I går var Shep och jag och vallade hos Waiwi i Ärla. Vi var hos kompisen Lisbeth, men det var Waiwis får. Det var väldigt roligt för fältet var jättestort och Waiwi började med att ställa ut fåren låååångt borta åt Shep. Första gången såg han dem inte, så han skar, men sedan när han fått klart för sig var de stod, hämtade han upp dem på ett föredömligt sätt, stannade i upptaget på min vissling och tog dem sedan lugnt och metodiskt till mig, trots ordentlig dragning in i skogen och skuggan. Det var faktiskt en fröjd att valla och det skulle vara så roligt om vi kunde visa vad han kan på en tävling också.
Jag tränade också fråndrivning, men där blir Shep lite osäker när jag är långt borta. Han stannar och vill inte fortsätta. Waiwi tipsade mig om att själv börja gå några steg för att få igång honom och sedan stanna. Då gick det lite bättre, men efter ett tag vänder han sig om och frågar ängsligt om det verkligen är sant att han ska driva bort fåren sååå långt utan att jag kommer med som stöd. Där har jag lite att bita i. Jag vill ju så gärna att vi ska kunna tävla i IK2 och nu tror jag att han skulle klara hämtet. Förutom det här problemet i fråndrivningen har jag fortfarande svårigheter med att vissla så länge som en hel IK2-bana kräver. Jag har i alla fall köpt ytterligare en pipa, så jag kan byta när den första är oanvändbar av saliv, men jag har nog lite för lite nyanser i mitt visslande. (”Framåt”, ”stanna” som för Shep oftast betyder ”ligg” samt ”höger” och ”vänster”. Jag skulle behöva introducera ”sakta” och skillnad mellan ”stanna” och ”ligg”. Det är verkligen jätteroligt att ha sådana prolem, i stället för hur jag ska lyckas få hunden att hålla sig lugn och inte börja jaga….
Tre IK1-or i den här veckan blir det. Det ska bli spännande att se hur det kommer att gå.
Bilden är tagen för ett år sedan, men på samma plats.
