I början av oktober hade Kåre och Inger Tallbäck bjudit in Mosse Magnusson och Lotta Fornstedt som numera bor i Skottland hem till sig för att hålla två tredagarskurser i vallning. Jag fick möjlighet att gå kursen för Lotta tillsammans med sex andra deltagare och hundar.
Det blev en intressant och lärorik kurs, även om jag i stort sett vet, vad jag bör träna Ace på och vilka hans svagheter är. Vissa av dem tycks vara hart när omöjliga att rå på. Vi fick börja inne i en 25 meters hage, där jag fick visa upp Ace. Han flankar inte ordentligt, inte i vänstern i alla fall och jag måste trycka ut honom mer, för annars kommer han för nära fåren och skrämmer dem, så det fick jag träna på. (Inte lätt). Men sedan fick vi också träna delning och det var riktigt roligt, för så långt brukar jag aldrig komma med Ace på de kurser jag gått förut. Vi fick börja intill ett staket, för där är det lättare att få dem att gå åt var sitt håll. När jag väl fått in lucka och kallat in hunden i hålet, gäller det att visa honom tydligt vilka får han ska hålla och låta honom valla bort dem ganska länge, så att han är helt säker på sin uppgift. Först därefter kan jag ge honom ett vänd om kommando. Då ska han bara vända och inte rusa åt andra hållet. Först när jag säger till får han fösa bort den gruppen. När jag sedan ska föra ihop grupperna bör jag göra det, så att inga missförstånd sker.
De andra deltagarna hade väldigt olika sorters hundar, trots att många var i 2-3 års åldern. En var allför beroende av sin matte och gjorde ingenting utan att kolla in henne, en ville rusa in i flocken, trots att han egentligen var duktig på att hålla ut i flankerna och en gjorde lite som hon ville, p g a att det var svårt för matte att vara riktigt bestämd. En av hundarna blev jag riktigt förtjust i. Det var Sanna som ägdes av ukrainskan Ina. Hon var drygt två år och en avkomma efter Mosses Jim och en tik som heter Star. Nu har jag sett tre fina jimavkommor och då Lotta berättade att Jim och hennes Bet ska paras nu i höst, kunde jag inte låta bli att beställa en, om det blir så många, så att det räcker till mig.
En kommentar till Vallkurs med Lotta Fornstedt