannade nog inte tillräckligt länge eller tillräckligt djupt för att lugna ner fåren. Jag fortsatte med fråndrivning och stod kvar vid pinnen då jag tyckte att jag hade Shep i min hand, då han gick ner till första grinden och igenom den. Sedan skulle han upp med dem till nästa grind som som står uppåt skogen till. Då kände fåren av dragningen och började pinna på, varpå Shep ökade farten, men han lyckades inte fånga upp allihop, utan ett får for åt upptaget till och de andra åt andra hållet. Jag lyckades till slut få stopp på Shep men det var för sent, för fåren ville inte vara med längre utan trängde sig ut från hagen vid en ingång längst upp i hagen och sedan in i nästa hage. Shep och jag gick dit för att hämtahem dem, men då kutade ett får i väg och försvann, så jag hade bara tre får kvar att ta hem. Ridå. Viktoria tog med sin hund Baronen och letade efter det men hittade det inte, så hon gick tillbaka och ställde ut en ny flock åt Shep och mej. Nu skickade jag höger och Shep gjorde överslag så det stod härliga till. Jag tog tillbaka Shep och skickade honom igen och så försökte jag stoppa honom på utgången, men han lydde inte. Jag tog tillbaka honom igen och gjorde om utgången och den här gången stoppade jag honom tidigare och då lydde han, men det fick till följd att det blev en väldigt vid utgång. Så där höll jag på och till slut gick Shep på tårna och lydde min minsta vink. Då gjorde vi en delning också och tog in fåren i fållan. Det gick bra. Tänk, att det ska vara så svårt att få Shep att gå ut ordentligt från början, trots att det alltid slutar med att han gör riktigt fina hämt och allt annat också.
Det kändes väldigt skämmigt och jag har fortfarande en liten klump i magen över att vi gjorde bort oss så. Jag ringde nästa dag och hörde om tackan återvänt och det hade hon (nog). Det var ju skönt i alla fall.
