Kanske var det faktiskt så, att bonden lämnat en bit till mig att valla på, för en stor bit av stubbåkern är fortfarande oplöjd.
I förrgår kom Anna och Krille för att valla. När vi tog ut halva flocken ur skogshagen gick det lite för hetsigt till och det visade sig att Shep tagit en tacka i bakbenet, så att hon blödde. Det blev till att fånga in henne och förbinda henne och sedan leda tillbaka henne till flocken i skogshagen, innan vi kunde valla.
Anna höll fåren långt ner på stubbåkern och jag skickade Shep höger. Han gick ut lagom mycket och kom nog ganska långt bakom också innan han började framdrivningen. Den gick dock alldeles för fort p g a att fåren hade dragning hemåt. Hade inte fåren stannat vid mig, hade jag tappat dem, så Anna rådde mig att genast skicka ut Shep för att stoppa fåren på framdrivningen.
Sedan ställde vi fåren där de var och Shep och jag gick ner åt andra hållet, så att vi kom ifrån draget. Jag skickade på ca 150 m även den här gången åt höger. Den här gången gick han ut väldigt lagom och fick ett mycket fint djup. Jag stannade honom bakom fåren, men sedan gick han fram mot fåren lite för fort, för nu ville fåren inte röra sig ur fläcken. De kände sig hotade och var beredda att gå till anfall mot Shep. Det gick inte att driva fram dem, tyvärr. Jag skulle ha stannat Shep just när fåren började gå mot mig, så att de inte känt sig så hotade, sa Anna. Hade han sedan haft lite längre avstånd hade de nog börjat gå, trodde Anna.
Jag slutade där, för middagen var klar hemma.
