Så var det då dags att åka till Eknäs och tävla IK1 med Shep, min guldklimp. I ryggen hade jag kursen med Peter Nilsson hos Maud i april, banträning hos Sanna, en vallning i Hista samt mina dagliga rundor i skogshagen här hemma. Inte mycket hämtträning på långt håll alltså. Dessutom kände jag mig inte hälften så nervös som jag brukade….
Jag hade startnummer 26, så väntan blev lång. Trevligt sällskap hade jag också och två hundar som skulle rastas nu och då. Kameran i högsta hugg. Jag kände mig splittrad och ofokuserad. Tittade inte ordentligt på något ekipage egentligen. Plötsligt var det vår tur. Jag skickade vänster. Nästan alla andra hade skickat höger. Shep ut som en pil, men när han skulle tillbaka till mig, drog fåren åt….var det vänster eller höger???? Jag fick tänka länge och under tiden drog fåren ännu längre åt höger…ja just det, höger var det. Äntligen visslade jag , eller ropade ”away” och fåren kom åt mitt håll…äntligen. De gick i en vid , alldeles för vid sväng runt mig och så började vi fösningen. Shep hade bråttom, men jag fick ner tempot efter hand, med ganska många stopp. Fåren kom igenom grindarna ordentligt med sprang upp lite för långt, innan Shep hämtade upp dem och började fösningen åt andra hållet. Även de grindarna klarade vi och linjen var nog ganska rak. I drivningen tog vi det lugnt men jag tänkte på att få upp Shep på benen hela tiden så att vi inte skulle få avdrag för passivitet. Vi kom fram till pinnen och skulle till att dela. Det var inte lätt!! Vi höll på och höll på. Fåren sprang ihop igen hela ti!den. Till slut blev jag riktigt arg och så klarade vi det! Skönt, för fållan var barnsligt enkel. Ändå lyckades ett får springa runt en gång, innan vi fick in dem. Klart! Men så många gånger jag sagt vänster när jag menade höger och tvärtom. Stackars arma hund!!
Protokollet visade att Shep varit för ”tight” uppe vid upptaget och sen gick ju allt åt skogen pga av mina svårigheter med vänster och höger, så på framdrivningen hade vi bara ett enda poäng kvar! På drivningen fick vi dock fullt, alltid något som jag lärt mig. 62 p blev det och det var ju en bättre utdelning än jag förväntat mig. Men 27 på hämtet är en katastrof.
Dagen därpå försökte jag skärpa mig. Jag tittade noggrannare på ekipagen före mig och memorerade riktningarna innan jag gick ut. I dag skickade jag höger. Banan var likadan, men åt andra hållet. Jag fick stopp på Shep i upptaget och han fick fåren att springa rakt genom framdrivningsgrindarna, men alldeles för fort. Sen slog det slint i skallen på mig i alla fall! Jag tog fåren runt pinnen åt fel håll och började driva mot samma grindar som föregående dag, så Gunnel Boström, domaren ropade till mig att jag gick fel!! Ridå! Vi vände och sen gick det någorlunda fram till pinnen, men tydligen var jag av linjen på drivningen, trots att jag tittade mycket noga. (Domaren drog 5 p). Väl framme vid delningen gick det fort. Jag fick en lucka på första försöket och visade tydligt vilken flock jag ville ha och Shep tog lydigt bort dem tillräckligt mycket. I dag var det en smal ränna och till att börja med såg det ut som om vi skulle klara den på först försöket, men icke! Fåren sprang bredvid och så var snurret i gång. Vi lyckades aldrig få in dem tyvärr, så tiden tog slut.
Hämtpoängen blev bättre i dag, men inte bra, 35 p. Hur ska jag lyckas lära Shep att gå ut ordentligt i upptaget, så att han kan driva fåren lugnt till mig?? Jag klarade det ju under Peters överinseende, men inte nu. Vi fick i alla fall 10 p på delningen samt kommentaren ”bra”. Alltid något.
När jag kom av banan sa Gunnel Grundfelt som var där och tittade, att kärringar som jag inte borde hålla på med sådant här och hon har kanske rätt, i alla fall om vi har ambitionen att få några höga poäng, men atmosfären på tävlingsplatsen är så trevlig, vädret så vackert, maten så god, så jag tänker fortsätta i alla fall. Jag får väl fortsätta att harva i ettan tills Shep blir pensionär vid si så där 10 års ålder. Några lite aparta tävlande sätter väl krydda på tillvaron!?
