I dag gick jag ut med Nick i vallhagen igen. Den här gången tog jag inte med Ace som ”hjälp”, eftersom jag inte ville riskera någon jakt, då tackorna förhoppningsvis just blivit betäckta.
I stället höll jag hårt i långlinan och lät Nick fösa in fåren i tjugofemman. Det gick förvånansvärt lätt. Väl inne i hagen gjorde vi som vi brukar. Nick fick smyga på fåren och jag stannade honom, om han kom för nära eller när fåren började röra på sig. Till min stora glädje fick jag Nick att både stanna och lägga sig, när jag sa till. Ibland måste jag vara riktigt sträng, men han la sig i alla fall. När han sedan spontant fick gå gick han ofta vida svängar för att försöka komma runt tackorna. Men det vågade jag fortfarande inte låta honom göra, då jag inte ville förlora kontrollen.
Det märks i alla fall tydligt, att Nick blivit äldre och något lugnare, så mina förväntningar stiger på att det ska kunna bli en riktigt bra vallhund av honom.
