Nick, 9 månader

Så har det då hänt!! Jag hade bundit upp Nick, så att han kunde passa fåren medan jag la in hö på foderbordet. Jag hade bundit honom med två koppel för säkerhets skull. Trots att han gång på gång har gått på en nit kastar han sig då och då ut för att komma åt fåren. I dag lyckades han med det han var ute efter. Mitt fina halsband som min granne Ingrid har tillverkat i läder höll inte för trycket utan slets av och vips var Nick lös och ledig och sprang som en galning efter fåren. Jag skrek lika galet, men vad hjälpte det? Nick fick loss ett får och försvann i skogen. Kvar stod fem får och jag och tittade oss hjälplöst omkring. Ingen Nick och inget får så långt ögat kunde nå.

Efter si så där hundra år och lika många oroliga tankar kom Nick lunkandes tillbaka på stigen utan får och utan att ens se andfådd ut, utan ganska nöjd. Jag såg framför mig hur tackan låg död i ett buskage, men eftersom det var dags för morgonpromenaden med grannen gick jag från hagen med båda hundarna i ett säkert grepp. När jag kom till vår mötesplats bad jag Ingrid att komma med till hagen för att räkna in fåren och det gjorde hon. Vi tog var sin riktning och efter en liten stund kunde vi konstatera att alla sex var vid liv och såg ut att vara vid god vigör dessutom.

På förmiddagen gick jag sedan ut med Nick i långlina och tog den vanliga vallningsrundan. Fåren uppträdde precis som vanligt och Nick också. Alltså relativt lugnt.

Om Administrator

Jag är pensionär född 1944 och bor i Stallarholmen på Selaön med min sambo Ove. Jag har tre vuxna söner och fem barnbarn. Mitt stora intresse är att valla får med min bordercollie Ace som är född 2005. Vi har också en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *