Det har blivit ganska många gånger i hagen utan att jag sedan har kommit mig för att berätta om det. För det mesta upprepar jag mig ju också, så det gör kanske inte så mycket.
Förra söndagen hade vi vår första uteträning på vallkursen med Sanna. Sanna hade tagit ut fyra får i en inte alltför stor hage och där fick vi träna framför allt fösning i lina, eller grundträna hunden på att gå runt och stanna i balans, om det var en unghund. Sanna berättade också, hur vi kunde träna hunden att gå runt flocken och komma i obalans genom att klappa på benet och kalla på den, när den var uppe klockan tolv. I början är det då viktigt att vara nära fåren.
Ace och jag fick börja och först föste vi fåren. Sanna noterade då, att Ace gärna gick ett par steg extra, när jag stannade honom. Hon rekommenderade mig därför att använda linan och trampa på den samtidigt som jag stannade honom, men att jag var tredje gång inte trampade på linan utan då skulle jag bara använda rösten. Sedan stod Sanna hos fåren och Ace fick hämta fåren på ganska långt avstånd. Problemet är då att han gärna sugs in mot fåren när han närmar sig kl 12 och att han inte stannar direkt, när ropar stanna och då får jag lätt panik i rösten, när jag ropar stanna igen och då är det lätt hänt, att det blir en inrusning. Nu blev det inte det, mycket tack vare att Sanna stod vid flocken och hindrade Ace att göra dumheter. Sanna menade därför att jag ovillkorligen måste träna på kort håll ända tills Ace lyder mina kommandon på första försöket och att han går ut ordentligt från fåren i cirkeln åt båda hållen. Detta fick vi i läxa.
Måndag, tisdag, onsdag och lördag har vi tränat på detta i min hage. Jag har tagit med mig havre för att låsa fåren och sedan har jag skickat runt Ace och skickat fram honom att ta dem till mig. Så har vi föst fåren enligt Sannas modell. I dag introducerade jag visselsignalen ”stanna” på allvar och den lydde Ace tvärt! Det var roligt att se.
Varje måndag tittar jag på TV4+ och ”The dog Whisperer”. Cesar Milan tränar där den ena hundägaren efter den andra och deras problemfyllda hundar. Något som han ideligen återkommer till, är att vi som förare måste vara så lugna och bestämda, att vi med vår energi talar om för hunden, att han kan lita på vårt omdöme. Då kan hunden slappna av och lyssna på vad vi vill. Är hunden däremot osäker på om husse eller matte klarar situationen, är de mer benägna att ta över och reda upp saker och ting på sitt eget sätt, vilket oftast betyder kaos.
Jag tror, att det är det här som har hänt, när Ace rusar in i fårflocken. Fåren vill fly, jag får nästan panik och utstrålar osäkerhet både i kroppspråk och röst. Då rusar Ace i väg utan att tänka sig för och när han väl rusat, tar jaktinstinkten över och jag får inte stopp på honom. Därför är det alltid viktigt att börja väldigt lugnt och se till att hunden och helst fåren är lugna, åtminstone när vi börjar. Då lyssnar Ace och jag känner mig tryggare och gör kanske lite mer rätt.
