Den här tävlingshelgen började inte så bra. Jag packade in hundar och bagage och körde ner till Bohuslän i fredags. När jag kom till Kungälv tog jag fram min iphone och ringde min svärdotter för att tala om när vi skulle vara framme. Sedan la jag telefonen under mig på sätet. Väl framkommen på Tjörn tog jag allt bagage som låg i passagerarsätet, öppnade bildörren och steg ut och slängde sedan igen dörren, vilket inte riktigt gick för det var något i vägen. Till min fasa såg jag, att det var iphonen som ramlat ner och lagt sig mellan bildörren och när jag stängde dörren kom den ordentligt i kläm och mosades till oingenkännelighet. Så nu har jag ingen mobiltelefon mer.
På lördagen tävlade Shep och jag på Orust på ett alldeles underbart naturreservat alldeles vid vattnet. Solen sken och vi hade startnummer 16. Snabbt upptäckte jag att det var mycket svårt. Fåren av rasen dorset var mycket känsliga. De tyckte inte om veka hundar och de tyckte lika lite om för starka hundar som kom för nära. Då sprang de som om de hade eld i baken. Jag tänkte att kanske kanske skulle fåren ändå passa Shep som ändå är ganska kraftfull.
Så blev det inte på lördagen. Vi fick en av de sista flockarna före lunch och jag skickade vänster som de flesta hade gjort. Shep stannade visserligen i upptaget men ganska nära fåren och när han sedan började gå sprang fåren som skjutna ur kanoner helt snett ut åt höger och jag hade all möda i världen att stoppa dem nere vid pinnen. (”Nästan jakt” stod det i protokollet). Fösningen gick inte bättre. Shep började gå mot dem och fåren sprang rakt bort från linjen. Shep sprang för att hämta upp dem och fåren sprang lika fort åt rakt motsatt håll. Genom ett under kom vi fram till delningsringen och lyckades efter många om och men dela dem. Men in i fållan ville de inte och förresten var tiden snart slut…. ridå. 40 p allt som allt och näst sämst av dem som fick poäng. Visserligen bröt 13 ekipage, men det kändes inget kul.
Så det var med blandade känslor jag körde tillbaka på söndagen. Då startade vi strax efter lunch och fåren såg lite lugnare ut. Det var mulet och hela tiden risk för regn. Jag pratade med fårägarna som berättade att fåren aldrig förut hade vallats i smågrupper, utom under invallningen och att några tackor bott ensamma ute på en ö och det var de som kom ut sist i den stora gruppen för de gömde sig så gott de kunde eftersom de var väldigt skygga.
Mitt mål denna sommar har varit att klara hämtet, d v s att Shep skulle gå ut ordentligt bakom fåren i utgången och att jag skulle få styr på honom i framdrivningen, så att vi fick behålla många poäng där. Utgången och upptaget hade vi klarat ett par gånger, så även på lördagen, men aldrig framdrivningen. På de sista tävlingarna har jag bara haft några få poäng kvar.
Jag bestämde mig för att skicka höger den här gången även om Shep kunde bli alltför vid åt det hållet. Jag höll andan och skickade honom. Vad får jag se? Jo en hund som går ut alldeles lagom mycket, kommer in långt bakom och stannar på mitt kommando lite för tidigt. Jag skickar honom lite mer höger, stannar honom och låter honom sedan starta fåren som står och mumsar kraftfoder. Han tar dem lugnt och metodiskt rakt mot framdrivningsgrindarna och genom dem. (Ingen av de 10 föregående ekipagen hade lyckats med det). Sedan gick det lite fortare för jag såg inte hunden och trodde att han stannat längre upp vilket han inte hade, så svängen runt stolpen blev mycket för vid. Fösningen mot nästa grindpar gick fint, vi klarade grindhålet och svängen blev kanske inte så bra och lite vingligt på nästa ben, men grindarna gick bra igen. Så drivningen som vi lyckades med till hälften och sedan fållan. Efter lite meckande fick vi in fåren och jag tog överlycklig ut fåren och började genast dela fåren, vilket fick bra. Jag undrade bara varför jag inte fick klartecken från domaren och vände mig om och fick dels se att grinden var öppen och att domaren var på väg mot mig. Ridå!! Jag blev diskad!! Sheps och mitt bästa lopp någonsin och jag blir diskad eftersom jag glömt att stänga grinden!! Jag noterade senare att jag förmodligen hade fått 78, 79 eller 80p, beroende på vad domaren värderade delningen till och därmed hade vi kommit 3:a! Vårt bästa tidigare är 13 onde plats!
Men det gör egentligen inte så mycket, eftersom publiken och jag såg hur duktig Shep var och den känslan när han drev fram fåren i hämtet kommer jag alltid att leva på. Vi fick 16 poäng kvar på framdrivningen och fullt på både utgång och upptag, så så mycket bättre kunde inte bli. Mitt mål är ju uppfyllt. Nu har vi klarat alla moment i en IK1-tävling, även om det varit på olika tävlingar. Jag är så stolt över Shep och faktiskt också över mig själv. Att jag glömde grinden var klantigt, men inget som hade med vallningens kvalité att göra. Jag kunde styra hunden den här gången!
