Shep och jag hade den sagolika turen att komma med på båda dagarnas tävlingar i IK1 trots ett mycket stort antal överanmälningar.
Det som jag verkligen gått in för att träna de sista veckorna var att få ut Shep i hämtet så att jag slapp kommentaren ”tight” på utgång och upptag. Denna träning har lett till att Shep är alldeles för vid i början av utgången för att sedan ändå snedda in tätt intill fåren. Till vänster på banan under lördagen var dels en bäck, dels skog som avgränsade banan, så jag valde att skicka vänster. Det gick bra. Shep följde skogskanten och kom även in i skogen på slutet men följde upp det och stannade en bra bit bortanför fåren. Jag började med att vissla vänster för att få honom att ta upp fåren rakt mot framdrivningsgrindarna. Det första lyckades men sen var det slut på det roliga. Shep hängde på fåren och löd inte mina riktningskommandon och det gick alldeles för fort och alla fåren kom rusande utanför grindarna. Sen tyckte jag nog att jag fick ner tempot runt stolpen, men det hjälpte inte. Det visade sig att jag bara hade tre poäng kvar på framdrivningen! Utgång och upptag gick däremot utmärkt bara en pinne bort på vardera. De båda fösningarna gick så där, för vid vid första grinden och utanför linjen och när vi kom igenom andra grinden försökte fåren fly upp i skogen. Shep rusade iväg för att hämta upp dem och lyckades men på nervägen fastnade han i något och gjorde en kullerbytta, så drivningen gick inte alls bra. Den som jag lovat mig själv att vi skulle få en tia på. Sen ville fåren bara inte dela på sig, förmodligen för att de blivit så uppskrämda av vallningen dit, så mycket snöpligt tog tiden slut där. Det var så mycket tråkigare, då fållan visade sig vara en tia för i stort sett samtliga ekipage som kom dit! Gunnel Boström som var domare kom ut till oss efteråt och konstaterade att Shep skadat tassen i vurpan. Han blödde ovanpp tassen. Det var ett litet sår där och även på läppen. Han sprang dock glatt omkring och jag trodde inte det skulle påverka söndagens tävling, men det gjorde det.
När vi kom hem var Shep blockhalt. Jag förband såret och satte krage på hunden och bad en liten bön, men morgonen därpå haltade Shep betänkligt, så jag förstod att vi inte kunde starta, så jag ringde först Viktoria, fårägaren, men fick inte tag i henne. Då ringde jag reserv nummer ett som bor i Värmland och hon kunde förstås inte komma, då vi hade startnummer fem. Andra reserven skulle inte heller hinna i tid, men då ringde jag Viktoria igen och hon bytte startnummer så reserv nummer två fick sista start och då gick det bra. Shep, Ace och jag åkte ändå till tävlingsplatsen och tittade och beundrade alla duktiga ekipage fram till lunch. Så det blev inte så mycket av det tyvärr.
På torsdagen därpå var Shep helt kry igen och då ringde Viktoria och jag fick komma dig och valla med Frida och Charlotte Quiding. Jag tränade hämt igen och nu försvann Shep ut i periferin och kom in flera hundra meter bakom fåren, så långt bort att jag tyvärr inte kunde se honom, då fältet böljar lite grand. I slutet tränade jag åt andra hållet och då gjorde han bra hämt förutom att jag hade svårt att få honom att driva fåren genom framdrivningsgrindarna. Sista gången lyckades det i alla fall. Vi klarade också att dela fåren den här gången. Tyvärr hann vi inte så mycket, då jag måste åka till apoteket för stängningsdags. Hoppas vi får komma igen innan nästa tävling som går på lördag på Orust!