Anna kom och tränade Zin i dag och då passade jag på att träna Shep också med Annas benägna bistånd.
I första omgången tränade vi utgångar. Fåren står så långt bort som möjligt och jag går till ungefär mitten. Jag står med ryggen mot Shep och tittar på fåren. Sedan tittar jag över axeln på Shep och kallar honom till mig. Förhoppningsvis springer han då rakt mot mig, tills jag ger honom ett sidokommando. Om han då inte går ut tillräckligt långt från fåren stannar jag honom, hotar honom med ett ”duu” och ger honom ett nytt sidokommando med mjuk och snäll röst. Framför allt vänster var svårt med till slut gick det riktigt bra och jag behövde inte stanna honom! Kul!
Det mest besvärande för mig själv är att trots goda avsikter glömmer jag mig och ger för hårda och hetsiga sidokommandon. Om jag bara kunde komma ihåg att hota med ”duu” och sedan vara snäll och mjuk på rösten skulle mycket vara vunnet. Det här har jag kunnat teoretiskt i många många år, men jag tillämpar det fortfarande alltför sällan, oftast först när någon påpekar det!! Tur att jag har vänner i fårhagen som kan instruera mig!!
Andra omgången gick jag till staketet och lät fåren stå mellan mig och Shep. Sedan kommenderade jag honom vänster eller höger beroende på åt vilktet håll fåren sprang. Samma sak här, när jag gjorde det med ”duu” och snälla kommandon fixade Shep det alldeles utmärkt och till slut sprang han helt parallellt med fåren i stället för att gå in mot dem, vilket var min avsikt med övningen. En mycket bra träning, som jag kan rekommendera alla som har en hund som inte vill släppa fåren i sidled i närheten av flocken.
Att hota en sådan hund redan i utgången i ett långt hämt är kontraproduktivt, för då lär sig bara hunden att bli alltför vid, vilket medför att han lätt tappar kontakten med fåren och gör han inte det, har han en tendens att ändå komma in för snävt!
