Nick tränas

Träningen av Nick går nu mest ut på att få honom lugn och tyst. I går började min vattengympa och eftersom det regnade och var svalt ute, la jag båda hundarna i bilen, så att Ove skulle få lugn och ro under tiden. När Nick märker, att han ska åka bil går han helst och gömmer sig, så jag får bära honom till bilen, men väl där är han alltid tyst under färden. (Tack och lov för det).

När vi kom fram till badet och jag stannat motorn, började han dock skälla, så det kändes inte riktigt bra. När jag kom tillbaka, var han dock tyst, så jag tror inte han höll på så länge, för han brukar kunna hålla sig i sällskap med Ace.

Dagen fortsatte med att vi gick till tackorna för att se att de var på plats och att de hade vatten. Så fort vi närmare oss hagen blir Nick mycket alert, han drar och vädrar och vill fort till hagen, så när vi kom fram la jag honom med hjälp av godis och lät honom ligga lugnt, tills han slappnade av. (Vi såg inga får). Trots det tog det lång tid, innan han lugnade ner sig och när jag sedan gick bort för att kolla vattnet och han fick ligga kvar, skällde han. Det blev en ny paus och först när han var riktigt lugn gick vi vidare. Vi gick längs bilvägen som går längs ena sidan av hagen och det kom ganska många bilar, något som Ace genast reagerar på och slänger sig ner i backen. Nick är däremot inte särskilt intresserad av bilarna utan fokus låg hela tiden inåt hagen. I slutet av hagen, såg jag plötsligt fåren mellan några buskage och jag försökte hindra Nick från att se dem, men de såg oss och det räckte, för att de skulle sätta fart och fly inåt hagen. Då prasslade det förstås till och Nick såg dem. Nu hjälper inget godis i världen. Han ska till fåren. Att läggga honom och få honom att lugna sig var nästan ogörligt, men jag gjorde ett tappert försök.

På hemvägen tog vi vägen förbi grannens hästar och när Nick fick syn på hästarna lät jag honom vara en stund, eftersom han var tyst, men till slut klickade jag för att vända uppmärksamheten till mig. Då började hundskrället skälla i stället!! Så klickersignalen har blivit en väckarklocka för att det är fritt fram att skälla på hästarna, hur han nu kunde få det till det. Jag fick ett styvt jobb att mata honom med godis för att hålla tyst på honom och det lyckades inte särskilt bra. Nästa gång ska jag pröva att ge honom godis direkt, innan föregående klickning, så får vi se om det går bättre. I förrgår var han nämligen tyst, när vi gick förbi, så det går ett steg fram och två tillbaka hela tiden, känns det som. Nåväl, två steg fram och ett tillbaka då…

På kvällen kom Anna L och vallade hos mig med Flynn och då hade jag lagt Nick ensam i bilen en bra stund innan och stängt luckan och si, han höll sig tyst nästan hela tiden, medan hon vallade. Bara när vi kom tillbaka och hon bytte hund, kom det lite skäll, men han tystnade igen. Det ska nog ordna sig till sist.

Om Administrator

Jag är pensionär född 1944 och bor i Stallarholmen på Selaön med min sambo Ove. Jag har tre vuxna söner och fem barnbarn. Mitt stora intresse är att valla får med min bordercollie Ace som är född 2005. Vi har också en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *