Hemma i fårhagen igen

Anna L ville komma hit och valla vid 10-tiden i dag. Jag skyndade mig att äta frukost efter morgonpromenaden och tog Nick i långlina och gick ut i hagen för att pröva ensam, innan Anna kom. Jag försökte göra som Peter lärt mig och det gick riktigt bra, även om mina får sprang fortare än Peters och Nick fick upp farten ordentligt. Det tog tid, innan jag fick stopp på honom, när jag ville avsluta, men inga större katastrofer hände.

Anna kom och hon tränade med Flynn. Det gick mycket bra. Flynn delade fåren i två grupper och tog först ut den ena ur tjugofemman. Efter ett tag tröttnade tackorna i lilla hagen och försökte springa bort till den andra gruppen, men Flynn stoppade dem effektivt.

Under tiden hade jag Nick i bilen och när jag kom upp för att hämta honom, var han faktiskt tyst!!!

Så skulle jag visa Anna hur Nick vallade mina får, men då gick det inte så bra längre. Nick blev som tokig och jag också. Anna säger att jag skriker så uppgivet, att Nick inte tycker att han behöver bry sig om det. Vi fick hjälpas åt att få stopp på Nick och när jag till slut fick till min allra argaste och strängaste röst, fick jag till slut Nick att lugna ner sig och börja valla. Så länge han var avslappad och lugn fick han valla, gick han för nära och började bli spänd, måste jag bryta honom dels genom att stå rätt, dels genom att slå en vante mot benet. Det lyckades riktigt bra till slut. Sen ser jag tydligen ut som att jag sålt smöret och tappat pengarna, när jag ska avsluta vallningen och lägga Nick i balans. Jag ska se ut som en stöddig handbollsmålvakt säger Anna, så kommer det också att gå bra.

Nu ska jag valla i tre dagar och vila i fyra, så i morgon blir det ytterligare några pass, om det inte ösregnar. Det är så roligt!!

Om Administrator

Jag är pensionär född 1944 och bor i Stallarholmen på Selaön med min sambo Ove. Jag har tre vuxna söner och fem barnbarn. Mitt stora intresse är att valla får med min bordercollie Ace som är född 2005. Vi har också en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *