Äntligen var det dags att få valla i Sorunda en fredag. Jag har inte varit där för att valla sedan i våras. Fåren är så annorlunda mot mina, så jag tyckte att det skulle bli spännande att se hur vi klarade dem nu. I våras skrämde Ace nästan livet ur dem bara genom att visa sig.
Tyvärr började vi med att ställa till en hel del besvär. Inger sorterde bort alla får utom fem med Tex. När hon gjort det gick Ace och jag upp för att börja valla på dem, men hade inte vett på att vänta tills de andra fåren hade försvunnit ut ur hagen. Resultatet blev att Ace fick fart på de fem fåren som sprang och fick syn på kompisarna och sällade sig till dem. Ridå! Inger fick börja om. Nästa gång lät jag Ace passa de fem fåren, medan den övriga flocken vallades bort ur hagen. Sedan tränade jag Ace att fösa fåren så pass lugnt att de inte skulle fly. Det gick någorlunda bra så länge vi befann oss uppe på kullen, bakom dungen (se bilden) långt ifrån den lilla hagen, där det också fanns fem får som unghundarna tränade på. Sedan fick jag kommendera Ace att att stoppa tackorna för att de inte skulle springa ner till hagen. Till slut gjorde de det i alla fall och min timing var som vanligt inte tillräcklig, så jag bedömde att jag inte vågade skicka Ace att hämta dem, men tänkte att det är ju ändå stängslat där nere, så det var väl inte hela världen. Men det var det nog, för det blev ganska svårt att få ut fåren igen och två får hoppade t o m in till de andra i lilla hagen, så då fick vi skämmas igen.
Nästa gång vi gick ut klarade vi det lite längre, men den här gången sprang fåren i stället upp i dungen och försvann ur vår åsyn. Ace och jag gick då upp för att leta efter dem, men när de fick syn på Ace gav de sig i väg neråt hagen igen. Den här gången skickade jag Ace, men han hann inte i kapp dem, utan jag fick kalla in honom igen. Den här gången var mina kamrater lite mer beredda och fick ut fåren igen lite lättare.
Jag är i alla fall glad över att Ace inte heller den här gången hade några tendenser att börja jaga, även om han hade svårt att lyda på långt håll. Mera träning med långlinan på får det bli.
Nu är vi på femte reservplats inför IK1-tävlingen i Bråfors, så det lär inte bli något det här året.
