I går var Shep och jag och vallade hos Kåre och Inger. Jag hade innan jag kom talat om, att jag ville träna långa hämt. Det första Shep fick göra var att hämta hem alla bagglammen som stod långt upp i hagen. Det gick bra, men som vanligt var Shep för grund i upptaget.
Så först började jag träningen med att hämta enligt Jörgens modell på trettio meter och det gick ju bra. Sedan prövade vi igen att ställa fåren långt bort, men nu fick Shep för sig att han måste springa ut jättelångt redan från början, vilket innebar att åt ena hållet sprang han ända upp till tjugofemman, där den icke vallande fårflocken stod och åt andra hållet sprang han långt in i skogen. När jag då i det andra fallet stoppade upp Shep smög han längs skogkanten, men gjorde sedan en vid sväng i slutet på mitt kommando. Jag ville dock ha ut honom i slutet helst utan stödkommandon och då tog Kåre och Bell ner fåren till andra ändan av hagen, jag la Shep på kanske 300 m och sedan gick jag fram till hälften för att sedan skicka Shep och sen sprang jag framåt det fortaste jag kunde för att hota Shep uppe vid fåren. Det gick ganska bra, men Kåre tyckte att jag startade min språngmarsch lite för sent och att jag borde gått ännu längre upp mot fåren, innan jag skickade Shep. Jag var i alla fall mycket nöjd med träningen och tyckte att Shep både gjorde framsteg, men också överdrev lite i början genom att gå ut för långt i början. Det är alltid en avvägning med allting.
Sedan tränade vi fråndrivning, vilket efter en stund gick riktigt bra. I slutet drev Shep fåren mot tjugofemman och då gick det för fort, så jag skickade ut Shep att stoppa fåren. Efteråt frågade Kåre som gått in före mig, om Shep bara pinnade på i det läget, eller om han la sig i draget och stoppade upp fåren självmant. Där fick jag mig en tankeställare, för det gjorde han ju inte. Det finns mycket att träna på!!
När vi kom fram till tjugofemman fick Shep hämta upp de två lamm som stod utanför och som inte velat vara med från början och jag tränade lite delning. Ett lamm var mycket ovilligt att vara med, men det klarade Shep, så det gick bra.
Det kändes om en mycket nyttig träning, men jag borde göra det nästan dagligen fram till nästa tävling. Hemma går det ju inte så länge jag är ensam och nu har bonden satt plogen i jorden, så stubbåkern är också borta och min egen hage är lite för liten. Shep vet där att det är staketen som gäller, så när någon håller fåren åt mig blir det riktigt fina utgångar och upptag där!
