I dag kunde Ace och jag valla utan det minsta dåligt samvete, eftersom han fått vila i två dagar, då jag varit upptagen av Mälarmårdens vallhundstävlingar. Ace låg i bilen hela dagarna, utom de stunder då jag tog ut och rastade honom. Han låg tyst och snällt och gjorde inget väsen av sig alls, men när jag tog ut honom, ansåg han att det var han som borde valla i stället för de hundar som var ute på fältet just då.
Ace klarar riktningskommandona allt bättre, men gör fel då och då, så jag blir tvungen att säga hans namn för att få honom riktigt uppmärksam på vilket håll jag vill att han ska gå. Då går det bättre. I dag stod jag kvar i stora hagen på en fläck och lät Ace driva in fåren i 25-metershagen enbart med hjälp av min röst. Det gick över förväntan bra. Vid något tillfälle blev jag kanske tvungen att gå några steg framåt för att peppa honom att gå framåt, men f ö klarade han det helt själv och jag stod nog minst 20 m bort.
När fåren väl var inne i 25-metershagen gick jag bort till fållan och Ace fick ta in fåren där. Det var hela flocken, så det blev ganska trångt vid ingången och några tackor ställde upp sig och ville inte. Vi gav oss dock inte och efter ett tag gav fåren med sig och travade in i fållan. Att ta ut dem igen, var inga som helst problem. Ace är lugnet själv och stannar snällt kvar bakom fåren, trots att de rusar ut det fortaste de kan, när han kommer bakom. Synd, att de tar bort fålla ut i nästa års lokalprov, om vi inte hinner göra något i år.
Det vi har kvar och det är ju inte så lite är att få Ace att gå djupt bakom fåren. Än så länge vill han oftast in väldigt snävt och då kan det i enstaka fall fortfarande bli jakt, om jag står långt borta från honom och fåren.
